Illustratören Olof Landström fortsätter oförtrutet att arbeta, men har med åldern börjat unna sig att producera långsammare.
– Är jobbet roligt får det ta tid.
Hur idéerna uppstår är inte helt klart. Det kan börja med en titel, ett roligt ord eller en given karaktär.
– Ta ”Nisses nya mössa” till exempel. Jag skulle läsa godnattsaga för vår yngsta son. Jag stod vid bokhyllan, men inget jag föreslog dög den här kvällen. Till slut skojade jag och sa ”Nisses nya mössa”. Då hörde jag min fru Lena ropa från rummet intill: ”Låter som en bra bok!” Och så blev det.
Moderna klassiker
Böckerna om Nisse har nu blivit moderna klassiker och finns översatta till många språk.
– Det låter så enkelt, som att det räcker med att hitta på en titel. Men bakom varje bok ligger förstås mycket jobb, timmar med skissande, funderande och ändringar.
Vissa idéer behöver tid att mogna. Det vore tråkigt om man, efter en lång rad böcker som blivit uppskattade, gjorde något halvdant.
Han är noggrann ut i fingerspetsarna.
– Jag är nog perfektionist. Inte till den grad att det skapar ångest, men jag sitter inte och hoppas att det jag arbetar med är bra, utan försöker se till att det verkligen blir så, säger Olof Landström och fortsätter:
– Vissa idéer behöver tid att mogna. Det vore tråkigt om man, efter en lång rad böcker som blivit uppskattade, gjorde något halvdant.
Finurliga figurer
Hela livet har Olof Landström tecknat och stilen är lätt att känna igen: finurliga figurer med smala ben och stark vilja.
– Som många andra drar jag nytta av vad slumpen bjuder på. Jag skissar i mycket litet format och då händer det saker! Slump och kreativitet går på något vis hand i hand.
Genom åren har Olof Landström illustrerat böcker till bland andra Gunnel Linde, Beppe Wolgers, Barbro Lindgren, Ulf Stark, Viveca Lärn, Peter Cohen och nu senast poeten Lotta Olsson.
Konstfack
Trots att han har bott i Sverige i drygt 64 år bär rösten fortfarande en finlandssvensk klang. Han föddes i Åbo 1943 och under kriget bodde familjen hos mormor. Båda föräldrarna var konstnärligt lagda och som femåring började Olof Landström att rita. När familjen flyttade till Sverige sökte Olof till Konstfack. Han var bara 16 år, men blev antagen.
– I dag kan jag väl tänka att jag var lite väl ung.
Men det gick bra. 1966 debuterade han med boken ”Jonas och den löjliga haren”, året efter kom ”Blåbärslandet” och därefter en tunn liten bok – ”Kalles klätterträd”. Efter att han träffat Peter Cohen och Jojje Wadenius gav den upphov till en animerad tv-serie i tolv avsnitt som producerades i det gemensamma filmbolaget POJ.
Fakta
Olof Landström
Fyller: 80 år den 9 april.
Gör: Illustratör, animatör och författare.
Bor: I Stockholm.
Familj: Frun Lena, tre söner, ett barnbarn.
Om att fylla 80: ”Tror inte det gör ont. Men det är tråkigt att tiden krymper. Bra att vi fått vara hyfsat friska så här långt.”
Så firar han födelsedagen: ”Förmodligen på landet med den närmaste familjen. Det blir nog ”skål!”, några hurra-rop och lite sång också.”
Aktuell med: Bilderboken ”Småpiggor i farten” och antologin ”Året runt med piggor och suggor.”
På fritiden: ”Landstället kräver sitt. Rabatter hinns inte med, men det finns alltid sly att knipsa, gräs att klippa eller slå med lie, ved att klyva, och sånt som väntar på reparation. Ju äldre jag blir desto mer fascinerad blir jag av naturen. Jag skulle egentligen vilja gå omkring med kikare och förstoringsglas mest hela tiden.”
Längtar efter: ”Lite mera fred på jorden och att fler fick vara lyckliga och friska.”
Sin blivande hustru Lena Landström träffade Olof i slutet av 1969 och tillsammans har de skrivit och illustrerat böckerna om Nisse, om lammen Bu och Bä, om Pom och Pim, om Fyra hönor och en tupp, och en serie böcker om Piggor och suggor. Den senare handlar inte, som titeln antyder, om grisar, utan om nyckelpigor och gråsuggor.
– Piggorna är energiska i överkant och vill göra allting genast, särskilt de små. De springer pipande runt och ställer till. Suggorna däremot är ungefär som Lena och jag, de sitter länge kvar vid matbordet, pratar och låter disken stå. Eller så blir det ett parti ”Minipål” i skuggan under rabarberbladen.
Tänker du på läsaren när du arbetar?
− Lite grann. Att det måste bli begripligt och att en bilderbok ska tåla att läsas många gånger. Det får gärna finnas saker att upptäcka, men det behöver för den skull inte vara ett myller bakom varje tuva.
– För ett par år sedan skrev jag en liten bok som heter ”Berätta med bilder.” Jag tyckte att det saknades en sådan.