Förvaltningsdomstolen i Stockholm slår fast att Polismyndigheten gjorde fel när de nekade tillstånd för två allmänna sammankomster där koranbränning skulle förekomma.
”De möjligheter som finns att vägra tillstånd till en allmän sammankomst är mycket begränsade. Förvaltningsrätten anser inte att den hotbild som redovisats och som har legat till grund för Polismyndighetens beslut att neka tillstånden är tillräckligt konkret och kopplad till den aktuella sammankomsten. Polismyndigheten har därför inte haft tillräckligt stöd för sina beslut”, säger Eva-Lotta Hedin, lagman.
När människor inte klarar av att hantera åsikter som skiljer sig från de egna och följaktligen börjar ifrågasätta lämpligheten i att dessa uttrycks så prövas yttrandefriheten. När allmänna sammankomster utsätts för påtryckningar i form av stenkastning, slagsmål och upplopp av den sorten vi såg under påsken 2022 så trycktestas yttrandefriheten ännu hårdare.
Kostnaden för yttrandefriheten stiger när verkligheten knackar på och att försvara yttrandefriheten måste få kosta. Kostnaden för att lägga en fransk flagga på sin profilbild på sociala medier eller att proklamera att man minsann också är Charlie är snudd på noll för gemene svensk.
Kostnaden för korankravallerna i Örebro, Linköping och Norrköping är långt ifrån noll – och de fortsätter att stiga. Till de 84 miljoner kronor, över 200 skadade poliser och materiella skador omöjliga att överblicka kan vi nu lägga en haltande yttrandefrihet. Förvaltningsrättens avgörande är därför ett viktigt steg och en tydlig markering – i Sverige gäller svensk yttrandefrihet.
Att ge efter för våldsverkarna från påsken 2022 är att ge dessa rätt. Ett samhälle där den som besitter kapacitet för upplopp dikterar villkoren för vad vi andra får och inte får säga kan svårligen beskrivas som ett samhälle med fungerande yttrandefrihet.
Ordningslagen slår fast att en allmän sammankomst enbart kan nekas tillstånd om det finns ett uppenbart hot om ordningsstörningar i dess direkta närhet. Den får inte heller störa trafik eller riskera att orsaka spridning av farsot.
Polismyndigheten sticker inte under stolen med att de nekat tillstånd på grund av andra omständigheter än de som anges i lagtexten. Istället hänvisar man till Säkerhetspolisens bedömning av hur ytterligare en genomförd koranbränning skulle kunna påverka risken för attentat och det ytterst abstrakta begreppet “svenska intressen”.
Polismyndigheten skriver själva i sitt avslag att risken för ordningsstörningar i sammankomsternas omedelbara närhet inte föreligger. Detta skapar utrymme för alla möjliga otäcka sätt att hindra fri åsiktsbildning genom att ett våldskapital som visats upp vid en annan tidpunkt, på en annan plats, kan användas för att skapa en hotbild närhelst någon säger sig representera de som ställt till med oroligheter.
Den sortens fjärrterror skall vi inte öppna för och det är därför mycket bra att Förvaltningsrätten konstaterar att Polismyndighetens beslut skall upphävas.
Om vi tummar på yttrandefriheten för att gå med i en försvarsallians, vad är det då vi ämnar försvara? Yttrandefriheten är som en muskel. Om den inte används förtvinar den och till slut blir den obrukbar.