För Viktoriia Toma från Ukraina är påsken en ljus, glad och lugn högtid – men tårarna kommer ändå, när hon berättar om traditionerna.
– Vi trodde att vi skulle fira hemma den här påsken, säger hon.
När kriget blir för tungt att tänka på ger musiken kraft och lindring. På påskafton sjunger hon i påsknattsmässan i Domkyrkan.
Klockan 23.30 på påskafton inleds mässan i Domkyrkan.
Då har Viktoriia Toma och hennes landsmän redan firat påsk i flera dagar. Hon och landsmaninnorna Juliia Kutsevol och Nataliia Franchuk berättar om hur varje dag i veckan före påsk har sina speciella traditioner.
– Vi börjar förbereda oss för påsken en vecka innan med att städa hemma. Veckan före påsk heter vit vecka och vi städar, tvättar och tvättar fönster, och inte bara hemma utan också ute, säger Juliia Kutsevol.
– Man målar med vit färg på träden, några meter upp på stammen och desinficerar bänkar. Det är jätterent och det städas överallt. Varje hörn är rent. Även i stora städer, blir det som en helt annan stad. Här märks det mest att det är påsk när man går in i affären, säger Viktoriia Toma.
Många kyrkobesök
Påsktraditionerna omfattar också speciella bröd och presentkorgar, skärtorsdagsbad och äggmålning. För de flesta ukrainska påskfirare blir det också flera besök i kyrkan under påsken och den religiösa kopplingen är över huvud taget starkare där än i Sverige.
Viktoriia berättar att långfredagen ägnas helt åt att tänka på Jesu lidande, både vid en gudstjänst och när man är hemma. Den dagen städar man inte, lagar inte mat, utan håller sig i stillhet.
Påsken är en ljus dag, en lugn och glad dag för oss ukrainare, men vi är lite oroliga eftersom vi inte är hemma. Vi har många tankar om det och tänker på vänner och familj i Ukraina.
På påskafton tar man målade ägg med sig till kyrkan och mot kvällen blir det gudstjänst hela natten.
– När solen går upp kommer prästen med heligt vatten och då är det mycket folk.
– Och när vi träffar kompisar och familj säger vi inte hej eller godmorgon, utan vi säger ”Kristus är uppstånden” och så svarar den andra ”verkligen, uppstånden”. Hela dagen, säger Juliia.
Vännerna samlas
Juliia har varit i Sverige i nio månader, Viktoriia och Nataliia i ett år. Kriget har förändrat allt – det blir också tydligt i påsk.
– Påsken är en ljus dag, en lugn och glad dag för oss ukrainare, men vi är lite oroliga eftersom vi inte är hemma. Vi har många tankar om det och tänker på vänner och familj i Ukraina, säger Juliia Kutsevol.
– Under förra påsken var det mycket beskjutningar. Folk miste livet medan de firade påsk, men de ville verkligen fira påsk, säger Viktoriia.
Musiken fyller själen
För Viktoriia har musiken blivit en viktig kraftkälla i exilen. Hon och tre andra ukrainare träffar regelbundet kantorn Eneken Berglund för att sjunga. De övar var och en för sig under veckan och ses på söndagarna.
– Musiken är ett sätt att hantera känslor och hela situationen, att komma bort från alla de negativa känslorna med kriget. Musiken fyller ens själ och gör en väldigt glad, säger Viktoriia.
I påskaftonsmässan ska de bjuda påskfirarna i Domkyrkan på musik av två ukrainska kompositörer, men de sjunger också en svensk låt.
Hur tror du det kommer att kännas att sjunga i kyrkan?
– Det är glädje, man känner sig enad med Gud och man kan känna det i sin själ, säger Viktoriia.
Musiken i påskmässan går från sorgsen till glad, berättar hon. Men i år finns det, precis som i fjol, en sorg som stannar kvar.
– Påsken blir som ett extra tillfälle att minnas.
När tror ni firar ni påsk hemma i Ukraina nästa gång?
– Vi vill väldigt gärna vara hemma nästa påsk. Vi trodde att vi skulle göra det den här påsken, säger Viktoriia.
– Det har alltid varit många ukrainare ute i världen, utanför Ukrainas gränser, men till påsk är traditionen att alla ska komma tillbaka till Ukraina, påminner Nataliia.
– Förra årets påsk var jättetuff och gjorde jätteont. Många från Ukraina samlades i Mariebergsskogen, men hemma dör människor, det är krig och vi är inte hemma. Folk försökte vara glada, men grät ändå, säger Viktoriia.
Glöm inte Ukraina
Det kommer tårar nu också, men de vill berätta. Inte minst för att förmedla att Ukraina är ett land med rik kultur och starka traditioner, men också för att kriget inte ska glömmas bort av omvärlden.
– Vi vill tacka för att ni fortfarande kommer ihåg att det är krig i Ukraina och att människor dör, säger Juliia.