Landstingsöverläkaren Per-Henrik Magnusson har avlidit i en ålder av 88 år. Han efterlämnar hustrun Gundla och döttrarna Lotta och Pernilla med familjer.
Per-Henrik föddes i Stockholm och studerade till läkare vid Karolinska sjukhuset och blev medicine licentiat år 1964. Därefter tjänstgjorde han huvudsakligen vid Sabbatsbergs sjukhus och blev specialist i invärtesmedicin.
Per-Henrik hade en Värmlandsanknytning genom sin far, som var född i Filipstad och som professor i geologi vid KTH bland annat var engagerad i Persbergs gruva.
Per-Henrik blev tidigt fackligt engagerad, först i Sveriges yngre läkares förening (SYLF) och sedan i Läkarförbundet. Som dess representant deltog han vid förhandlingarna om den så kallade 7-kronorsreformen.
Per-Henrik hade tydligen imponerat på företrädarna för Landstingsförbundet (Lf) i förhandlingarna. De förhandlingsansvariga för Lf var Sven Jansson och Lars Carlbark. När dessa senare tillträdde tjänsterna som landstingsdirektör och driftchef i Landstinget i Värmland ville de knyta honom till sig som medicinsk rådgivare.
Per-Henrik kom till Landstinget i Värmland år 1973, då han tillträdde en nyinrättad tjänst som landstingsöverläkare. Halva hans tjänstgöring var förlagd till landstingets kansli som medicinsk rådgivare åt den politiska- och administrativa ledningen. Den andra halvan var förlagd som överläkare på Centralsjukhusets medicinklinik. Han kom till landstinget tillsammans med sin hustru Gundla Järpe Magnusson, som tillträdde en tjänst som överläkare på landstingets psykiatriska klinik. Både Per-Henrik och Gundla var landstinget trogna fram till pensioneringen.
Under sin tid i Stockholm var Per-Henrik sekreterare i den så kallade Värmlandsundersökningen. Sammanlagt cirka 90 000 värmlänningar, 25 år och uppåt genomgick undersökningen varav cirka 8 000 efterundersöktes. Lärdomen blev att inte göra sådana stora undersökningar för att indikera avvikelser vars värde var oklart och framför allt om accepterad behandlingsmetod inte fanns.
Per-Henrik valde själv sin väg som medicinsk rådgivare och kliniskt verksam läkare. Just att han under hela sin tjänstgöring var kliniskt aktiv ökade hans trovärdighet, såväl inom den medicinska professionen som inom den administrativa- och politiska ledningen. Han hade också kunnat välja forskningsbanan. Hans kunskaper kom även andra till godo. Han stöttade och vägledde flera kollegor i deras forskningsarbete fram till disputation. Bland annat kunde flera av resultaten i den tidigare nämnda Värmlandsundersökningen användas i deras forskningsarbete.
Per-Henrik var en person som, förutom sin medicinska gärning, hade ett stort och brett samhällsengagemang. Han hade kunskap inom många discipliner. Han var en framsynt visionär och hade en tydlig bild av vart han ville komma, men överlät gärna åt oss olika beslutsfattare att själva hitta vägen dit. Han delade också gärna med sig av sina kunskaper och hade en förmåga att problematisera och mana till eftertänksamhet inför olika beslut och genomföranden. För många av oss administratörer betydde Per-Henrik mycket som vägvisare in i hälso- och sjukvårdens labyrinter och dessutom som god vän och mentor.
Per-Henrik hade också många engagemang utanför sin läkargärning. Han var bland annat aktiv i Fredrika Bremerförbundet, Röda Korset och Geijersamfundet.
Per-Henrik har nu lämnat detta liv, men han kommer alltid att leva kvar i våra minnen och hans många kloka ord och tankar kommer att fortsatt följa oss i våra gärningar.