Med dessa ord vill Jesus uppmuntra oss att stå upp för allt som är gott och att genom våra handlingar visa att vi låter kärlek och barmhärtighet verka i oss, skriver Maria Stade.
Påsken är här och med den ljuset och våren! Trots envis vinterkyla och mörka orosmoln på den globala himlen kan vi ännu en gång känna hopp och tillförsikt inför naturens mirakulösa återfödelse. Vi ser fram emot snödroppar, krokusar och knoppande träd.
Som kristna firar vi den största glädjen, Jesu återuppståndelse och seger över döden, kärlekens seger över ondskan.
Jesus säger i Bergspredikan: ”Ni är världens ljus. En stad uppe på ett berg kan inte döljas, och när man tänder en lampa sätter man den inte under sädesmåttet utan på hållaren, så att den lyser för alla i huset. På samma sätt skall ert ljus lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er fader i himlen.” (Matt 5:15-16)
Så skriver du en debattartikelMed dessa ord vill Jesus uppmuntra oss att stå upp för allt som är gott och att genom våra handlingar visa att vi låter kärlek och barmhärtighet verka i oss. Det är kraftfulla och uppfordrande ord som i vardagslivet inte alltid är så lätta att leva upp till.
Hur ska vi i det lilla kunna vägledas till goda handlingar gentemot våra medmänniskor och så gott vi kan välja att se det bästa hos varandra? Vi kan ta hjälp av det skarpa vårljuset som lika självklart avslöjar våra vintersmutsiga fönsterrutor som de små nyutslagna krokusarna i rabatten. Ljuset gör såväl det fula som det vackra synligt så att vi ser klart och får en möjlighet att välja.
Vad är då ”ljuset” inom var och en av oss, det som ska hjälpa oss i denna urskillningsprocess, vägleda oss till små och stora gester av vänlighet och omtanke när tillfälle ges? Och vad är det som hindrar oss från att uttrycka och sprida omsorgen?
Författaren Elisabeth Kubler Ross menade att vi alla har en liten Hitler inom oss, en potential att låta vårt själviska jag driva oss så långt att vi ibland är beredda att allvarligt skada en annan människa. De allra flesta har som tur är en inbyggd spärr inom sig som hindrar oss från att öppet skada andra.
Men även brist på omtanke och generositet leder till negativa konsekvenser såväl i det lilla som stora perspektivet, många gånger utan att vi ens är medvetna om att det sker. Det är ju också bekvämt att blunda för sina egna brister.
Vi har tack och lov också en medfödd kärlekskompass inom oss, en tydlig känsla för hur vi kan agera med omsorg och medkänsla till det bästa för andra, det ljus som Jesus uppmanar oss att vara och sprida till alla. Och alla kan vi göra något, stort som smått, för en bättre värld att leva i.
Låt oss denna påsk vägledas av det avslöjande men kärleksfulla och livgivande ljuset och ta alla chanser vi kan till omtanke om varandra när tillfälle ges. Kanske vi inte lyckas, men det är stort att försöka.
En välsignad och Glad Påsk önskar diakonerna i Karlstads pastorat genom
Maria Stade