Tomas Kåberger, som varit tydlig motståndare mot kärnkraft, petas ur Vattenfalls styrelse. Detta får oppositionen att ta till brösttoner. Men alla som spelat Super Mario vet att större och läskigare fiender betyder att man är på väg åt rätt håll.
Det finns inget konstigt i att en ny regering byter ut personal i styrningen av myndigheter och statligt ägda bolag. Tvärtom. Det är dessutom något av en socialdemokratisk specialitet. Därför är det hyckleri på hög nivå när S och deras förmenta bundsförvanter på vänsterkanten går till storms över detta.
Dåvarande socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S) fick skarp kritik av konstitutionsutskottet när hon valde att sparka Försäkringskassans generaldirektör utan tydliga skäl. Miljöpartiets talesperson i energipolitiska frågor, Lise Nordin, berättade för Dagens Industri att om Vattenfalls vd Magnus Hall fortsatte att berätta sanningen om nedläggningen av kärnkraften skulle han inte kunna sitta kvar.
I energiöverenskommelsen mellan Miljöpartiet och Socialdemokraterna inför valet 2014 finns följande punkt: ”Ett helhetsgrepp tas om Vattenfall och styrningen av bolaget i syfte att göra det ledande i omställningen av energisystemet mot en högre andel förnybar energi. Vattenfalls planer på att förbereda för byggandet av ny kärnkraft avbryts.”
Detta klubbades bara dagar innan Miljöpartiets stöd gjorde att regeringen Löfven kunde tillträda. Trots detta hävdas det fortfarande att det inte var politiska beslut som gjorde att kärnkraftsreaktorer togs ur bruk.
Ringhals 1 och 2 hade behövts för att hålla ner elpriset under vinterns kallaste dagar när vindkraften stod still och den ryska gaskranen snörptes åt. Men istället för el från R1 och R2, som strax innan nedläggningsbeslutet genomgått stora säkerhetsuppdateringar för att leva upp till de höjda säkerhetskrav som EU införde efter olyckan i Fukushima, importerades svindyr kolkraft från kontinenten. Miljönyttan i detta är svår att hitta.
Det är med imponerande och väl invand lätthet man från den nuvarande oppositionen hanterar historieskrivningen. Just nu är det fullt fokus på att det fullkomligt normala förfarandet att byta ut ledande personer i statligt ägda bolag skall utmålas som inte bara ovanligt utan också en fara för demokratin.
Det man ska ha klart för sig är att vi under den här mandatperioden kommer få se många beslut som med goda utfall kommer innebära en påtaglig fara för socialdemokratin och deras maktambitioner.
Men väljarna, till skillnad från de allt mer högljudda verklighetsvridarna på vänsterkanten, sätter inte likhetstecken mellan demokrati och socialdemokrati. Regeringen Kristersson har inte ens suttit sju månader och utspelen från oppositionen visar tecken på en växande desperation.
Det är som det ska vara. Super Mario vet att han är på väg åt rätt håll när fienderna blir tuffare. Han är på väg åt höger.