Oskars livsavgörande insats – släckte brinnande bil: ”Rev upp en del i mig”

Ibland är rätt person på helt rätt plats när det betyder som allra mest.

Oskar Nilsson vet hur det är att förlora en närstående i trafikolycka – och nu har han själv räddat två personer.

– Kanske var det därför jag också gick in så hårt för det, säger han till Fryksdalsbygden.

En tillsynes helt vanlig arbetsdag tog en oväntad och dramatisk vändning för Oskar Nilsson, 27, i torsdags eftermiddag.

På väg från Råda till elektrikerfirman i Sunne såg han hur framförvarande bil – med en övningskörande dotter och pappa – gick i diket.

– Hon fick sladd vid ett blindkrön och det var dessutom blankis. Bilen slog i en sten och jag hann tänka att det där inte gick bra. Jag blev givetvis orolig över hur det gick för dem, säger Oskar till Fryksdalsbygden.

Läget skulle snart bli än värre.

Bilen fattade eld.

– Jag sprang fram så fort jag kunde. Pappan öppnade dörren och jag minns inte om jag hjälpte honom ut eller om han tog sig ur bilen av egen kraft. Flickan låg kvar i bilen, medvetslös, men hjälptes ut av pappan. När jag efter ett tag hörde hur hon började prata kunde jag lugna ner mig lite.

”Var ren tur”

Samtidigt som Oskar, duktig folkraceförare med bra koll på bilar, påbörjade släckningsarbetet larmade han räddningstjänst.

– Det brann riktigt ordentligt, jag hade ingen brandsläckare i min bil utan började med snö. Jag har lite kunskap och märkte att det var en diesel i och med att det i alla fall inte blev någon explosion.

Han minns inte hur länge han stod och öste snö över den brinnande bilen – men uppskattar att räddningstjänst var på plats fem, tio minuter efter hans SOS-samtal.

– Mest frustrerande var att jag knappt fick upp knapplåset på telefon, var blöt om händerna, och när jag väl kom fram var ljudet kopplat till hörselkåporna som låg i bilen.

Med räddningstjänst på plats och mycket tack vare Oskars förarbete kunde elden släckas.

Och, viktigast av allt, de inblandade var okej efter omständigheterna. Mest orolig var Oskar för dottern, som alltså först inte varit vid medvetande.

– När jag sen fick höra att det bara var en hjärnskakning var det väldigt skönt. Det var tur i oturen, allting. Vägen är inte så himla trafikerad den tiden normalt sett. Att jag låg bakom var ren tur.

”Sjukt hur kroppen ställer om”

Det var heller inte vem som helst som var först på plats.

Oskar fann sig snabbt i den omtumlande situationen och visade upp både mod, kunnande och handlingskraft när det behövdes som mest.

– Adrenalinet slog på och jag gick liksom in i en roll. Jag gjorde allt för att lösa problemet och släcka elden. På förhand visste jag inte själv hur jag skulle bete mig i en sån här situation, det är helt sjukt hur kroppen ställer om. När man väl är inne i det känns det inte som en stor grej, men så här i efterhand vet man ju inte vad som kunnat hända om det fortsatt brinna. Visst har det gett mig lite mer självförtroende, det här.

Exakt hur tankarna gick har han svårt att minnas, men han är fullständigt klar över att han vill uppmuntra andra att göra vad som krävs i stunder likt dessa.

– För mig gick det på automatik. Jag såg ju vad som hände och insåg att jag behövde göra något. Det går inte att göra fel i såna här lägen, det är bara att våga. Vad man än kan bidra med är det värt mycket, säger Oskar.

Han fortsätter:

– Folk efter vägen kan tänka efter en extra gång och faktiskt stanna. Nu var det en bil som bara åkte förbi, visserligen hade det hunnit lugnat ner sig men man vet ju aldrig. Man kan alltid göra något. Då hade jag fullt upp och tänkte knappt på det, men så här i efterhand känns det ju rätt konstigt.

Förlorade sin egen pappa

Dottern och pappan har varit i kontakt med Oskar efter händelsen.

– De ringde och tackade så hemskt mycket för hjälpen. Jag är inte den som tycker om att ta cred, jag gjorde bara det man ska göra.

Ytterligare ett lager ryms i den här historien. I september 2021 miste Oskars egen pappa livet i en bilolycka i Bjälverud.

– Det har varit en del att ta hand om och den här händelsen rev upp en del grejer i mig. Kanske var det därför jag också gick in så hårt för det nu. Jag vill inte att något sånt här, som kommer så plötsligt, ska hända någon. Jag blir mer på tå när något sånt här händer.

Räddningstjänstpersonalen som var på plats i torsdags delar den uppfattningen.

– De tyckte att jag skulle söka jobb hos dem på brandstationen. Hade det bara passat bättre med nuvarande jobb så vore det nog något för mig. Jag är ju en problemlösare.