Sverigedemokraternas ekonomisk-politiske talesperson Oscar Sjöstedt går på offensiven mot vindkraften. Regeringspartierna måste vaksamt följa detta om man inte vill riskera att SD mutar in ytterligare ett politikområde likt de gjorde med migrationen.
Vindkraften är ifrågasatt. Påverkan på djurliv, natur, fastighetsvärderingar och människors välmående framförs gång på gång som argument för att säga nej till nya turbintorn. Nyttan av att ha en större del icke planerbar energi i systemet är även den ständigt debatterad.
SD har på tjugo år växt från 1,4 procent av rösterna i riksdagsvalet till 20,5 och positionen som landets andra största parti. Motståndet mot migrationspolitiken engagerade många och SD lade sig något närmare det folk upplevde i sin vardag och när problembilden stämde överens behövde de inte fokusera lika mycket på lösningar. Sjöstedts utspel indikerar att nästa fokusområde är motståndet mot vindkraften.
Att detta tydliga ställningstagande kommer just nu är ingen slump. I dagarna skall en utredning rörande de kommunala möjligheterna att säga nej till etablering av vindkraft presenteras. I utredningsdirektivet kan man bland annat läsa följande: "Lokal förankring och acceptans är avgörande för en hållbar vindkraftsutbyggnad och en av de utmaningar som identifierats i arbetet med strategin för en hållbar vindkraftsutbyggnad".
Förankring och acceptans är en bristvara. I Malung och Sorsele har lokala folkomröstningar sagt nej till vindkraft men i bägge fallen har kommunen gått mot folkviljan. Detta föder en känsla av maktlöshet och när den känslan växer riskerar den att omvandlas till desperation. Mönstret känns igen. Sprickan mellan folket och de som bestämmer rörande vindkraften bär stora likheter med den spricka som fanns rörande migrationspolitiken. I den sprickan finns mycket av den gödning som gjort att Sverigedemokraterna fortsatt växa.
Det är väldigt tydligt att det motstånd som finns mot vindkraften är intensivt. Många av de som satt sig på tvären tycker utan tvekan att frågan är så pass viktig att den kan vara avgörande för vilket parti man kommer rösta på i nästa val.
I det läget sätter Sjöstedt upp fingret i vinden och verkar känna av svängningarna bättre än regeringspartierna. Samtidigt är klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L) tydlig i att regeringens ambition är att bygga ut vindkraften. Hur detta går ihop med Sjöstedts “över min döda kropp” är svårt att förstå.
Frågan är hur många potentiellt vindkraftsdrivna partibytare det finns. Är det en liten högljudd skara eller är motståndet mot utbyggnad kraftigt nog för att driva in röster till SD?
Sverigedemokraternas analys verkar var att det här är en av de frågor som skulle kunna öka på antalet väljare ytterligare. Regeringspartierna bör skyndsamt göra en egen analys av detta. Att ge SD ytterligare ett politiskt område att muta in skulle från ett borgerligt perspektiv kunna få förödande konsekvenser för nästkommande mandatperiod.