De har medverkat i Melodifestivalen tre gånger och ligger bakom den Grammisbelönade barnskivan "Majas alfabetssånger".
Nu släpper Kerstin Andeby och Peter Vanngren en ny samling låtar tillsammans med barnen.
Kerstin Andeby och Peter Vanngren började spela tillsammans på 70-talet i olika konstellationer. Några av grupperna var Pastellerna och Ritz som tävlade i Melodifestivalen 1979, 1983 och 1985. Efter schlagerhitsen söker de sig till musik och sammanhang mer riktade till barn. Kerstin börjar sjunga med med barngrupper i Kroppkärrskyrkan och startar senare Barnens Katedral. Peter dubbade animerade filmer, bland annat har han gett röst till Lucky Luke. 1992 släpps deras album ”Majas alfabetssånger” som blir en stor succé och belönades med en Grammis.
I dagarna släppte duon ytterligare en samling barnsånger. Albumet heter "Sånger rakt upp och ner".
– Det är barnen som inspirerar mig, börjar Kerstin Andeby.
– Får jag inte träffa några barn blir det inte några låtar. Jag minns nog inspirationen till varenda låt jag skrivit, det kan vara ett ord eller mening ett barn säger som jag inte kan släppa. Eller att jag blir så fruktansvärt lycklig när jag hör många barnröster ihop. Alltså den klangen, det är det finaste jag vet. Barnröster sätter alltid igång något hos mig.
Kerstin Andeby skriver låtarna och Peter Wanngren arrangerar och spelar in dem. De har en skaparverkstad som heter Musikrummet på Norrstrand i Karlstad.
– När Kerstin jobbar med barngrupperna så sjunger hon alltid när hon ska berätta vad barnen ska göra, i stället för att prata, berättar Peter Vanngren.
– I stället för att bli tanten som med pekfingret berättar vad som ska göras, så sjunger jag. Barnen blir så väldigt mycket mer mottagliga då. Det blir ett musikaliskt samtal.
"Musiken bär mycket trygghet i sig”
De 16 spåren på "Sånger rakt upp och ner" sjungs av ett tiotal barn i åldrarna fem till tolv.
– Genom allt arbete med barnkörer och liknande vet jag att barnen är väldigt tydliga med att visa vilka låtar som funkar och vilka som inte gör det. Det märks direkt om de tappar intresset.
När hon ombeds berätta vad som brukar känneteckna hennes låtar säger hon att de ska vara livsbejakande.
– Musiken bär mycket trygghet i sig. Kan man musicera och sjunga tillsammans så infinner sig något härligt. Något som kan vara bra att bära med sig genom livet.
Hon minns ett tidigt musikaliskt minne.
– När jag skriver låtar så bygger det på hur jag tagit till mig musik som betytt mycket under min uppväxt. Min pappa sjöng med mig i sitt knä, tog mina händer och klappade.
Kerstin Andeby sjunger några rader – "Klappa, klappa händerna små. Räven han går på isen".
– Det var så roligt! Jag kanske var fyra, fem. När jag sedan började skolan var det mycket sång och i fyran fick vi sjunga till en fröken som spelade piano. Jag höll på att svimma! Hon tog ett ackord och wow! Himlen öppnade sig.
Musiken når nya generationer
Peter Vanngren och Kerstin Andeby har numera även en vuxen publik som genom lyssning i barnaåren har en stark relation till musiken som duon har skapat.
– Det får vi höra ofta, säger Peter.
– Nu spelar de musiken för sina barn i sin tur. Det känns väldigt fint.
När han arrangerar Kerstins låtar är han mån om att ha kvar barnasinnet, men samtidigt ska musiken hålla även för vuxna öron.
– Det måste vara drägligt för mamma och pappa och lyssna också. De ska ju helst vara med och sjunga också. Den kanske finaste komplimang vi har fått var från en förälder som sa "Vi lyssnar på er skiva även när barnen har gått och lagt sig".
När duons låtar ska ta form i studion har de i regel redan testat sig fram inför en publik.
– Jag brukar få en feeling av låten när Kerstin presenterar den. Jag upplever det som att låten ber om vissa saker. Vi tar ut svängarna, den första låten är en vräkig blues till exempel, ler Peter.
– Vi brukar få en känsla av vart låten vill, den växer fram, förklarar Kerstin.
– Det nya albumet är tänkt att kunna vara en timmes musikstund tillsammans. Den första låten är för uppsjungning och de sista är lite mer avancerade.
Barnens röster och input är väldigt givande, berättar de.
– Redan från början ville vi göra svängig musik för barn. Vi kommer från en tid då barnmusiken var väldigt tillrättalagd och full av pekpinnar. Vi ville rocka loss. Barnen har ju det i kroppen. Musiken ska svänga och det ska vara på riktigt, det ska vara varierat och gôtt för örat.
De resonerar kring hur populär- och barnmusiken utvecklats sedan de gjorde sina första skivor.
– I dag är det något helt annat än nä vi började. Det ska vara rap och annat. Kanske att det vi gör känns mossigt?
– Förmodligen, svarar Peter med ett leende på Kerstins fråga.
– Men det här med att ha barn i studion, det är en fröjd varje gång och det blir något speciellt. De är så snabba att lära sig, de har roligt och vi behöver inte vara där och peta i det de gör, säger Kerstin.
– Det är svårslaget.
"Sånger rakt upp och ner" finns ute nu.