Sverigekursen är namnet på den utbildning i samhällskunskap som skall bli obligatorisk för nyanlända. En samhällsorientering som avslutas med ett godkänt prov omnämns i Tidöavtalet och är nu tänkt att bli verklighet.
Nyheten kom i samband med Liberalernas riksmöte. ”Välkommen till Sverige. Här är reglerna. Nu kör vi.” Med de orden delade arbetsmarknads- och integrationsminister Johan Pehrson (L) information om denna reform på Twitter (19/3).
Det är en formulering som är både kärnfull och sympatisk. Det skall vara möjligt för människor från andra länder att skapa sig en framtid i Sverige. Men det förutsätter att de respekterar de spelregler som råder här. Det är helt enkelt större sannolikhet att de som kommer hit kan bidra på ett positivt sätt till vårt land, om de förstår vad det är för land de kommit till.
Naturligtvis är det så att det stoff som kan fångas upp av ett undervisningsmaterial och sedan avslutas med ett prov, utgör en begränsad del av den kunskap som vi önskar att man har om man skall slå ned sina bopålar här.
Men det är inget argument mot kursen och provet. Det må vara en minimikunskap som testas, men ett litet test är bättre än inget test alls. Och även om det i första hand får ett symbolvärde, skall inte heller det undervärderas.
Professorn i etnologi Orvar Löfgren har använt begreppen söndagskultur och vardagskultur för att beskriva hur en nationell identitet formas. Söndagskulturen är det som vi lyfter fram när vi skall presentera svensk kultur för exempelvis en utländsk turist – eller för den delen någon som invandrar till Sverige. Men i vardagskulturen finns den kulturella praxis som styr oss i vardagssituationer.
Det är när man tar med vardagskulturen i ekvationen som man inser hur angeläget det är att utrikes födda personer kommer in på den svenska arbetsmarknaden eller på andra sätt integreras i sammanhang där den svenska kulturen råder. Visst är det viktigt att den som vill bli en del av Sverige förstår hur samhällsapparaten är uppbyggd och vilka rättigheter respektive skyldigheter vi har. Men för att bli en del av den svenska gemenskapen är den stora utmaningen att förstå sociala koder och det kräver så mycket mer än att till exempel lära sig hur många som sitter i riksdagen eller kunna förklara allemansrätten.
Det högtidliga och formella har sina rötter i det folkliga. Det innebär att vardagskulturen – våra normer och värderingar – trots allt ligger till grund för hur Sverige styrs. Även våra traditioner och mer synliga kulturella uttryck hämtar sin näring ur det bondesamhälles mylla som under så många sekel formade vårt kynne. Den som lär sig om hur svensk demokrati fungerar lär sig alltså indirekt något om den svenska folksjälen och vårt lands historia.
På så sätt kan till och med ett ytligt och begränsat test i samhällskunskap bära en viktig symbolik. Det blir en hållplats på en resa in i den svenska samhällsgemenskapen där de uttalade reglerna må vara tydliga, men de outtalade kan kräva en livstid att förstå till fullo.