Ensamstående pappans ekonomi rasade: ”Jag vill tillbaka till verkligheten”

Var tjugonde värmlänning har inte pengar till det nödvändigaste. Bland barn är andelen ännu högre.

Ensamstående pappan Thomas skäms över att inte längre klara vardagen.

– Det behövs en ”samhällslots”, säger diakon Carina Haak.

– Jag vill tillbaka till verkligheten, säger Thomas.

På några månader har hans ekonomi rasat.

Han skäms för det.

– Jag jagar och jagar och jagar men det hjälper inte.

Thomas är inte hans riktiga namn. Han vill vara anonym, för att han skäms och av omtanke om sitt barn.

Han är en av dem som nu inte längre klarar att försörja sig själv och sitt barn och som tycker att kontakten med myndigheterna är onödigt snårig.

– Jag försöker göra rätt men det är alltid nåt papper till som ska in, säger han.

Thomas är inte ensam.

År 2021 klarade 5 procent av värmlänningarna, eller var tjugonde invånare, inte de nödvändigaste utgifterna. Bland barn är siffran 7,6 procent. De lever med det som kallas låg inkomststandard, som är ett absolut mått på fattigdom. Det innebär att man har svårt att klara utgifter som mat, boende, el, barnomsorg och lokala resor.

Andelen värmlänningar som har det så här knapert har sjunkit sedan 2011, då nästan var tionde ingick i den här gruppen, men stagnerat sedan 2016. I vissa kommuner hade andelen till och med växt 2021: som i Eda, Årjäng, Munkfors, Säffle och Filipstad. Den trenden gäller både barn och invånarna som helhet.

Mätningar görs också av relativ fattigdom. Nästan 15 procent av värmlänningarna levde varaktigt på mindre än 60 procent av medianinkomsten i Sverige 2021. Andelen har ökat: 2015 var det 8,6 procent av länets befolkning.

Andelen bland barn var lite lägre 2021: 12,7 procent. Men skillnaderna mellan kommunerna är stora. I Filipstads kommun ingår drygt vart fjärde barn i den här gruppen, i Hammarö kommun knappt vart tjugonde.

Samtidigt minskade antalet värmlänningar som försörjs av sociala ersättningar och bidrag med åtta procentenheter under 2022, vilket är den lägsta andelen sedan åtminstone 2014. enligt SCB.

Totalt handlar det om drygt 20 600 personer, eller 13,5 procent av befolkningen som lever på exempelvis sjukpenning, sjukersättning, arbetslöshetsersättning eller ekonomiskt bistånd.

För Thomas har livet varit lite upp och ner senaste åren. Han fick en cancerdiagnos och i samma veva blev han av med jobbet som han haft i många år. Före jul ställdes allt på sin spets, han blev utan jobb igen och plötsligt var hela hans tillvaro i gungning.

Thomas hade ingen hög lön och som ensamstående förälder var det redan snäva ekonomiska ramar. När han blev arbetslös fanns inte de nödvändiga marginalerna.

– Det dröjde innan a-kassan betalades ut, det skulle in nya intyg och jag fick vänta på en utbetalning. Jag hamnade efter direkt. På soc fick jag ingenting eftersom de tittar på inkomsten tre månader tillbaka. De tyckte jag borde ha sparat.

Svårt att navigera

Carina Haak är diakon i Norrstrandskyrkan i Karlstad. Till kyrkans verksamhet Skattkistan kommer bland annat de nya som har svårt att navigera rätt i systemet.

– Det är som att spela monopol, du måste kunna alla spelregler för att inte sitta med tom bank och kånka, säger hon.

Hit kommer människor för att få hjälp med kläder och mat. De kommer också för samtal och för att få guidning i hur samhället fungerar.

– Det är svårt för nysvenskar, men också för dem som tidigare klarat sig bra.

Rädsla för vräkning

Carina Haak ser hur hjälpbehovet ökar och med det rädslan för vräkning och självmordstankar.

– Folk som aldrig trott att de skulle hamna i den här situationen gör en massa misstag.

Det kan handla om att de rapporterat fel datum för vab-dagar, eller om konsekvenser för bostadsbidraget när inkomsten varierar över året.

– Det är lätt att göra fel när man är stressad, säger Carina Haak.

Så påverkas barnen

När en familj har det knapert kommer barnen också i kläm.

– Som barn är det viktigt att kunna vara lik andra, man jämför sig. Att inte kunna delta i fritidsaktiviteter handlar om ens liv och utveckling, säger Sara Emsevik, som är barnrättsstrateg på folkhälsoenheten på Region Värmland.

Hon fortsätter:

– Barn som lever i utsatta ekonomiska förhållanden känner stress och oro och är oftast lojala med sina föräldrar, samtidigt som de vill vara delaktiga på lika villkor som alla andra barn.

Det kan göra att man inte får samma tillgång till saker som behövs för att resten av livet ska bli bra, enligt folkhälsochefen Anna Beata Brunzell. Det kan handla om allt från kost och motion till fritidsaktiviteter eller att klara skolan.

– Det leder till att de här grupperna oftare drabbas av ohälsa och det blir också en större konsekvens av att vara sjuk. Den här ojämlikheten blir ofta en ond cirkel.

Thomas beskriver en vardag där det är svårt att sova på nätterna och med dagar präglade av att försöka få tag på folk, jaga lösningar och söka jobb.

– Arbetsförmedlingens regler är att jag ska söka mellan 6 och 16 jobb i månaden, även om det är tjänster jag inte är behörig till.

Tröskeln till att komma i ekonomisk balans blir högre för varje motgång.

– Jag har bott i samma lägenhet i 16 år. Ändå fick jag inget uppskov utan hyran gick till Kronofogden direkt, det blev jag väldigt besviken på. Nu blev det 700 kronor till att betala för att komma ikapp, säger han.

– Jag vet snart inte vilket blad jag ska vända på, säger Thomas.

Carina Haak vill se en samhällslots som förklarar hur det fungerar och som hjälper till. Hon tror att det skulle kunna hjälpa människor att bli mindre oroliga och att kunna ta sig igenom en ekonomisk kris på ett bättre sätt.

Följer inte svenska medier

– De som inte hade följt svenska medier visste inte att elpriserna skulle bli högre. Räkningen kom som en chock.

– Vi räknar med att alla tar reda på vad som gäller, men de som kanske kommer från krig orkar inte, kan inte ta in allt.

Carina Haak beskriver det som ett samhällsproblem att folk inte vet att vårt samhälle bygger på att båda vuxna jobbar.

– Många har låga löner och svarta jobb. Vi kommer att få väldigt många fattigpensionärer i framtiden. Och flerbarnstillägget blir en kvinnofälla, där det inte lönar sig för kvinnor med många barn att ta ett jobb.

Vanliga fallgropar

Hon listar några vanliga anledningar till att det blir problem i kontakten med myndigheterna.

• Ett kardinalfel är att de av någon anledning får Swish till sitt eller barnens konto, det räknas som inkomst och dras av från försörjningsstödet.

• Ett annat är att prioritera fel och betala av fel räkningar.

• Eller att de fått glasögon beviljade av socialen men går de till fel optiker och missar ersättningen.

• Reglerna kring etableringsstöd och CSN är en djungel.

• Att de blir återbetalningsskyldiga för bostadsbidrag och vab-dagar.

Thomas har fått svårt att hålla humöret uppe. Oron för sjukdomen och att inte kunna se till att sonen har det han behöver gnager ständigt.

– Jag hatar att vara arbetslös, jag är inte rädd för att ta i och jag vill ha ett vanligt liv med helger och semester, säger han.

– Jag vill tillbaka till verkligheten.

För att få det att gå runt har han lånat lite pengar av släktingar.

– Alla möten man ska gå på är i stan och bussen kostar en hel del. Men det är ju pengar som ska betalas tillbaka när jag får in något.

Han har också fått känna på hur det känns att handla på rekvisition från socialtjänsten.

– De visste inte hur man skulle handskas med det i kassan så kön växte och folk blev irriterade. Det var hemskt, säger Thomas.

Följder in i vuxenlivet

En fattig uppväxt kan sätta spår ända in i vuxenlivet.

– Det är inte så att man är dömd hela livet bara för att man har vuxit upp under vissa förhållanden, men det kan få långtgående konsekvenser, säger Anna Beata Brunzell, folkhälsochef på Region Värmland.

För att färre barn ska växa upp fattigt kan samhället exempelvis göra det lättare för vuxna att ta sig in på arbetsmarknaden och att omskola sig. Barn som växer upp i ekonomisk utsatthet löper ökad risk att hamna i utanförskap, något som kan följa dem in i vuxenlivet.

– Vi vet att vissa barn växer upp med mindre ekonomiska resurser, men vilka konsekvenser ska vi tillåta att det får? Flera delar av samhället har ett ganska stort kompensatoriskt uppdrag, säger hon.

Kostnadskrisen gör att fler värmlänningar har svårt med pengar.

– Vi har alltid haft grupper i samhället som har levt under ekonomiskt svåra förhållanden, men den gruppen har växt nu. Och de som hade det tufft från början har fått det ännu tuffare, säger barnrättsstrategen Sara Emsevik.

Dyrare grönsaker

När priserna på grönsaker, frukt, mejeriprodukter och bröd stiger kan det bli svårare att få till en näringsriktig kost.

Andra kostnader kan också bli svårare att klara. En undersökning som regionen gjorde i fjol visar att var fjärde värmlänning i åldern 30–49 år har svårt att klara en oförutsedd utgift på 13 000 kronor.

Ju lägre utbildning man har, eller om man har utländska rötter, desto större risk är det att man inte kan få fram 13 000 kronor.

Vad behöver alla aktörer i Värmland göra för att lindra effekterna av krisen för dem som har det sämst ställt?

– Finns det brister i förutsättningar, som familjens ekonomi, då måste andra arenor kunna kompensera för det. Alla fritidsaktiviteter måste inte kosta pengar, säger Anna Beata Brunzell.

Att barn har någon att vända sig till för att kunna prata om hur de har det, utan att behöva ta hänsyn till hela familjen, hjälper också.

Second hand underlättar

Att återbruk och second hand gör insteg i bredare folklager gynnar inte bara miljön utan även utsatta grupper, anser Sara Emsevik.

– Som inför studenten med balklänningar och kostymer som lånas ut. Man skulle hoppas att det får ännu mer fäste för då får vi bort skammen och skulden kring att inte kunna köpa den där kostymen.

Anna Beata Brunzell säger:

– Åtgärder som är bra för alla, men också gynnar de mest utsatta grupperna, är de bästa.

Monika Lindberg är volontär på Skattkistan i Karlstad. Hon har erfarenhet av ett långt liv med missbruk och fattigdom. I dag är hon pensionär och får känna av tryggheten i att ha en pension som kommer in på kontot varje månad.

– Jag har lärt mig att leva på marginalen.

Hon efterlyser ett samhälle som inte skuldsätter människor.

– Det borde inte finnas ett system där man blir återbetalningsskyldig. En statlig myndighet ska inte göra så att folk blir skuldsatta.

Att få backning på bostadsbidraget är en vanlig fälla.

– Försäkringskassan borde också se till att det blir tillräckligt med skatt dragen, säger Monika Lindberg.