After work i Västra Ämtervik – därmed basta

– I basta kopplar vi av efter veckan som gått. Vi ”ljuger” lite om vad som hänt i bygden och löser världsproblemen. Det är enkelt och bättre än Facebook, säger Jonas Bergström. Han är en av flera eldsjälar i Västra Ämterviks badhusförening som nästa år firar 90 år.

Det är fredag eftermiddag. Jonas Bergström, Morgan Stålhammar och Erik Värmsjö är tidigt på plats i basta som är belägen i svackan mellan norra och södra infarten till Västra Ämtervik. De är några av många ideella krafter i bygdens badhusförening.

Erik fyller på med ved inför kvällens bastubad. En tradition med betydligt äldre anor än begreppet after work i vårt språkbruk. Så vi tar det från början.

Bad mot lort och sjukdom

Karolina Wiell är filosofie doktor och lärare i historia på Karlstads universitet. I sin doktorsavhandling Bad mot lort och sjukdom – den privathygieniska utvecklingen i Sverige 1880–1949 studerade hon bland annat hur och varför det byggdes uppemot 10 000 badstugor på den svenska landsbygden under perioden 1920–1949.

– Så sent som vid krigsslutet 1945 var förekomsten av hushåll med bad- eller duschrum och wc i bostaden endast sex procent på landsbygden, enligt Folkbadsutredningen 1954. Med avsaknaden av vatten, avlopp och varmvattenberedare i bostäderna var det besvärligt att tvätta sig. Förbättrad personlig hygien var en viktig faktor för att skapa ett samhälle med en friskare, starkare och mer produktiv befolkning, säger hon.

Hur gick det till?

– Den omfattande byggnationen av badstugor på landsbygden tog fart 1921 och pågick fram till 1949. Drivande i frågan var Svenska föreningen för folkbad (Sfff) som bildades 1921 och privata initiativ som Jan Ottossons propagandaresor som startade 1925. Sfff spred kunskap, skapade typritningar för byggnation av badstugor, förmedlade lån och bidrag och kontrollerade badstugorna och deras verksamhet.

Ottosson var inspiratören som reste runt och motiverade byarna att bygga badstugor. Han menade att inspiration skapar verksamhet som skapar stolthet som skapar användning. Om en badhusförening erbjöd fria skolbad under minst tio år kunde de beviljas lån från Kungliga pensionsstyrelsen för finansieringen. I övrigt finansierades badstugorna oftast genom en kombination av bidrag, lån, donationer, insamlingar, dagsverken, medlemskap och badavgifter, berättar Karolina Wiell.

Bastu är för övrigt en förkortning av ordet badstuga men i Västra Ämtervik heter det basta.

Kungligt bad

Tillkomsten av badhusföreningen och badstugan i Västra Ämtervik är ett skolexempel på vad Karolina funnit i sin forskning. På initiativ av Linus Jonsson i Berga bildades sommaren 1934 en förening med uppgift att få till stånd en badstuga inom socknen. Landshövding Abraham Unger tillstyrkte förslaget och pensionsstyrelsen anslog 2 000 kronor mot att kommunen garanterade fria skolbad under tio år. I december samma år kunde badstugan öppnas för allmänheten som i stor omfattning själva hade bidragit till bygget med diverse byggnadsmaterial, fria dagsverken, ved och kontanter.

Den totala kostnaden för byggnationen landade på 4 600 kronor. Efter tio år var föreningen skuldfri. Badstugan kan också stoltsera med ett kungligt besök. Vid mobiliseringen under andra världskriget var prins Carl Johan (yngste son till blivande kung Gustaf VI Adolf) förlagd med sitt regemente till Västra Ämtervik och då passade han på att basta.

Hälsovårdsplanscher

– Utbildning av befolkningen via radio, böcker och tidskrifter var en viktig del i folkbadsfrågan, berättar Karolina Wiell.

I Svensby skola i Västra Ämtervik utgjorde "Hälsovårdsplanscher för småskolan" en del i denna utbildning ända in på 1960-talet. Det var värmlandsfödda bilderbokskonstnären och författaren Eva Billow (född Forss) som skapade planscherna på 1940-talet på uppdrag av Kooperativa förbundet.

"Hennes uppgift med bilderna var att väcka lust hos barnen och samtidigt vara saklig. Det skedde då en nyorientering inom skolplanscher: De bibliska och historiska motiven byttes ut mot lättsammare och stramare estetik och ett tydligare samhällskunskapsinnehåll. Enbart det essentiella skildras i bilden: ribbstolen, badkaret och badmössorna", skriver Elina Drucker i boken Eva Billow Bilderbokskonstnär och författare.

Idag finns hela samlingen hos Västra Ämterviks hembygdsförening som fick vårdnaden om denna skatt av Svensby skola.

Badtanterna Elsa och Elsa

Barbro Dolling i Västra Ämtervik gick i Svensby skola i början på 1960-talet. Hon minns både planscherna och skolbaden:

– Vår skolfröken Hilma Andersson var nog lite gammaldags och använde fortfarande planscherna i sin undervisning i början på 1960-talet. Jag minns hur de stod staplade mot väggen i materielrummet och plockades fram med jämna mellanrum.

Titeln ”Gymnastik och skolbad” är som hämtad från Barbros skoltid:

– Det var obligatoriskt att gå till bygdens bastu varannan vecka. Flickor för sig och pojkar för sig. Där blev vi tvagade i zinkbaljor av badtanterna Elsa och Elsa, som annars arbetade i skolbespisningen. Efter tvagningen bastade vi och på hemvägen var det vintertid en sport att gå sakta tillbaka till skolan för att få istappar i håret.

Inflationsskyddat bad

Idag är skolbadens tid sedan länge förbi.

– Vad jag vet så är vår badstuga en av få, kanske den enda, vedeldade basta i Värmland som fortfarande är i drift och öppen för allmänheten, säger Morgan Stålhammar.

Till det facila priset av 30 kronor är den öppen för herrar från klockan 16:30 och damer klockan 19:30 varje fredag.

– Det är inflationsskyddat, säger Jonas Bergström.

Totalt är det ett 30-tal personer som återkommande badar på fredagarna. Vanligtvis brukar det vara ett drygt tiotal personer på plats. De mest långväga kommer från Högboda i Kils kommun. En och annan friskus tar sig också ett vinterbad innan de bastar. Bakom badstugan flyter en älv som en förlängning från sjön Aplungen.

Varför fredagsbastu?

– Det är avkoppling och gemenskap och så får man reda på vad som händer i bygden. Det är bättre än Facebook och ger en härlig helgkänsla, säger Jonas.

– För mig fungerade det också som integration när jag var nyinflyttad från Torsby. Den första fredagskvällen tutade det från två mopeder utanför mitt hus. Det var mina blivande bastavänner som tog mig med till basta. På så sätt lärde jag känna folk i bygden och de fick se vem jag är, berättar Erik Värmsjö.

Alla hjälps åt

Precis som när badstugan byggdes 1934 krävs det fortfarande ideella krafter.

– Alla hjälps åt efter behov, kunskap och kontakter. Det är en enkel verksamhet utan byråkrati. Tillsammans har vi många kontakter. Det visade sig inte minst när vi byggde nytt vedskjul för några år sedan. Då fick vi donationer på både grus och betong och genom några dagsverken på sågverket fick vi virke i utbyte, berättar Jonas.

– Det är aldrig några problem att få folk att hjälpa till och det tror jag är rätt unikt, säger Erik.

Att basta ska leva vidare är de rörande överens om.

– Har jag inte varit här på några veckor är det något som saknas, säger Morgan.