Parisa Liljestrands plan var att bli poet – men det var som kulturminister hon kom till Karlstad på fredagen.
I en snabb intervju hann NWT fråga ut henne om såväl kraven från kulturskolorna som friskvårdande kultur och en het språkvårdsdebatt.
Nio minuter fick vi loss ur schemat i samband med företagsbesöket på Embracers spelarkiv. Här är frågorna som hanns med.
I veckan föreslog biobranschen att biobesök ska bli en del av friskvårdsbidraget. Borde kulturupplevelser i en bredare mening kunna bli det?
– Det är inte jag som har ansvar för friskvårdsfrågorna och bidragets utformning. Däremot kan jag säga att jag tycker alltid att det finns skäl att fundera över hur saker och ting är utformade och om det är anpassat efter sin tid. Idag kan det finnas absoluta skäl att titta på hur kulturen kan användas i högre utsträckning, både för att ena oss människor men också för att skapa välmående och hälsa, säger hon.
Under pandemin blev det väldigt tydligt vilken roll kulturen har för välmåendet och hur vi saknade att uppleva den live. Då kom det stödpaket till kulturnäringen, men måste den stå på egna ben nu?
– Kulturen har börjat återhämta sig. Kulturrådet bland annat har gett ut rapporter där man kan se att det sker en återhämtning och det är väldigt glädjande.
Men blir det inga fler stödpaket?
– Vi håller på och bereder budgeten nu, så jag kan inte gå in på budgetfrågor. Däremot ser vi att det skett en återhämtning i branschen. Företagandet ökar, möjligheterna till kulturupplevelser ökar, men det vi också ser är ett förändrat beteende hos människor, där man förut bokade kulturupplevelser mycket tidigare och vi ser att branschen har svårt med omställningen som skett. Man kanske har samma utfall, i slutet, men vi har förändrat vårt beteende som individer och det ger effekter på planeringen för branschen.
I den nuvarande budgeten försvann extrastödet som kulturskolorna haft, men många där tycker att de verkligen behöver de pengarna även nu. Kommer det stödet igen?
– Det vi har gjort är att vi återställt nivån till det som den var innan pandemin. Dels för att pandemin är över, dels för att vi precis som i många andra fall där det gick ut extra stöd ser att när pandemin är över, måste man också klara av att bygga verksamheten själv. Sedan är kulturskolan framför allt en kommunal verksamhet där kommunerna faktiskt lägger sammanlagt 2,8 miljarder på sina kulturskolor, vilket är fantastiskt, säger hon och tillägger att ett statligt stöd på 100 miljoner är kvar.
Men om det större stödet fortfarande behövs?
– Jag förstår att det kan finnas en sån längtan och ett sånt behov, men det är också så att vi befinner oss i en av de ekonomiskt svåraste tiderna på mycket länge, där vi har en skyhög inflation och en lågkonjunktur och där måste politiken kunna prioritera.
Apropå politik och kultur. Du har lovat att följa principen armlängds avstånd, men SD, som regeringen samarbetar med, verkar inte ha samma syn på principen. Hur får ni ihop det?
– För mig är det enkelt. Inom ramen för Tidöavtalet har vi kommit överens om att värna begreppet armlängds avstånd och vi ska se till att hålla på det. Varje parti har ett ansvar att förhålla sig till det.
I Tidöavtalet står det också att ni vill ha en litterär kanon. Vilka värmlänningar vill du ha in i den?
– Underbart! Där kommer du inte att få några svar från mig, apropå armlängds avstånd är det ju inte jag eller vi politiker som ska sitta och hålla på med detta.
Men du har väl läst Lagerlöf, Ferlin, Fröding?
– Det har jag gjort. I och med att jag är lärare i svenska har jag läst litteratur på universitetet och då ingår ju alla de här fantastiska.
Vilken är din favorit?
– Jag skulle nog... å vad svårt. Det är ju olika kategorier också. Ferlin och Lagerlöf är ju väldigt olika, men jag skulle nog ändå vilja säga Ferlin, säger hon och citerar strax ”mitt hjärta är ditt, ditt hjärta är mitt...” ur I folkviseton.
– Jag är väldigt förtjust i poesi överlag. Som nioåring skrev jag en dikt för att jag var jättearg för att jag inte fick gå ut på nåt Halloweengrejs och den där dikten blev så småningom publicerad i lokaltidningen av någon outgrundlig anledning. Då fick jag frågan vad ska du bli när du blir stor och då svarade jag poet, säger hon och skrattar.
Klockan tickar men vi slänger in en språkfråga: ska vi strunta i de och dem och gå över till dom?
– Jag tror att det är viktigt att språket får förändras över tid. Sedan tycker jag också att det är viktigt att vi har en språkvård. Det är viktigt att se våra rötter, men också se att det sker en samhällsförändring och därmed behöver språket också förändras.
Du är inte redo att ge upp de och dem än?
– Jag är kanske inte det ännu, men det viktiga är att man ser på att språk också är föränderligt över tid och behöver utvecklas. Det är också att debatten får föras, som över tid också kommer föra språket i rätt riktning.