Betygsinflationen är ett systemfel

Vinster och skolpeng är tunga element i skolvärlden och diskuteras flitigt med all rätt. Ännu tyngre är betygsättningen, som det är häpnadsväckande tyst kring, skriver Kjell-Arne Kolthoff.

Friskolereformen och det fria skolvalet för trettio år sedan avsågs höja skolans kvalitet. Skolvalet förväntades ske utifrån kvalitet, i vart fall enligt retoriken vid reformernas genomförande. Kvalitet kom att jämställas med betyg och betygsnivå i skolorna. Bristen på bra alternativa kvalitetsmått och att betygen är urvalsinstrument till högre utbildning gjorde betygen till ett verksamt konkurrensmedel.

Alla skolor vill omtalas för hög kvalitet det vill säga för höga betyg och väljas av många. Skolledning, lärare, övrig personal, huvudmän, elever och föräldrar gagnas av höga betyg. Alla blir nöjda. Den lärare som får rykte om sig att sätta låga betyg, om än korrekt satta, riskerar bli skolans Svarte Petter och gagnar ingen utom möjligen Skolinspektionen.

Så gemen kan väl ändå inte skolvärlden vara. Gemen eller icke, medvetet eller omedvetet höga betyg? Det spelar ingen roll. Skolans uppenbara systemfel leder oavsett till betygsinflation. Alla inblandade särintressen gynnas av höga betyg. Skolinspektionens tillsyn blir en dvärg sammanhanget.

Alla skolor måste skaffa elever. I de fall vinstintresse förekommer förstärks systemfelet, som är självgenererande i stigande riktning tills situationen blir ohållbar och måste reformeras. Byten av betygssystem förlänger ett system som aldrig bort finnas.

Lundsbergs skola är ett pågående fall. Skolinspektionen utreder betygsättningen och är mycket oroad. Forskarna och nationalekonomerna professor Henrik Jordahl, Örebro universitet, och professor Mårten Blix, Institutet för Näringslivsforskning, har gjort en sammanställning av befintlig forskning inom området. Professor Jonas Vlachos, Stockholms universitet, har på uppdrag av Konkurrensverket gjort studien Betygens värde: en analys av hur konkurrens påverkar betygssättningen vid svenska skolor.

Betygsinflationen finns och ”glädjebetyg” sätts. Det går till så att skolornas egna lärare rättar centralproven generöst och i nästa led sätter man ännu högre slutbetyg. Fenomenet förekommer i alla skolformer men ett mönster framträder. Värst är de stora skolkoncernerna; Academedia, Engelska skolan och Kunskapsskolan. Därefter följer övriga friskolor och sen de kommunala skolorna.

Följden blir att elever med felaktigt satta betyg tar platser på attraktiva högre utbildningar medan väl lämpade individer med korrekt satta betyg inte antas. Hela årskullar, cirka hundra tusen individers framtid och liv påverkas varje år. Jag kan inte finna en allvarligare brist i ett utbildningssystem. Vinster och skolpeng i friskolor framstår som futtigheter i jämförelse med felaktig betygsättning som i grunden är olika sidor av samma sak eller ägg från samma höna.

Den kanske viktigaste tillgången för en nation är dess utbildningssystem. Rådande system eroderar förtroende och tillit till hela vårt utbildningssystem. Ruta ett skulle kännas som en lättnad. Vi steg hundra år bakåt i tiden och antog ett system som för tankarna till klassamhället. Dessvärre ser fria skolvalet ut att förbli den faktor som bestämmer ungdomars framtid och vetenskapernas kvalitativa nivå.

Förslag om kvalitetskrav och skolpengsreform övervägs. Inträdesprov till högre utbildningar, oberoende myndighet för betygsättning o s v är förslag som cirkulerar. Med rådande samstämmiga särintressen och nuvarande parlamentariska röra är nog utbildningsväsendets räddning avlägsen.

Kjell-Arne Kolthoff

Karlstad