Vi tror att den som jobbar inom vården hellre har en arbetsplats som är utsmyckad med en variation av konstuttryck än en som är kal och tom, skriver Janove Ekstedt med flera.
Svar till Mikael Strandman (NWT 1/3).
Det finns stolta värden och traditioner att värna om på våra gemensamma platser. Ett sätt att värna om det i vår demokrati är att finna ut gemensamma riktlinjer för offentlig gestaltning. Värdegrund är något i demokratisk anda där vi bestämmer tillsammans; ett öppet samhälle, mångfald och jämställdhet. Det gör att man också är en stolt svensk.
Mikael Strandman (SD) vill i sitt debattinlägg ställa budgeten för konstnärlig gestaltning för nya CSK mot frågan om långa köer i vården samt hårt arbetande, underbetald vårdpersonal. Vi delar Strandmans upprördhet över båda dessa problem men ställer oss, som så många gånger förr, frågande till varför det är konsten som ska ställas mot dessa samt andra frågor och budgetposter? Varför är inte Strandman upprörd över till exempel byggbolagens vinster?
Konsten behövs på alla plan för att skapa berättelsen om vårt gemensamma, i det här fallet om Värmland. I den berättelsen är levande konstnärskap viktiga. Där spelar offentlig gestaltning en central roll när vi som invånare i Värmland besöker våra gemensamma offentliga rum. Och det måste få kosta.
Så skriver du en debattartikelStrandman undrar över vad som är så kallad ”bra konst”. Ett kort svar är, konstvärlden är en del av den ekonomiska marknaden, således är det den som betalar mest som bestämmer vad som är bra konst. Men det finns andra delar av konstvärlden som Strandman också själv beskriver i inledningen av sin debattartikel.
Upplevelsen av och att få njuta av konst är en viktig pusselbit i det som brukligt heter ”hela människan” – även det en byggsten i bygget av vårt gemensamma och också en av våra mänskliga rättigheter. Vi tänker inte, till skillnad från Strandman, påstå något om den helt överväldigande majoriteten av värmlänningarna, men vi tänker berätta vad vi tror.
Vi tror att den som jobbar inom vården hellre har en arbetsplats som är utsmyckad med en variation av konstuttryck än en som är kal och tom. Vi tror att den som är patient på sjukhuset hellre vilar ögonen på en tavla, månde vara vilket motiv som helst, än att stirra i taket när sömnen inte kommer till en. Vi tror att den som tvingas ta farväl av en närstående i den svåra stunden hellre omges av känslor förmedlade genom konsten än tomma väggar.
Konsten är en temperaturmätare på vad vi vill med vårt gemensamma. Historiskt går det att se att man i totalitära system ställer monument på torg, bygger arkitektur och manifesterar idéer genom konsten. Ofta är de monumenten inte framkomna ur demokratiska processer.
Konsten, den fria sådana, har ett viktigt värde i att just visa demokratins ansikte eller uttryck – eller brist därav. En nedmontering av den offentliga konsten i våra gemensamma utrymmen skulle vara förödande. Inför enprocentsregeln vid all nybyggnation så kan vi tillsammans skapa berättelsen Värmland.
Janove Ekstedt
Verksamhetsledare, Konstfrämjandet Värmland
Beatrice Högå
Ordförande, Konstfrämjandet Värmland
Bo Wadman Larsson
Ordförande, Värmlands Konstnärsförbund
Henric Erntsson
Ordförande, KKV Konstnärernas Kollektivverkstad, Värmland
Emma Karlsson
Ordförande, Kulturföreningen Kolonin, Arvika