Özz Nûjen i kebabstriden: ”Finns inget roligare än när nyrika får lite motstånd”

Komikern Özz Nûjen ser komiken när nyrika stockholmare går i klinch med en succérestaurang, i en strid som blivit rikskänd.

I veckan gästar han Värmland – två gånger om – med pjäsen Kebaben på skäret.

– Hoppas att Karlstad och Kristinehamn har god kebab!

En kebabrestaurang öppnar i en exklusivt, vattennära område med dyra bostadsrätter. Det blir succé – kunderna strömmar till från hela Stockholm.

Snart bryts dock framgångssagan av en strid ström av klagomål från boende i området: buller, matos, för mycket folk, fettfläckar på trottoaren...

Konflikten mellan restaurangen och bostadsrättsföreningen hårdnar och tar sig hela vägen upp till hovrätten.

Kebabstriden på Kungsholmen blev riksbekant och nu har den också blivit teater. Pjäsen Kebaben på skäret är just nu på turné med Riksteatern och i veckan nås Värmland.

3 personer gör 29 roller

– Jag gillar den för att den är based on a true story. Den är också väldigt roligt skriven. Men det är ingen dokumentär, utan vi gör vår version, förtydligar Özz Nûjen för NWT.

Han gör rollen som restaurangägaren Remi, som tillsammans med systerdottern Alex (Parwin Hoseinia) driver kebabstället.

– Vi gör våra roller och sen har vi tre skådespelare som gör 29 roller!

Den gemytlige Remi känner alla som kommer in och flödet av personer bidrar till komiken, tycker Özz Nûjen.

– Persongallerierna, alla karaktärer som kommer in och ut, det är ett tvärsnitt av vårt svenska samhälle.

Kunder som kommer och går, det låter lite som tv-serien Macken?

– Ja, det är lite som Macken och som Skål! säger Özz Nûjen.

Statusen spräcks

Den verkliga striden pågick i ett par år och kantades av anklagelser, advokaträkningar och domslut; för de inblandade säkerligen inte särskilt kul, men ändå en bra grogrund för en komedi, tycker komikern:

– Det finns inget roligare än när de rika, eller nyrika, får lite motstånd! När statusen spräcks lite, man vill hålla uppe skenet men det börjar spricka lite. Det finns något komiskt i det, säger han.

Samtidigt går det att förstå båda sidor. ”Det är en mänsklig grej” tycker han.

Ja, vi kanske inte heller skulle uppskatta en livlig restaurang utanför där vi bor?

– Det är det jag menar. Det finns en medmänsklig aspekt. Det här skulle kunna vara vem som helst, men att det sker i en sån här miljö gör att det blir lite komiskt, vare sig man vill eller inte, säger han.

”Innersta rovdjur”

Regissören Anna Novovic har sagt om pjäsen att hon själv bor i ”ett område där det är tydligt vad som ”passar in” och inte”.

”Till en början kan man fnissa lite åt det: lite matos kan väl inte spela någon roll? Men sådana här situationer kan lätt spåra ur helt. Det är som om människans innersta rovdjur kommer ut när det handlar om deras bostadsområde. Idag ska bostaden spegla ens personlighet och då får ingenting störa den bilden” säger hon i en text på Riksteaterns hemsida.

Özz Nûjen är inne på samma linje och noterar också hur de klagande valde sina ord:

– Man kan inte rakt ut säga att vi vill inte ha hit sånt folk, men hur gör man då? Då hittar man på att det finns fläckar på trottoaren, säger han och ler.

Också i teaterversionen av kebabstriden ryms både skratt och allvar.

– Det är en komedi med lite sorglig klangbotten. Det är inte bara skratt och tjo och tjim.

”Finns ingen vinnare”

I verklighetens restaurangfejd gick restaurangägaren segrande ur striden. Han vann i både tingsrätt och hovrätt och bostadsrättsföreningen tvingades betala stora summor för rättegångskostnaderna, berättar Özz Nûjen.

– Men det finns ingen vinnare, säger han och konstaterar att det nog inte är så kul att driva en verksamhet på en plats där man vet att många inte vill ha en.

– Lagen har i alla fall gett honom rätt och jag tycker också att det är en ganska fin berättelse om den lilla människan mot de lite rikare och mer förmögna. Det är ändå skönt att veta att ekonomiska muskler inte alltid ger en villkorslös besittningsrätt.

Vad kan vi lära oss av den här pjäsen?

– Att vi är människor och att oavsett vilka vi är måste vi lära oss stå ut med andra och börja skratta åt eländet istället och ta hand om varandra.

Äter kebab i varje stad

Inför rolltolkningen har han pratat med kebabrestaurangens ägare, men faktum är att han var där också innan teaterprojektet kom på tal.

– Så klart! Jag bodde i närheten. Problemet var att han gjorde alldeles för bra kebab!

Nu ser han fram emot att testa Värmlands förmågor på kebabfronten.

– Vi försöker testa olika kebab i olika städer. Hoppas att Karlstad och Kristinehamn har god kebab!

Turnén har kommit halvvägs, men än har han inte tröttnat på kosthållningen.

– Det är inget man tröttnar på för en kebabrestaurang har så många olika rätter, från vegetariskt till kötträtter, hävdar han.

Du får inte lust att öppna restaurang själv?

– Nej, inte efter det här. Det räcker att man är komiker och skådespelare och vet att man inte kan göra alla glada. Man försöker att göra gott, men alla tycker ändå inte om mig. Det är ändå ingenting mot att vara kebabägare!