De skapar nytt i diktarlänet: ”En dröm att få en pizza uppkallad efter sig”

Värmland är fullt av spår efter stora poeter från förr, men här skapas också ny poesi, utan tyngande skuggor från diktararvet.

– Jag kör ganska mycket mitt eget race, säger Sara Falkstad, poet i Arvika.

– Stan är helt tryfferad av små plaketter och skulpturer, säger Linus Gårdfeldt, poet i Karlstad.

Tisdagen den 21 mars infaller Världspoesidagen, en högtidsdag instiftad av FN-organet Unesco 1999.

– Jag lever ju i poesin alla dagar, så alla dagar är poesins dagar för mig, men det är bra att även poesin har en särskild dag, säger Linus Gårdfeldt och konstaterar att såväl kanelbullar som flygplan har egna dagar.

Lika folklig som kanelbullen är nu inte poesin. Eller jo, det finns ju olika sorters poesi. I snart sagt varje dödsannons finns en dikt och både när vi ska förklara sorg och kärlek tas kända poem till hjälp.

– Poesin bär på frågor om tillvaron när den ställs på sin spets, säger Linus Gårdfeldt.

Krocken med poesin

Men samtida diktsamlingar är oftast inte storsäljare och poeternas ord dominerar sällan samhällsdebatten.

– Ibland kan folk tycka att poesi är svårtillgängligt, men jag tänker att det har att göra med att poesin är ett språk som inte riktigt beter sig som andra typer av språk som vi är omgivna av, som i en instruktionsbok där språket snabbt kan avkodas, säger Linus Gårdfeldt.

Om man som läsare inte är öppen för det, kan det bli en krock:

– ”Vad f-n är det som pågår i det här språket?”

I poesin bär orden inte bara sin exakta betydelse, utan också rytm och klang, påminner han:

– Det poetiska språket kan presentera en bild, en scen eller en stämning. Det är det som är det storslagna med poesin, men det kräver också att den som tar del av poesin går in med någon form av rätt inställning.

– Det är ett koncentrat, säger Sara Falkstad.

”En liten kultursfär”

Hon tror att den vanligaste fördomen om poesi är just att den är ”något man inte förstår”.

– Jag tror man har fördomar om sig själv, att man är en sån som inte gillar poesi.

Men är poesin smal och svår?

– Allt är väl smalt i Sverige, det är ett litet land, vi har en liten kultursfär och ett litet språk, men jag skulle aldrig avfärda svensk poesi som osedvanligt obegriplig. Med alla konstnärliga uttryck vill man ju nå ut, man vill kommunicera och det vore ju dumt att som poet göra sig medvetet obegriplig. Däremot kanske man leker med språket på ett sätt som kan göra det mer eller mindre tillgängligt. Jag tänker också att det är en träningssak och att man inte måste förstå allt. Det är som att se på en målning, säger hon.

Även om man inte förstår exakt hur konstnären tänkte, kan man få ut något av att betrakta bilden, påpekar hon och uppmuntrar ovana poesiläsare att helt enkelt prova.

– Det är inte högre trösklar till poesin; det är bara att läsa. Man kör på och kollar om man får till sig något. Man behöver inte tänka att det ska vara så svårt och att det har något dolt budskap. Var inte så varsam med poesin. Det är ok att sluka en diktsamling på samma sätt som en deckare. Man får göra så!

”Finns en kraft i det”

Linus Gårdfeldt tycker inte att det automatiskt ligger ett ansvar på poeter att nå ut till fler. Kanske är det inte ens målet att så många som möjligt ska läsa just poesi, funderar han, utan minst lika viktigt är att de som faktiskt gör det får ett djupare intryck.

– Det finns någon idé om att alla ska gilla allt, och att antalet läsare och lyssnare är det som räknas. De som behöver hitta poesin, hittar poesin. Det finns också en kraft i det som faktiskt betyder något på riktigt och inte bara är underhållning. Inget illa sagt om underhållning, det behöver vi också, men det som betyder något för någon har en förmåga att finnas kvar. Det är konstens uppgift.

Om poesi och pizza

I Värmland om någonstans kan man tycka att poesins betydelse borde vara oomtvistad.

Hur är det att skriva poesi i skuggan av Värmlands stolta poesi-anor?

– Jag förhåller mig inte så mycket till det. Jag kör ganska mycket mitt eget race. Det är klart att vi ska förhålla oss till vår berättartradition, men det är också viktigt att inte fastna i den, säger Sara Falkstad.

– Det känns väl skitbra! Det har funnits folk tidigare som skrivit, levt och arbetat och arbetet i den form som är poesi fortsätter, säger Linus Gårdfeldt och ser inget tyngande i arvet.

– Nej, absolut inte. Poesin är något som pågår i världen över tid. Ofta är man i dialog med det som gjorts och det som ännu inte formulerats. Allt är en språkvirvel! Samtidigt är det ju något halvmärkligt med att bo i en stad som är helt tryfferad av små plaketter och skulpturer. Torget är inramat av Fröding och Ferlin och lite längre bort sitter Selma Lagerlöf. Rondeller, hotell och pizzor bär namn av poeter och författare som verkat tidigare i historien. Det visar ju något på poesins betydelse och förhoppningsvis inte bara att den haft betydelse, utan att den fortfarande har det.

Får du nån pizza uppkallad efter dig tror du?

– Det vore ju en dröm! Frågan är bara vad det skulle vara på den.