Vad i våra liv är det som är värt att försvara? Vad är det som människor i Ukraina kämpar, och dör, för att skydda?
Frågan är viktig att ställa. För det har nu gått mer än nio år sedan Ryssland först anföll Ukraina och annekterade delar av landet. Och för drygt ett år sedan påbörjade den ryska armén sedan den fullskaliga invasionen med full kraft. Det är ett krig som varje dag skördar många dödsoffer och skadar ännu fler. Ett helt land som i generationer framöver kommer präglas av det lidande och den död som kriget innebär. Det är omöjligt att inte imponeras av den kampvilja som det ukrainska folket uppvisar, hur de klarar att hålla en på många sätt överlägsen militärmakt stången. Men vad är det kampen handlar om? Det kan inte bara vara en flagga och namnet på ett land, nej, självklart måste det vara så mycket mer än så.
Tidningen Die Zeit intervjuade häromveckan presidentfrun Olena Zelenska. Det var en lång intervju som bland annat kretsade kring sorgen hon kände över det meningslösa krig som drabbat hennes land och över vänner hon förlorat i kriget. I slutet av intervjun fick hon så frågan: när kriget är över, vad vill du då helst göra?
Och hon svarade: jag skulle gå in i en bil, utan livvakter och alla andra människor som jag för tillfället är tvingad att ha runt mig, och jag skulle köra ut ur stan. Jag skulle sätta på hög musik i bilen. Och jag skulle åka och titta på något vackert landskap, och sitta där och bara titta så länge jag själv ville. Mobilen skulle jag såklart inte ha med. Och så skulle jag gå där och vandra där med min man.
Det svaret summerar för mig vad demokrati och frihet handlar om. Att få leva sitt liv såsom man själv vill leva det. Okomplicerat, fritt, fredligt, enkelt. För demokrati handlar ytterst om rätten till det enkla. Demokrati handlar om en normal vardag.
Vi har i vårt land, ibland, varit fredsskadade. Vi har liksom tagit vårt fria, enkla liv i vårt fredliga, enkla land för givet. Ja, vi har tagit vår normala vardag för given, men lärdomen från det senaste årets händelser i Ukraina är att så inte är fallet. Det vi tar för givet, att kunna sätta sig i en bil och fritt åka vart man vill, är för Olena Zelenska just nu bara något hon kan drömma om.
Vi måste hedra minnet av alla de ukrainare som dött under de senaste årens krig genom att stå upp för demokrati, frihet och alla människors lika värde. Att stå upp för varje människas rätt att leva den normala vardag hon vill leva, oavsett hudfärg, oavsett sexuell läggning eller vad det nu må handla om. Och sammalunda: vi motarbetar Vladimir Putins tyranni genom att leva och stå för vår normala vardag, och därmed också stå för de demokratiska ideal vårt samhälle är uppbyggt kring.
Möjligheten att sätta sig i en bil, lyssna på musik och titta ut över landskapet i ett land med frihet, trygghet och demokrati – det är värt att kämpa för!
Slava Ukraini!