Det stormar inom den kommunala vården.
Nästan samtliga sjuksköterskor har sagt upp sig och hemtjänstpersonal är i uppror.
Nu kan NWT avslöja att Storfors har köpt ut både hemtjänstchefen och enhetschefen för hälso- och sjukvård som protesterat mot de tuffa sparkraven.
– Jag kan inte stå upp för nåt som är fel, säger Eva Turunen.
– Man vill inte ha mig kvar.
Det säger en uppenbart känslomässigt berörd Eva Turunen, som i fredags gjorde sin sista dag efter 35 år inom kommunen.
Det abrupta slutet kommer efter en tids sjukskrivning, under vilken Eva Turunen meddelades en disciplinär varning.
I den framgår det tydligt att ledningen är missnöjd med hennes hantering av de nya sparförslagen och att hemtjänsten överskridit budgeten i flera år.
”Vi ser allvarligt på det som har hänt och vill på detta sätt påminna dig om de skyldigheter som du har i din anställning”, står det bland annat i beslutet.
– Jag har gjort allt jag har kunnat utifrån de förutsättningar jag har. Jag har inga samvetskval. Jag kan inte stå upp för nåt som är fel, säger Eva Turunen.
All bakgrund finns, enligt Eva Turunen, i de hårda sparkrav som riktas mot vården i Storfors. Den nu tidigare hemtjänstchefen har varit tydlig:
– Det är ett omöjligt uppdrag. Det går inte att spara så här mycket pengar utan att det blir konsekvenser för personal och patienter.
– Jag har varit på massa möten där jag förklarat situationen, att vi inte kommer kunna genomföra det här och bibehålla en god arbetsmiljö. Men de pratar bara om ekonomin.
Att hon är besviken är en underdrift.
– De behandlar inte folk rätt. Jag har aldrig varit med om något liknande under mina 35 år här. Då har jag varit facklig och suttit i förhandlingar. Sättet man agerar på är under all kritik.
Det viktigaste skälet var att man la ett besparingsförslag som jag inte kunde stå bakom.
Det är inte bara hon som lämnat sin tjänst efter besked om de nya sparförslagen. Jörgen Dahl slutade i månadsskiftet som enhetschef för hälso- och sjukvård.
– Det viktigaste skälet var att man la ett besparingsförslag som jag inte kunde stå bakom.
Det gjorde att han och kommunledningen kom överens om ett avslut.
– Det handlade om att man skulle skära ner på antalet sjuksköterskor och då markerade jag. Jag skulle inte kunna ansvara för patientsäkerheten.
Jörgen Dahl säger att han och den före detta arbetsgivaren hade olika syn på verksamheten.
– Det blir alltid så när det blir nedskärningar och jag har varit med om det förut. Men nu kunde man ha skött det på ett annat sätt, därför valde jag att kliva åt sidan.
Hans tidigare personalgrupp bestod bland annat av kommunens sjuksköterskor, där nästan alla valt att säga upp sig, som NWT tidigare berättat.
"Vi är arga, frustrerade och ledsna”
Marianne Johansson är ordförande för fackförbundet Kommunal i Östra Värmland och arbetar själv inom hemtjänsten i Storfors.
Hon och hennes kollegor är förtvivlade efter beskeden om besparingsförslagen.
– Vi är arga, frustrerade och ledsna. Vi hade en chef som i stort sett alla ville ha kvar (Eva Turunen) som inte är kvar i dag. Hon såg till personalens bästa och jobbade för en bra arbetsmiljö. Sen var vi inte alltid överens om allt, men då löste vi det.
Förslagen som kommit från kommunledningen håller inte, anser Marianne Johansson.
– Man ska anpassa bemanningen efter budgeten, vilket betyder att vi blir färre. För hemtjänstens del vill man också byta bort arbetsuppgifter, vilket helt enkelt inte fungerar att göra.
– Medlemmarna är förtvivlade och sover inte. Det finns även förslag för de särskilda boendena med stora förändringar. Jag köper att man måste göra vissa förändringar för att anpassa sig till budgeten. Men det måste vara relevant.
Kommunchefens försvar
Enhetschefen Jörgen Dahl fick sju månadslöner i sin överenskommelse, där det enligt kommunen handlar om en ”organisatorisk förändring”.
Hemtjänstchefen Eva Turunen fick tio månadslöner för att sluta.
– Det är rimligt utifrån situationen, säger kommunchefen Johan Rosqvist.
Varför ville ni bli av med henne?
– Frågan ska nog inte ställas så. Vi utvecklar verksamheten och är inne i ett omställningsarbete, om hur vi jobbar och hur vi kompetenssätter. Där är ledarskapet, i synnerhet förändringsledarskapet, jätteviktigt.
Där hade ni inte samma syn?
– Nej, vi såg olika på det.
Vad är det ni vill göra?
– Relativt sett har vi ett högt kostnadsläge, när vi tittat på jämförbara kommuner där vår samlade socialtjänst ligger 20–25 miljoner kronor högre. Vi har en jättebra personal men vi behöver hitta nycklar för att göra förändringar.
Varför har ni hamnat ett läge där ni har högre kostnader än andra kommuner?
– Vi har bland annat sett att vi inte nyttjar kompetensen på rätt sätt. Ett exempel är att vi inte låter undersköterskor vara undersköterskor utan de är också kockar, lokalvårdare med mera.
Det är jättemissnöje bland hemtjänstpersonalen, nästan alla sjuksköterskor har sagt upp sig och ni har köpt ut två chefer. Hur mår den kommunala vården i Storfors?
– Det är klart att det finns turbulens och många frågetecken just nu. Vi är i ett tidigt skede i den här stora genomlysningen där majoriteten av besluten till förändring inte ens har tagits ännu. Då blir det en osäkerhet, men vår ambition att köra med en stark inkludering för att alla ska vara med.
Nu måste ni rekrytera. Var hittar ni personal?
– Vi måste komma längre i vår resa, så vi vet vilka behov vi har. Jag hoppas och tror att lockelsen kring nytänk, att få vara med på en nystart och ha möjlighet att få vara med och förändra kommer leda till att många vill vara med.