Korrumperad folkbildningsindustri utan kontroll

Forskarnas samlade bild av ”folkbildningsfamiljen” är att det är en ekonomiskt korrumperad verksamhet där ingen längre har kontroll över hur skattemedel används, skriver Albin Zettervall.

I valrörelsen menade Stefan Löfven (S) att demokratin hotas om bidragen till studieförbunden sänks. Men det tycks snarare vara studieförbunden själva som hotar demokratin. Regeringen måste strypa bidragsflödet till folkbildningsindustrin.

Händelsen i Botkyrka, där kommunstyrelseordförande Ebba Östlin (S) röstades bort av en ABF-falang med misstänkt stöd av gängkriminella, är bara ett exempel på det oroväckande tillståndet i svenska studieförbund.

Studieförbunden tog emot närmare två miljarder kronor i statsbidrag år 2022. Mest pengar får den S-nära organisationen ABF – ungefär en halv miljard. Bidragen fördelas av Folkbildningsrådet, en ideell förening där studieförbundens egen intresseorganisation är medlem. Studieförbunden granskar alltså sin egen verksamhet och ingen löpande oberoende granskning sker.

Flera studieförbund har avslöjats med att ha blåst upp sina siffror för att roffa åt sig mer bidrag. När Nykterhetsrörelsens bildningsverksamhet i Malmö granskades framkom det att 286 000 timmars folkbildning var en ren bluff. 2017-2019 redovisade alla studieförbund i Göteborg, en stad som har cirka 570 000 invånare, 4,5 miljoner deltagare i sin verksamhet. Såvida inte invånarna i Göteborg har en extrem bildningstörst kan man misstänka att allt inte står rätt till.

Forskarna Aje Carlbom, Magnus Ranstorp och Peder Hyllengren har också visat att studieförbundet Ibn Rushd, som mottagit över en kvarts miljard kronor i statsbidrag sedan 2005, har kopplingar till Muslimska brödraskapet. Utöver att Ibn Rushd flera gånger har bjudit in antisemitiska gäster, riskerar bidragen att isolera och segregera muslimer från majoritetssamhället.

Forskarnas samlade bild av ”folkbildningsfamiljen” är att det är en ekonomiskt korrumperad verksamhet där ingen längre har kontroll över hur skattemedel används. Deras källor uppskattar att mellan 60-70 procent av verksamheten är fusk.

Riksrevisionen släppte i höstas också en granskningsrapport som fann brister i alla led. Myndighetens slutsats är att det finns en överhängande risk för att statsbidraget går till privat konsumtion och kommersiell verksamhet.

Det finns alltså starka skäl att ifrågasätta påståendet om studieförbundens betydelse för svensk demokrati. Även i sin ursprungliga roll som förmedlare av bildning har studieförbunden svag betydelse, nu när alla kan ta en gymnasieexamen och studera på universitetet avgiftsfritt.

Det statliga stödet till studieförbunden har spelat ut sin roll. Ett oberoende från statliga medel skulle få studieförbunden att fokusera på sitt kärnuppdrag i stället för det som tycks prägla verksamheten i dag – fusk, korruption och bidrag till demokratiskadliga organisationer.

Skandalen med ABF i Botkyrka är ett av många argument för varför Kristerssons regering snarast bör avskaffa de statliga bidragen till studieförbunden. Idag är det är en bidragscirkus som tillåts pågå år efter år och som särskilt gynnar socialdemokratin.

Albin Zettervall