Från mensskämt till klimakteriedito och från bitsk till mer medkännande humor. Sveriges Radios Annika Lantz fortsätter att fånga lyssnarna. Nu fyller hon 55, men firar hellre sina tre decennier på radion.
Annika Lantz hugger in på en minisemla på konditoriet där vi ses.
– Man inser ändå hur jäkla gammal man är när man firar 30 år på Sveriges Radio. Jag har ju gjort samma sak länge nu, och börjar fundera: Borde jag göra något annat? Är det här sista chansen?
För den breda radiopubliken blev hon allas Annika med programmet ”Morgonpasset” i slutet av 1990-talet och därefter ”Lantz i P3”. Det var där hennes patenterade snackstil med en vässad, men ändå varm, rakt på sak-humor blev allmängods. Den som lyssnar i dag hittar henne förstås i frågesporten ”Lantzkampen” som går i P1 för tionde året i rad och brevväxlarshowen ”Kära Annika” som hon leder sedan 2018.
Man är med i folks dag och det de gör, som lagar mat eller tar ett glas vin.
– Rent tekniskt är det så himla enkelt med radio. Jag kan få en idé nu och sedan cykla till radion och genomföra den. Det finns en närhet i mediet också, som när jag gjorde ”Morgonpasset”. Folk var nyvakna och man kände att man var en del av deras morgonrutin.
Det är likadant med ”Lantzkampen”, tycker hon.
– Man är med i folks dag och det de gör, som lagar mat eller tar ett glas vin.
Fast det var egentligen skådespelare Annika Lantz skulle bli. I sina tidiga ”tjugoår” odlade hon en svår image och intresserade sig för djupa franska dramer – en självbild som föll lite när hennes teaterlärare sa att hon borde hålla på med clowneri i stället. Men en termin anlitade en kompis henne som filmrecensent på studentradion.
– Sedan lärde jag mig allt om radio där, att spela in, klippa, sända. Och då föll liksom allt på plats – både det jag är bra på och det jag tycker är roligt, säger hon.
Annika Lantz stil, där hon inte har väjt för att vara personlig och skämtat ganska rått om allt, var mitt i prick för den yngre P3-publiken. När hon senare lämnade P3 för vuxnare P1 i slutet av 00-talet var kulturkrocken ett faktum. Både för lyssnarna och henne själv.
– När jag började på P1 blev alla jättearga för att jag var för babblig och skrattig. Folk skrev ilskna brev och det var debatt i ”Aktuellt” om förslappningen av språket i radio. Hade jag gjort det där i dag hade jag nog rättat mig lite mer efter P1:s stil, av respekt för lyssnarna.
– Men efter något år började jag få brev från människor som bad om ursäkt. För man vänjer sig ju! Det är ändå jäkligt rart att folk tar sig den tiden och ber om ursäkt för att de tyckte att man var jobbig.
Men att prata om mens och underliv som jag gjorde i början kan jag i dag tycka är lite tröttsamt. Nu är jag inte längre berörd, nu har vi ju artrosen och reumatismen. Och sedan kom jag som tur var i klimakteriet, så då kunde vi prata om det också.
Annika Lantz har alltid värnat om sin egen radiostil. När andra talar långsamt och pedagogiskt, smattrar hon fram sina associationer i överljudsfart. Hennes mål har alltid varit att prata som hon låter och inte härma någon annan. Men har humorn ändå förändrats med kanalbytet?
– Det som är kul är kul, så är det fortfarande. Men att prata om mens och underliv som jag gjorde i början kan jag i dag tycka är lite tröttsamt. Nu är jag inte längre berörd, nu har vi ju artrosen och reumatismen. Och sedan kom jag som tur var i klimakteriet, så då kunde vi prata om det också.
Hon skrattar, men blir allvarlig igen.
– Jag var mer bitsk i början av karriären, men nu är jag inte det längre. Jag uppskattar inte elak humor lika mycket som förr, jag har väl blivit känsligare, försöker kalibrera och inte bara slå åt alla håll. Jag tror att det handlar om att jag har blivit äldre, att jag fick barn och nåddes av insikten att alla kan göra misstag.
Fakta
Annika Lantz
Fyller: 55 år den 9 mars.
Yrke: Journalist, radiopratare och författare.
Familj: Maken Tomas Granryd och två barn.
Bor: I Stockholm.
Om att fylla 55: ”Det tas väldigt många bilder på mig just nu med en bebis. Det är mina mycket yngre kompisars bebisar. Jag har hela tiden tänkt att jag och mina kompisar är jämngamla, men så ser jag ju att jag ser ut som en mormor.”
Så firar jag: ”Har inte tänkt på det tidigare, men när du ringde om den här artikeln så tänkte jag: Kanske ska jag ha fest? Det är en kul grej som passar bra ihop med just födelsedagar.”
I den processen har fokus flyttat från det privata till samhällsstrukturerna. Hon reagerar på orättvisor och ojämställdhet, och blev fly förbannad när hon kände att hennes närvaro i humorprogrammet ”Parlamentet” i TV4 verkade legitimera unkna sexistskämt.
– Jag är inte så intresserad av att vara privat längre. Samhället är en outsinlig källa till uppslag, där kan man förnya sig oavbrutet. Eller, förnya sig var väl att ta i, stora ord i munnen där. Men det är en outsinlig källa i alla fall.
Jag har jobbat så länge och haft turen att få jobba med väldigt bra människor.
Tankarna på att göra något annat må dyka upp titt som tätt numera. Men radion är och förblir det viktigaste för Annika Lantz.
– Det är väldigt lyxigt, det är själva jobbet som får mig att känna pepp. Eller kollegorna snarare. Jag har jobbat så länge och haft turen att få jobba med väldigt bra människor. Jag är så bortskämd att min karriär hittills gått ut på att någon frågar: ”Vill du göra detta?” Och så har jag sagt ja. Och så har det varit kul.