Värmländsk country om vardagslivet: ”Sång för dom som inte bor i Stockholm”

Nu debuterar countrybandet Bro Mesa från Kristinehamn.

Med texter på svenska berättar gruppen om vardagen i småstaden och på landsbygden, livet i det stora och det lilla.

I inledande "Småstadsblues" sjunger Joakim Hildingsson "Här kommer en sång, för alla dom som inte bor i Stockholm. Sådana låtar finns det redan gott om, det här är en för oss". Låten sätter fingret på vad bandet Bro Mesa gör – det handlar om att skildra småstadslivet. Själva utgår de från Kristinehamn, men texterna skulle kunna utspela sig varsomhelst utanför de svenska storstadsområdena.

– För mig som bor i Kristinehamn känns mycket av dagens musik Stockholmscentrerad, börjar Joakim Hildingsson.

– Eller i alla fall storstadsorienterad, det är inte lika många som skriver om livet vi andra lever.

Till vardags arbetar han på Räddningstjänsten i Kristinehamn och tillsammans med de övriga medlemmarna Robin Klarström, Adrian Lundberg och Robert Drewstad har han spelat sedan högstadiet. Erik Roos, som spelar pedal steel, har tillkommit mer nyligen. Nu lever de alla småbarnsåren mellan 30 och 40 och vardagen får ta stor plats i deras musik.

– Ingen av oss är kanske någon virtuos på sitt instrument, men vi har verkligen en styrka i att vi lirat så länge tillsammans. Vi vet vad den andra tänker när vi spelar.

”De små vardagsproblemen”

Gruppens namn ska visa på rötterna – Bro är det tidigare namnet för Kristinehamn och Mesa är ett slags berg som är vanligt i Kalifornien. Medlemmarna är djupt rotade i amerikansk country och de listar artister som Sturgill Simpson och John Prine som förebilder.

– Vi har alltid gillat amerikansk musik, men det är först nu som vi hittat sättet vi vill låta på. Det bygger till viss del på att vi inser att livet vi lever inte skiljer så himla mycket från livet i en småstad eller på landsbygden i USA.

Han resonerar att landsbygd är landsbygd, oavsett var i världen den ligger.

– Det är mest språket som skiljer. Jag har alltid skrivit låtar på svenska – av den enkla anledningen att jag var för slö under engelsklektionerna i skolan.

Han skrattar och förklarar sin kärlek till sin hemmadialekt.

– Lyssnar du på mig hör du ingen rikssvenska. Jag sjunger på samma dialekt som jag pratar. Jag har svårt att vara oärlig, att förställa mig.

Texterna ska vara som ett samtal.

– Det ska inte vara något uppdiktat, jag vill att det ska kännas som att du och jag sitter och pratar med varandra. Ofta handlar mina låtar om småsakerna i livet – ett bråk om en struntsak med frugan eller hur barnen ständigt är sjuka så man får vabba i oändlighet. De små vardagsproblemen.

Musiken blir ett sätt att stanna upp i livet och låta saker och ting sjunka in.

– Vi i bandet är alla på samma plats i livet, mitt i ekorrhjulet – man kör måndag till fredag sedan försvinner helgen i ett nafs. Och så börjar det om. För mig är musiken härlig på många sätt, det jag kanske gillar mest är att få gå in i mitt huvud och börja tänka ut nästa låtidé.

– Jag kan ägna alldeles för mycket tid åt en textrad eller en formulering, men när sedan låten tar form i replokalen så inser jag att det var värt all tid. Då händer nästa sak – de andra medlemmarna lägger till sin tårtbit till musiken och resultatet blir något jag inte hade kunnat föreställa mig.

David Ritschards kompband

Singeln "Småstadsblues" släpps den 10 mars och ackompanjeras av "b-sidan" "Farsan". Ytterligare två låtar ligger inspelade och klara för release inför ett album som är planerat till hösten.

– Låtarna är inspelade i Kapsylen i Stockholm.

Studion Kapsylen ligger i samma byggnad som det legendariska Kafé 44 och som producent har de anlitat Gustav Erlandsson Holmqvist som är medlem i David Ritchards kompband Krododiltårarna.

– Vi spelade förband till David Ritchard i somras, han är en av få svenska countryartister som verkligen lyckas. Country på svenska kan lätt bli dansband, och inget ont om dansband, men det är inte vad vi vill spela.

Det andra spåret som släpps på fredag – "Farsan" – ligger Joakim Hildingsson väldigt nära.

– Den handlar om min far. Jag är uppvuxen i en liten by söder om Kristinehamn som heter Vike. Jag hade min mormor och morfar två kilometer åt ena hållet och min farmor och farfar lika långt bort åt andra hållet. En härlig uppväxt.

Hans farfar startade en BP-mack i bygden.

– Där tog min far sina första steg. Senare hjälpte han till på macken när han blev lite äldre. När pappa var i min ålder som jag är nu, gick farfar bort. Egentligen vill jag inte berätta så mycket om mina låtar, jag vill inte förstöra för lyssnaren.

Alla låtarna till det kommande albumet är färdigskrivna och samtliga berättar historier ur livet.

– Det är först nu som jag har kunnat skriva sådana här låtar. Tidigare har jag nog tänkt att livet i en småstad inte varit något speciellt, bara vanligt. Men jag inser att för andra kan det bli en stark igenkänning och för de som inte har en liknande bakgrund blir det intressant och unikt. Vi är ju inte alla stöpta i samma form.