Hoppa till huvudinnehållet

Tron ger Jonas en stabil grund

Publicerad:
I dag skriver Jonas Helgesson på en deckare som utspelar sig på Vipeholmsanstalten, samtidigt som han pluggar teologi.
I dag skriver Jonas Helgesson på en deckare som utspelar sig på Vipeholmsanstalten, samtidigt som han pluggar teologi. Foto: Johan Nilsson/TT

Det finns olika sätt att hantera svårigheter. Ett sätt är att skratta åt problemen, ett annat är att inte låta dem definiera vem du är. Jonas Helgesson har använt sig av båda metoderna.

En dag när Jonas Helgesson är i tioårsåldern retas han med sin storebror. De ryker ihop på gräsmattan och han blir övermannad. Då skriker Jonas att han är cp-skadad.

Sakligt sett är det sant. Men det är också ett knep han gärna tar till i liknande situationer. Brorsan skriker tillbaka: ”Du är inte cp – du är dum!”.

Jonas Helgesson återger händelsen i sin bok ”Det är i alla fall tur att vi inte är döda” (Libris förlag, 2018), en av flera alster där han betraktar tillvaron utifrån sitt perspektiv. I vuxen ålder har han tackat sin bror för att han aldrig har särbehandlat honom. Jonas är mån om att inte definieras utifrån sin funktionsnedsättning, varken av sig själv eller av andra.

–  Det är viktigt för mig att den inte blir allt jag är. Jag är ju så mycket mera. Jag är också pappa, företagare och en massa annat.

När han föddes hade navelsträngen snott sig flera varv runt hans hals och hämmat syretillförseln så pass att läkarna trodde att han skulle dö. Han överlevde, men händelsen ledde till hans funktionshinder.

I sitt liv har han gång på gång trotsat både sina egna och andras uppfattningar om vad som är möjligt. Han lärde sig tala, gå utan rullstol och han tog körkort, för att nämna en del. Varför ska man leva utifrån sina begränsningar? Han ställer själv den retoriska frågan. Folk fokuserar ofta på vad de inte kan i stället för vad de kan, menar han.

–  Det blir ungefär som att gå till mataffären med en inköpslista på allt man inte ska köpa. Eller att presentera sig genom att rabbla upp allt man inte heter.

Jonas Helgesson fyller 45 år – och ser fram emot 50.
Jonas Helgesson fyller 45 år – och ser fram emot 50. Foto: Johan Nilsson/TT
Det finns olika sätt att hantera svårigheter. Mitt sätt är humor. Kan man skratta åt problem blir de ofta mindre.
Jonas Helgesson

Humorn är aldrig långt borta hos Jonas Helgesson, men så har han också en historia som ståuppkomiker.

–  Det finns olika sätt att hantera svårigheter. Mitt sätt är humor. Kan man skratta åt problem blir de ofta mindre.

I dag är han framför allt verksam som författare och föreläsare. Dagen efter vår intervju ska han iväg och träffa en grupp konfirmander, ett lite annorlunda sammanhang jämfört med inspirationsföreläsningarna han brukar hålla för vuxna.

–  Men jag pratar om ungefär samma saker oavsett målgrupp. Jag har gjort detta i 15 år och kommit fram till att alla människor har samma behov och längtan. Alla vill bli älskade och känna att man gör något viktigt i livet.

Ska jag vara lite kaxig tänker jag att jag på sätt och vis redan är som en präst. Jag möter människor och pratar om de stora frågorna. Och förmedlar lite hopp.
Jonas Helgesson

Jonas Helgesson växte upp med en gudstro som alltjämt lever i honom. Han liknar den vid en botten att landa på. Just nu läser han teologi på halvtid på Hyllie Park folkhögskola i hemstaden Malmö, inte med något särskilt mål i sikte utan av rent intresse. På frågan om han en dag skulle vilja bli präst svarar han:

–  Ska jag vara lite kaxig tänker jag att jag på sätt och vis redan är som en präst. Jag möter människor och pratar om de stora frågorna. Och förmedlar lite hopp.

Fakta

Jonas Helgesson

Fyller: 45 år den 4 mars.

Gör: Mångsysslare men främst föreläsare och författare.

Bor: Malmö.

Familj: Frun Hanna och barnen Esther, 9, och Albin, 7.

Om att fylla 45: ”Nu har jag ju börjat plugga teologi och är nyfiken på vad det kan leda till när jag är klar. Så jag ser fram emot att bli 50, kan man säga.”

Så firar han födelsedagen: Åker med frun Hanna på en spahelg.

Har också gjort: Varit ståuppkomiker och skådespelat i musikalen ”Livet är en schlager”. Han syntes också i en roll i SVT-serien ”Äntligen!” som hade premiär i julas.

Motto: ”Det blir inte alltid som man tänkt. Ibland blir det bättre.”

Och så skriver han förstås. Hittills har han framför allt berättat om sina egna erfarenheter. Nu har han i stället gett sig i kast med skönlitteratur och nästa bok är en deckare. Mordgåtan utspelar sig mot en särskild bakgrund: Vipeholmsanstalten i Lund, ett mentalsjukhus som togs i drift på 1930-talet. Anstalten har blivit känd för de omänskliga förhållanden som rådde för de intagna.

–  Mentalsjuka och cp-skadade levde instängda. Jag vill inte ge några moraliska pekpinnar men ändå visa hur samhället bemötte de här människorna då. Ibland tänker vi att Sverige är så underbart, och det kanske det är. Men historien om Vipeholm är inte så underbar.

På flera sätt påminner den tidens synsätt om hur det kan se ut i andra delar av världen än i dag. När Jonas Helgesson åkte till Belarus som ambassadör för Erikshjälpen besökte han en institution för personer med funktionsnedsättningar och trodde knappt sina ögon. Bland annat träffade han en kille i sin egen ålder som blev mycket förvånad av att höra att Jonas inte bara visste vilka hans egna föräldrar var, utan också hade vuxit upp med dem.

–  Jag har haft förmånen att växa upp i Sverige. Men också att ha haft en bra mamma och pappa och familj som stöttat mig. Annars skulle jag nog inte ha vågat leva det liv jag lever.

Johan Ekfeldt/TT

Artikeltaggar

BarnDeckareErikshjälpenEtik och religionFamiljFödelsedagarJonas HelgessonMalmöSVTTeologi

Så här jobbar NWT med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.