Hoppa till huvudinnehållet

Recension: Bob hund brinner alltid live

Publicerad:
Thomas Öberg och de andra medlemmarna i Bob hund berättade sin historia på Scalateatern i Karlstad.
Thomas Öberg och de andra medlemmarna i Bob hund berättade sin historia på Scalateatern i Karlstad. Foto: Tommy Andersson

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.

”Den overkliga sanningen om Bob hund”

Var: Scalateatern, Karlstad

Publik: ca 270

Sedan starten 1991 har den hyllade sextetten byggt ett välförtjänt rykte som ett av Sveriges mest underhållande liveband. Med all rätt. Jag har samlat på skivor sedan tidigt 80-tal, men ändå har Bob hund blivit ett band som jag inte behöver köpa plattor med.

Varför? Likt en dyr champagne nöjer jag mig med väl valda tillfällen och de tillfällena är live. Våra möten blir både exklusiva, utsökta och högtidliga. De säger det egentligen själva i ”Rockabilligt”, kvällens sista och kanske bästa låt. ”Musiken är som vackrast när det brinner.” sjunger Thomas Öberg och jag håller med. I Bob hunds fall brinner det alltid till live, då blir det på allvar och skarpt läge, trots den underfundiga och stundtals svarta humorn.

Musikteatern ”Den overkliga sanningen om Bob hund” handlar dock inte bara om musiken. Efter trettiotvå år och nästan 800 spelningar är Bob hund så mycket mer än musik och det är just denna sanning, eller osanning, som de ungdomligt lekfulla gubbarna på scen försöker förmedla. Om vi blir något klokare ska jag låta vara osagt, men nog vet de hur man kommunicerar listigt intellektuell humor.

Humor varvas med svärta i ”Den overkliga sanningen om Bob hund”.
Humor varvas med svärta i ”Den overkliga sanningen om Bob hund”. Foto: Tommy Andersson

Scalateaterns publik är med på noterna redan från första tungvrickning i öppnande ”Det skulle vara lätt för mig att säga att jag inte hittar hem, men det gör jag tror jag”. Alla tycks kunna sitt Bob hund och minnas med värme det första mötet, något som gör berättelsen än mer spännande och ömsesidigt dramaturgiskt. Det finns en känsloförbindelse och en direkt dialog mellan bandet och oss i publiken som skapar liv och visst utrymme för spontanitet och överraskning.

Sångaren Thomas Öberg i skelettkostym och peruk.
Sångaren Thomas Öberg i skelettkostym och peruk. Foto: Tommy Andersson

Varje medlem får tid till att berätta sin historia, likt bitar i ett större pussel. Detta görs med lika delar allvar och humor. Att Karlstadsonen Christian Gabel fortfarande är en färsking efter sina femton år på trumpallen blir centralt i hans berättande, liksom hans sarkastiska bandaanalys från sidlinjen. Både låtval och de teatraliskt berättande delarna matchar min syn på Bob hund. Det finns ett imponerande balansförhållande där man från distans vill döma ut musik, lyrik och den Monty Python-minnande rekvisitan för att vara pretentiös, men så upptäcker man musikernas sofistikerade intuition och ser hur allt är gjort med självdistans och glimten i ögat.

De har funnit ett konstnärligt gyllene recept där det skeva möter det vackra medelst skånsk sång, aviga riff, Kraftwerk-syntar, minnesvärda refränger och kletiga melodier. Efter ett par låtar blir det omöjligt att värja sig och Thomas Öberg är den där viktiga och karismatiske frontmannen som alla band behöver. Eller som basisten Mats ”Hacke” Hellquist säger innan de rullar av honom från scen i rullstol: ”En guttaperkaboll på tjack.”

För att alla medlemmarna ska få säga sitt, får de forsla bort frontmannen Thomas Öberg för en stund.
För att alla medlemmarna ska få säga sitt, får de forsla bort frontmannen Thomas Öberg för en stund. Foto: Tommy Andersson

Bob hunds exotiska humor är som ett interaktivt och levande konstverk där man blottlägger styrkor och svagheter, och gärna knasar till allt ett par varv extra. Men aldrig för länge utan precis lagom så att tokigheterna underordnar sig det geniala. Det finns alltid ett subtilt tänkande allvar i Bob hunds uppträdande och i slutändan känner jag mig som en del av ett större interagerande konstverk. Kombinationen narrativ teater och musikalisk underhållning är fenomenal och ikväll nosar bandets ironiska professionalitet på högsta betyg.

Sanningen om Bob hund: ”Vi sparkar på varandra så vi håller oss vakna”

! Ständigt denna Thomas Öberg! En sann underhållare och frontman som börjar setet i smäcker skelettdräkt, Gustav III-peruk, högklackade piratskor och pandasmink. Å då har jag inte ens nämnt karlns kroppsspråk. Fantastiskt!

? Är uppträdandet någonsin helt på allvar? Eller är Bob hund helt enkelt förbannat skickliga på att hantera livets ocensurerat påfrestande anlete?

Artikeltaggar

Bob hundChristian GabelHumorHusdjurKändisarKarlstadKraftwerkMusikNöje/KulturSångScalateatern