Det klingar rejält falskt när Socialdemokraterna kritiserar regeringen för att den inte tänker förlänga förordnandet för ett par generaldirektörer. Så falskt att klockorna spricker. För det är S som själva i grunden har politiserat de höga tjänsteutnämningarna i Sverige.
Först var beskedet att Migrationsverkets generaldirektör Mikael Ribbenvik inte får sitt sexåriga förordnande förlängt. Sedan kom samma besked gällande biståndsorganet Sidas generaldirektör Carin Jämtin. Det är inte ens så att de fått sparken. De får bara inte förlängt, något som torde, eller i varje fall borde, vara tämligen okontroversiellt. Det finns ingen regel eller ens praxis som säger att en myndighetschef får fortsätta.
Ändå kom en massa upprörda brösttoner från flera socialdemokrater om att Sverige minsann var på väg att bli som "Ungern" och att vi nu hade att vänta oss mer utrensningar signerade SD. Räkna med att retoriken kommer att skruvas upp ännu mer när efterträdarna presenteras. Och detta från ett parti som under decennier politiserat den svenska statsförvaltningen.
En granskning från Adam Danieli på tankesmedjan Timbro har visat på hur S missbrukat utnämningsmakten. Under de S-ledda regeringarna Löfven och Andersson 2014-2022 så fick 26 socialdemokrater nya toppjobb, fler än alla andra partier sammanlagt. Viktat efter myndigheternas storlek så var 9 av 10 socialdemokrater. S har satt detta i system, vilket är en av anledningarna varför själva regeringsinnehavet är så viktigt för dem.
Exemplet Carin Jämtin bär syn för sägen. Hon fick generaldirektörsjobbet trots att hon inte hade sökt det. Och det en månad efter att hon avgått som Socialdemokraternas partisekreterare. Hon uppfyllde inte ens de kvalifikationskrav som regeringen ställt upp. Men Rörelsen tar hand om sina egna.
Hur skall man då komma till rätta med det här oskicket? Den tidigare Reinfeldtregeringen försökte tappert, men det gick så där. Någon extern rekrytering visade sig heller inte vara särskilt lyckad. Men framför allt föll det hela på att S inte visade på någon ömsesidighet när de väl återfick regeringsmakten. Det krävs mer än en för att dansa tango.
Så även om det till och med står i regeringsformen att tillsättningar skall ske på sakliga grunder, efter förtjänst och skicklighet, så kommer det inte att bli så så länge S håller på som de gör. För de har insett att det inte räcker med att fatta beslut i regeringen. Skall man kunna driva igenom sin politik fullt ut så måste man ha pli på statsförvaltningen också. Detta i synnerhet som vi i Sverige formellt har självständiga myndigheter och saknar ministerstyre. Med eget folk i förvaltningen blir det lättare.
Visst kan man från borgerligt håll försöka hålla fast vid idealet om den självständige och oväldige ämbetsmannen. Men då kommer man alltid att förlora på sikt. I många andra länder finns det som kallas ett "spoils-system", där vinnaren tar allt. Det har vi inte tradition av i Sverige, men Socialdemokraterna har gjort sitt bästa för att vi de facto fått något liknande. På sätt och vis ännu bättre, då deras utnämningar kan få sitta kvar en tid även efter maktskiften.
Denna bakgrund måste den borgerliga regeringen ha klart för sig när den går vidare med nya utnämningar till höga myndighetschefer under mandatperioden.