Historia och framtid möts, när Jan Kruse skildrar Filipstads bergslags gruvhistoria. Nu får den idogt forskande författaren pris för årets bästa examensarbete av gruvföretagens branschorganisation Svemin.
– Järnmalm från Filipstads kommun byggde upp halva Värmland, utan att överdriva, säger Jan Kruse.
Äran och en hel slant med pengar – så beskriver en glad Jan Kruse stipendiet han just tilldelats ur en fond, som Svemin använder för att prisa bra examensarbeten inom gruv- och metallindustri.
Jan Kruse gjorde sitt exjobb i fjol, då han tog examen från Bergsskolan som färdigbakad berg- och anläggningstekniker efter två års studier.
Ämnet han djupdök i var Finnmossens gruvor i Nordmark norr om Filipstad.
Där sinade järnmalmen i slutet av 60-talet och Jan Kruse skriver om hur gruvans ägare Uddeholm drog igång undersökningar med hopp om att hitta ny malm. Det provborrades i nya riktningar, för att se om malm fanns i någon förkastning djupt nere i berget.
Möjlig malmdepå
– Man kom inte jättelångt och gruvan lades ner sen, 1973, men en del fick man ändå fram. Jag ville veta hur långt man kom, vilka metoder man använde och även ge lite tips till andra prospektörer vad de ska tänka på om någon skulle vilja pröva igen.
Den tanken är inte omöjlig, framhåller han:
– Det var tio diamantborrhål och ett gick 85 meter genom malm. Sen gick det ju längs med malmkroppen och man vet inte hur bred den var, säger han och konstaterar också att priset på järn är en avgörande faktor när kalkyler görs.
”Föredömligt”
Tobias Kluge, branschjurist på Svemin och ansvarig för prospekteringsfrågor, ser också starka kopplingar mellan historia, nutid och framtid, när han läser Jan Kruses arbete.
– Historisk forskning och prospektering är ganska besläktat eftersom prospektering också ofta handlar om att leta i historiskt material. Det har Jan Kruse visat på ett föredömligt sätt i sitt examensarbete, säger han.
Slutspurt i bokjobbet
Efter att ha lämnat Bergskolan, fortsätter Jan Kruse att forska och skriva om gruvhistoria. Just nu arbetar han med en stor bok om just Finnmossen.
– När jag har gjort klart den har jag skrivit om alla sex stora gruvor i kommunen. Det är en långsiktig plan jag haft under kanske 20 år, berättar han.
Han konstaterar att hans historiska författarskap och all den research det kräver tar mycket tid. Drivkraften är dock fortsatt stark:
Som att leta efter en skatt
– Det är ju så spännande med gruvor! Det är så mångfasetterat. Man kan kalla det för en form av skattletning och sen handlar det om arbetsförhållanden och tekniska innovationer, det är mycket som är spännande.
En del av drivkraften är också om att påminna om jobbet som gruvarbetarna gjorde.
– De levde verkligen med döden nästan varje dag med risk för ras, gruvarbetarna som tog fram råvaran. Utan malmen i Filipstads bergslag hade inte Hagfors stad funnits, säger han och räknar upp bruk också i Munkfors, Storfors och Nykroppa som försörjdes med råvara.
Men det där fattar inte andra värmlänningar! Det känns väldigt bortglömt. Järnmalm från Filipstads kommun byggde upp halva Värmland, utan att överdriva.
– Och utskeppningshamnen i Kristinehamn hade inte blivit så stor om det inte varit för malmen och transporterna. Men det där fattar inte andra värmlänningar! Det känns väldigt bortglömt. Järnmalm från Filipstads kommun byggde upp halva Värmland, utan att överdriva, säger Jan Kruse.
”Man ska vara stolt”
Med sin forskning och sina böcker hoppas han sprida kunskap, men också väcka Filipstadsbornas stolthet.
– Det har varit en del mörka skriverier och en del som svärtat ner oss. Jag tycker man ska vara stolt som Filipstadsbo och ta fram den otroligt spännande historia vi har och betydelsen vi haft för hela Värmland.