Hoppa till huvudinnehållet

Flygplatsöversynen – Ett stort steg men otillräckligt framsteg

Publicerad:
Flyglinjen Torsby-Hagfors-Arlanda föreslås ersatt med marktransport till Karlstads flygplats och eventuellt järnvägsstation, skriver Arne Karyd. Foto: Aron Eriksson

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.

Förhoppningsvis kommer regeringen nu i kommande proposition att göra utredarens förslag till halvdant driftstödssystem heltäckande för alla flygplatser och skrota förslaget till nedläggning av flyglinjer, skriver Arne Karyd.

Av 38 flygplatser med trafik ägs 10 sedan 2013 av statliga bolaget Swedavia, dessförinnan av Luftfartsverket. 28 ägs huvudsakligen av kommuner. 2000-2019 redovisade LFV/Swedavia plus 13,7 miljarder kronor efter finansiella poster före skatt. De övriga 28 redovisade minus cirka 6,5 miljarder. Problemet har funnits sedan 1960-talet.

Lyckligtvis tänkte kommunikationskommittén, SOU 1997:35, stora tankar och genom proposition 1997/98:56 infördes dess förslag till driftstödssystem för alla icke-statliga flygplatser. Av oklar anledning tillsatte den socialdemokratiska regeringen år 2006 en ny utredning. Resultatet blev den bitvis förvånansvärt illa genomtänkta SOU 2007:70. Dessvärre blev den underlag till hafsverket 2008 års trafikpolitiska proposition, 2008/09:35.

Denna förstörde det heltäckande driftstödssystemet och för flygplatser utan upphandlad trafik blev läget så småningom akut. Möjligen därför begärde S/MP-regeringen i juni 2018 en snabböversyn från Trafikverket. I sin delrapport tänkte Trafikverket stort och nytt. Den avlämnades till regeringen i september 2018 men försvann där spårlöst och arbetet slutfördes aldrig.

Så skriver du en debattartikel

S-regeringen tillsatte i juni 2022 ytterligare en flygplatsöversyn. Resultatet finns nu som Ds 2023:3 Statens ansvar för det svenska flygplatssystemet. Avseende ekonomin har utredaren valt en hybridlösning där en flygplats (Skellefteå) förstatligas nu, två ganska snart (Kalmar och Ängelholm-Helsingborg) och en kanske senare (Sundsvall-Timrå). Kriterierna för förstatligande är inte kristallklara. Om det handlar om passagerarantal borde Skavsta stå först på listan. Om det handlar om utvecklingspotential finns det inget som markant utmärker de fyra utpekade.

Denna del av utredningen är dock mindre bekymmersam än förslaget till nytt driftstödssystem som är en spänd förväntans upplösning i intet. Stödet ska begränsas till flygplatser med upphandlad trafik eller status som beredskapsflygplatser. Efter 2027 får Hagfors, Halmstad, Kramfors-Sollefteå, Norrköping, Sälen, Torsby och Västerås inget driftbidrag alls. Särskilt märkligt framstår detta för Sälen där näringsminister Annie Lööf 2014 öste in över 250 mkr i byggandet.

Utredningen vill att upphandlade linjen mellan Arlanda och Kramfors-Sollefteå ersätts med marktransport till Sundsvall-Timrå flygplats. Besparingen blir dock obetydlig eftersom Kramfors-Sollefteå betjänas med mellanlandning på den fortsatt upphandlade linjen mellan Arlanda och Hemavan-Tärnaby. Flyglinjen Torsby-Hagfors-Arlanda föreslås ersatt med marktransport till Karlstads flygplats och eventuellt järnvägsstation. Det nu låga passagerarantalet på linjen beror dock på att Trafikverket år efter år tillät operatörerna att vansköta trafiken i sådan utsträckning att halva passagerarunderlaget skrämdes bort. Det tar tid för Amapola att återställa förtroendet.

Förhoppningsvis kommer regeringen nu i kommande proposition att göra utredarens förslag till halvdant driftstödssystem heltäckande för alla flygplatser och skrota förslaget till nedläggning av flyglinjer. I så fall har utredningen åstadkommit ett stort framsteg.

Arne Karyd

Före detta utredare på Luftfartsverket, Transportstyrelsen och Trafikverket

Artikeltaggar

AmapolaAnnie LööfArlanda flygplatsDebattFlygplatserHagfors flygplatsKarlstads flygplatsKramforsSwedaviaTorsby flygplatsTrafikverket