Hoppa till huvudinnehållet

Ukraina måste vinna kriget

Publicerad:
Ukrainsk trupp i den halvt belägrade staden Bachmut i Donetskregionen. Foto: Andriy Andriyenko

Detta är en ledarartikel som uttrycker Nya Wermlands-Tidningens politiska linje. NWTs politiska etikett är konservativ.

I dag är det ett år sedan Rysslands storskaliga invasion mot Ukraina inleddes. Men egentligen borde man kanske uppmärksamma årsdagen i måndags i stället. Då var det nio år sedan Ryssland först gick till angrepp mot Ukraina genom annekteringen av Krim och invasionen i Donbas i östra Ukraina.

Misstaget omvärlden gjorde där i februari 2014 var att inte ta den ryska aggressionen på allvar. Vi fortsatte att behandla Ryssland med silkesvantar och inbillade oss att det inte skulle bli mycket värre. Men ukrainarna visste att ryssarna bara fått blodad tand och skulle komma igen. De fortsatte att slåss tappert och började ett remarkabelt arbete med att förbereda vad många befarade skulle komma.

Därför klarade de av att möta det ryska storanfallet betydligt bättre än nog de flesta trodde. Framförallt så verkar Kreml inte alls ha begripit vad som hänt i Ukraina. Putin trodde på att den "militära specialoperationen" skulle ta högst några dagar innan Kiev fallit och det ukrainska folket (som Moskva egentligen anser är en sorts ryssar) hälsade de ryska trupperna som befriare.

Ukrainarna hade däremot fått smak för ett helt annat sorts samhälle än det som Ryssland har att erbjuda. Ett fritt, öppet och demokratiskt samhälle. De vet vad som står på spel. Inget mindre än deras överlevnad som självständig nation, fri att söka sitt eget öde, historiskt och kulturellt distinkt från den ryska grannen. Därför har de kämpat med näbbar och klor, och imponerat på hela världen. Kriget har också enat landet som aldrig förr. Även de mer rysktalande delarna av befolkningen är nu helt och fullt ukrainare. De har lidit mest av det ryska angreppet.

Det finns bara ett slut på kriget som är acceptabelt, och det är en ukrainsk seger. Ryssland måste dra sig tillbaka, eller tvingas till det, och Ukraina återfå kontrollen över hela sitt territorium, inklusive Krim, innan det kan bli tal om någon fred. Allt annat vore att belöna rysk aggression. Det är inte bara Ukraina som står på spel utan hela världsordningen.

Ändå finns det de i väst som manar på om en förhandlingsfred som innebär ukrainska landavträdelser. De är Putins nyttiga idioter. För om inte Ryssland besegras i Ukraina så kommer de bara att komma tillbaka efter att ha slickat såren. Som de gjorde efter 2014. Undfallenhet och defaitism avskräckte inte heller Hitler i München 1938 och vi fick ett nytt världskrig på halsen.

Grundproblemet är den ryska imperialismen som är så intimt sammanvävd med den ryska nationalkänslan. För Ryssland som nation uppstod samtidigt som det gamla Moskvariket började expandera. Det fortsatte under såväl tsarer som generalsekreterare, och nu under Vladimir Putins regim. För Moskvas intressen ligger inte huvudsakligen i Donbas eller på Krim. Det handlar om hela Ukraina. För det kan inte finnas något ryskt imperium utan Ukraina. Och vad väntar därefter om de får hållas? Polen? Baltikum? Finland?

Vi i den fria världen måste hjälpa Ukraina att så snabbt det går vinna kriget. Under det gångna året har vi hjälpt till med mycket – ekonomiskt bistånd och krigsmateriel – men ofta har det ändå varit för lite och för sent. Först på sistone har det handlat om mer offensiva vapen som stridsvagnar. Fortfarande drar vi benen efter oss när det gäller stridsflyg. Sverige säger att JAS 39 Gripen inte är aktuellt i nuläget.

Men det är just allt detta det behövs för ett snabbare slut på kriget. Endast ukrainska offensiver med hjälp av slagkraftigt flyg, artilleri, luftvärn, ammunition och stridsfordon kan driva bort ryssarna. Vi kan alltid ersätta det vi ger till de modiga ukrainarna. Ukraina behöver all hjälp de kan få så att vi kan slippa ihågkomma tvåårsdagen av den ryska storinvasionen.

Artikeltaggar

Adolf HitlerBiståndHistoriaJAS 39 GripenKrigKrimLedareMoskvaRegimerRysslandUkrainaUkrainakrigetVapenVladimir Putin