Häromveckan så pratade jag med en kollega i innovationsbranschen, vi kan kalla honom Kalle. Han ringde mig med ett problem han ville dryfta.
Kalle hade fått i uppdrag att dra i gång ett strategiarbete på sin arbetsplats, en välkänd nationell organisation, i syfte att ta fram en ny innovationsstrategi. Ett prestigefullt uppdrag, och han hade följaktligen lite svårt att komma i gång. Eftersom Kalle är intresserad av innovation, särskilt digital sådan, tänkte han att Chat-GPT kanske hade något bra att komma med, som lite inspiration för att ta honom ur startblocken.
Chat-GPT är en chatbot-teknologi utvecklad av forskningsinstitutet OpenAI. AI står för artificiell intelligens. Något förenklat kan man säga att Chat-GPT har läst på en stor mängd textdata, motsvarande sisådär 50 miljarder människoliv, och därigenom lärt sig ungefär hur den ska svara på frågor på ett trovärdigt sätt. Chat-GPT lanserades i december förra året och tog internet med storm på ett sätt som till och med överträffade när det stod ”is spotified” i var och varannan Facebookstatus på tiden det begav sig. På två månader har den fått 100 miljoner användare, så Kalle är i gott sällskap.
... men man får räkna med att ens analys inte kommer åldras särskilt väl, fråga Ines Uusmann.
Analyser åldras snabbt
Att skriva om Chat-GPT just nu känns ungefär som det måste ha känts att uttala sig om internet omkring 1993. Man kan känna sig insiktsfull i stunden, men man får räkna med att ens analys inte kommer åldras särskilt väl, fråga Ines Uusmann.
Tillbaka till Kalle. Han ställde en fråga till Chat-GPT där han beskrev sin organisation, och frågade hur en lämplig innovationsstrategi skulle kunna se ut. Genast producerades ett förslag, som var precis så där nytänkande och insiktsfullt som Kalle hoppades att hans egen strategi skulle bli – efter sex månaders strategiarbete bestående av workshops, seminarier och användarintervjuer. Chat-GPT beskrev vikten av ett systemperspektiv på innovation kopplat till våra stora samhällsutmaningar. Att det är viktigt att utgå ifrån användarnas behov, och förändring av beteenden. Att maskininlärning och artificiell intelligens skulle bli allt viktigare framöver, och vikten av digital mognad i organisationen, för att kunna fortsätta vara relevant, bland annat.
Existentiell ångest
Kalle hade blivit lika imponerad som nervös. Om en chatbot – om än en tämligen beläst sådan – kunde spotta ur sig en så pass välskriven innovationsstrategi på nolltid, vad ska man då med en innovationsstrateg till? Han hade inte haft en sån yrkesrelaterad existentiell ångest sedan pandemin, när det visade sig att han, oavsett hur man räknade eller mätte, inte hamnade i närheten av att ha en samhällsviktig funktion.
Det slog mig att vi ofta ser själva pappret som målet för ett uppdrag.
Men, sa jag, det handlar väl inte bara om att skriva ihop något dokument? Det finns väl andra vinster med ett strategiarbete, sa jag, och kom att tänka på begreppet ”förpappring” som filosofen Jonna Bornemark lanserade för ett par år sen. Hon beskriver ett samhälle med en övertro på dokumentation, både att människor ägnar sig åt dokumentation i stället för själva kärnverksamheten, och att de förväntas ta in dokumentation istället för att tänka själva. Men att vi i stället borde utveckla och värdesätta det som datorn inte har – vår omdömeskunskap, vår lyhördhet för stämningar och vår förmåga att reflektera.
Vad är målet?
Det slog mig att vi ofta ser själva pappret som målet för ett uppdrag. Vi skriver planer och strategier. Utvärderingar och analyser. Projektbeskrivningar och helårsrapporter. Men själva arbetet med att driva förändring, det måste väl innebära mer än att producera dokument? Vi pratar ofta om att göra på nya sätt, det vill säga ny metodologi, men jag undrar om vi inte snarare borde fokusera på ny ontologi, det vill säga att utveckla vår syn på världen. Annars skapar vi bara instruktioner som upplevs meningslösa, och så måste vi lägga ännu mer kraft på att se till att de efterlevs.
Så låt du Chat-GPT skriva din strategi, sa jag till Kalle. För om vi människor ska lyckas lösa de utmaningar vi har framför oss, så är det nog bara bra om vi lägger tiden på viktigare saker än att skriva planer och strategier, nämligen att genomföra förändringarna och det kan ingen chatbot göra åt oss, hur kraftfull den än är.
Den här krönikan är skriven av en människa utan minsta inblandning av AI. Reclaima den mänskliga faktorn.
Lina Svensberg
Innovation manager på Compare, Karlstad