Jag vet inte om du ser på Melodifestivalen, men eftersom jag har döttrar i den åldern så har jag sett i stort sett varje avsnitt de senaste åren. Och jag såg till och med på Eurovision senast, den som sändes från Italien i maj förra året, även om jag inte orkade se hela omröstningen.
Men låt oss för en kort stund gå tillbaka till Melodifestivalen 1965. Det var nämligen det år som operasångaren Ingvar Wixell framförde samtliga tio bidrag själv i den svenska uttagningen av Melodifestivalen. Detta så att den musikaliska bedömningen av bidragen skulle bli så rättvis som möjligt. Och självklart sjöng han samtliga bidrag på svenska.
Jag har ibland lekt med tanken att placera Ingvar i en tidskapsel, så han fick se hur Melodifestivalen ser ut idag. Där alla artister framför sina egna bidrag, på vilket språk de vill. Och där det vinnande bidraget, i den europeiska sångtävling som det ju trots allt är, idag tävlar mot nationer som Israel och Australien. För att inte tala om att det som då hette Östeuropa är med idag, Bosnien-Hercegovina, Makedonien, Polen och Ukraina ... vad skulle Ingvar Wixell säga? Kanske skulle han säga att Melodifestivalen har förändrats, men att det ändå fortfarande är Melodifestivalen.
Jag skulle vilja säga att precis som det är med Melodifestivalen är det med det kristna budskapet: den har hela tiden utvecklats, brutits med sin tid, men ändå finns där en kontinuitet, en grund som alltid funnits. Grundidentiteten finns kvar, men formerna och uttrycken har förändrats. Det är nämligen så att det som lever utvecklas; det är bara det som är dött som alltid är statiskt och likadant.
Och grunden i evangeliet handlar ju om att Gud vill oss väl. Aposteln Paulus sammanfattar det väl i Romarbrevet: ”Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller andemakter, varken något som finns eller något som kommer, varken krafter i höjden eller krafter i djupet eller något annat i skapelsen skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår herre.”
Det är ingen tillfällighet att Paulus i texten radar upp nio saker, det heliga talet tre tre gånger. Paulus budskap är tydligt: INGENTING kan skilja oss från Guds kärlek. Vare sig Vladimir Putin eller Covid-19 eller växthuseffekten eller fan och hans moster.
För Gud vill oss väl; Gud är på vår sida.
Formerna och uttrycken i kristendomen må ha förändrats under århundradena och årtusendena som passerat, men det kristna glädjebudskapet har varit detsamma under 2 000 år:
”Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller andemakter, varken något som finns eller något som kommer, varken krafter i höjden eller krafter i djupet eller något annat i skapelsen skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår herre.”
Sånt kan man också fundera kring en lördagskväll i februari, när man sitter i tv-soffan, äter snacks och ser på Melodifestivalen…