Meddelarfriheten är en av hörnstenarna i vår grundlagsskyddade tryckfrihetslagstiftning. Att inte stadsbyggnadsdirektören i Karlstad, Alan Schürer, har koll på det är inte bara häpnadsväckande. Det är helt klart oacceptabelt.
Bakgrunden är att Alan Schürer hörde av sig till NWT:s reporter för att han ville veta vem det var som läckt uppgifter om ett internt mejl till tidningen. Det är så makalöst okunnigt att man baxnar. Varför inbillade han sig att det skulle kunna ge någon positiv respons från NWT:s sida? En så pass hög chef i offentlig förvaltning får helt enkelt inte ha så bristande kunskaper.
Meddelarfriheten är ett av fundamenten i tryckfriheten. Om inte källor vet att de inför tredje part kan vara anonyma vid kontakter med media så är tryckfriheten inte mycket värd. Utan visselblåsare skulle inte mycket kunna bli avslöjat. Därför finns det som kallas för efterforskningsförbudet. En myndighet eller annan offentlig organisation får inte efterforska vem som lämnat uppgifter till media.
Men det var exakt det stadsbyggnadsdirektören gjorde. Att han sedan bett om ursäkt och till råga på allt sagt att han inte ens visste om att det fanns ett efterforskningsförbud. Det minsta man kan begära av en hög förvaltningschef är att han faktiskt har koll på sådana saker. Det är verkligen inte trivialt utan utgör de ramar med vilka myndigheter och offentliga organ umgås med media.
Brott mot efterforskningsförbudet är straffbart och kan rendera fängelsestraff. År 2019 fick en bibliotekschef i Karlstad böta 25 000 kronor för brott mot efterforskningsförbudet. Redan innan hade Karlstadpartiets Peter Sörensen anmält Schürer till Justitiekanslern, JK, för att denne röjt hans identitet. Nu måste JK:s kommande granskning också omfatta brottet mot eftersökningsförbudet. Sedan kan det bli föremål för åtal.
Fallet är solklart. Det finns inga om och men. Brott mot efterforskningsförbudet har skett och Schürer har också medgett det. Yttrandefrihetsexperter som Tidningsutgivarnas chefsjurist Per Hultengård och Nils Funcke har sagt att detta är ett tydligt och uppsåtligt brott.
Oavsett vad som händer med det juridiska efterspelet så torde det var omöjligt för Schürer att sitta kvar. Dels är förtroendeskadan omöjlig att reparera, och dels går det inte att ha en hög chef i kommunen som inte kan tryckfrihetslagstiftningen. Frågan reses också om det är andra saker som han inte känner till men som han borde veta.
Sverigedemokraterna i Karlstad vill att Schürer får sparken. Än så länge vill inga andra partiföreträdare sträcka sig så långt, men de säger samtidigt att förtroendet är skadat. Kommunstyrelsens ordförande Linda Larsson (S) säger att ingenting är uteslutet och att det kan bli så att han får gå. Kommundirektören Ulrika K Jansson vill avvakta utvecklingen framöver.
Detta borde räcka. Det går inte att ha en stadsbyggnadsdirektör vars förtroende är så ifrågasatt och där ledande politiker inte kan säga att de står bakom honom. Det borde de inse, och framför allt borde Alan Schürer själv inse det. Och det oavsett det rättsliga efterspelet. Enklast för alla inblandade vore om han nu avgick på eget initiativ.
Läs mer om Schüreraffären här.