Han heter Diamant men materialet han gör sin konst av är allt annat än ädelt: plastskräp.
– Ibland är det som att hitta kantareller när man kommer till ett bra industriområde, säger Daniel Diamant, som nu visar sina verk på Konstfrämjandet i Karlstad.
Snart börjar han också arbeta med ett verk till nya simhallen i Årjäng.
Gamla flaskor, tidningar, packmaterial och blöjpaket. Till synes värdelöst skräp som slängs i diken och soppåsar blir råvaror med stor potential för konstnären Daniel Diamant.
– Jag har tre små barn och då blev plötsligt plastmängden väldigt stor, med blöjförpackningar och matförpackningar. Det är helt otroligt hur ofta man måste åka till återvinningen!
En dag när han öppnade ett blöjpaket och såg hur färgerna hängde med när plasten töjde sig, fick han ingivelsen att börja experimentera med plast i sin konstnärliga gärning.
– Det finns så mycket i det här materialet och det är ett gratismaterial, säger han.
Konst som tål att trampas på
Han arbetar uteslutande med två sorters plast: de som är märkta HDP och LDPE. Det är mjuk plast som ofta används i påsar och matförpackningar. 175 grader räcker för att smälta dem så att de blir de mjuka och formbara.
Daniel Diamants utställning på Konstfrämjandet sitter inte på väggarna, utan besökarna får faktiskt kliva rakt in på konstverket. Han har format den återvunna plasten till golvplattor, som alla blir helt unika.
– Vissa blir väldigt måleriska, det skulle kunna vara ett måleri nästan, säger han och visar en som påminner om ett Strindbergskt stormpiskat hav.
I andra plattor ser man tydliga spår av ursprungsprodukten: här finns Systembolagspåsar, blöjloggor och även en Bamse-bild som suttit på en påse.
– Och den här hittade jag i ett kärr bakom huset. Det är en gammal Konsumpåse och den var så spröd att det var som att hitta Döda havsrullarna.
”En jobbig känsla”
Det är omväxlande vackert och kul att studera plattorna, men de påminner också om vilka plastberg som finns i samhället. Daniel Diamant använder både plast han sopsorterar hemma och sådan han hittar dumpad i naturen. Att komma till ett industriområde kan bli som att gå på kantarellplockartur i skogen.
– Jag har oändlig tillgång på material och det är en jobbig känsla på ett sätt. Det sinar inte, säger han.
Samtidigt blir hans återbruk också en vägvisare.
– Ja och det är en fin aspekt i det här projektet: att visa vad man kan göra.
Som en diamant
Och kanske är inte steget så långt mellan plasten och hans skimrande efternamn, som han hittade på redan på gymnasiet och efter några år som konstnär sökte och fick ja till att heta på riktigt.
– Diamanten hittas i jorden, bland skräp, och sedan förädlas den, precis som plasten här på ett sätt, säger han.
Dubbelt Värmlandsaktuell
Han har hållit på i åtminstone fem år med sina experiment och han har fått det att lyfta.
Den Katrineholmsbaserade konstnären har tidigare gjort verk till två skolor i Varberg, där eleverna fick hjälpa till att samla ihop plast. Nu är han också i startgroparna för en offentlig utsmyckning i Värmland. Han är en av konstnärerna som valts ut för att skapa konst till Årjängs nya simhall.
– Till det ska jag göra ett verk med plattor som ska sitta på en vägg med led-belysning bakom. Det ska vara klart i början av 2024. Jag hoppas jag får komma dit snart och titta.
Till sist: hur bra är du på sopsortering?
– Just plast har jag blivit bra på. Jag tar också reda på andras plast och folk i min omgivning har också blivit bättre sen jag började med det här, för jag ber dem att sortera ut plast till mig.