De vågade öppna underjorden och fann en gudinna – och en guldgruva

Fyra värmländska konstnärer och en grekisk gudinna möts i Kristinehamn. Då öppnas portarna till det underjordiska på konstmuseet.

– För mig blev den här berättelsen en guldgruva. Det är underjorden, det osynliga och skuggsidan som vi vill lyfta upp i den här utställningen, säger Hertha Hanson.

I den grekiska mytologin finns en berättelse om gudadottern Kore, som rövas bort till underjorden och kommer tillbaka som Persefone.

– Hon förändras och världen förändras. Hon har blivit underjordens härskarinna, säger Hertha Hanson, Karlstad.

– Och hon har frigjort sig och blickar på underjorden på ett väldigt positivt sätt, säger Katrin Westman, Sunne.

Tillsammans med Lin de Mol, Arvika, utforskar de Persefone-myten, men det är ingen illustrerad gudasaga de tre konstnärerna skapat. Snarare tar de fasta på berättelsens mångbottnade förvandlingsnummer och resonerar kring hur det hänger ihop med hur de själva arbetar som konstnärer. Då ryms alltifrån en isärplockad Kalasjnikov i alabaster till måleri som påminner om barocktak.

Van att gå in i ovissheten

– I den grekiska mytologin är underjorden inte detsamma som helvetet. Det är en annan värld, inte bara skuggornas utan där finns också fina saker. Det är två sidor, en skuggsida som låter skrämmande men som konstnärer är vi vana; vi går in i ovissheten hela tiden, förklarar Lin de Mol.

– Jag tycker om den här berättelsen, för att det är så lätt att tänka att det är väldigt synd om lilla Kore, som blir bortrövad, men det finns något slags hopp i berättelsen. Hon kommer tillbaka, hon har förändrats och hon har vuxit och fått kraft. Ur smärtan kommer det kraft. Där finns en koppling till konsten. Ur saker som är svåra, ovissa och dolda finns det kraft att hämta, säger Hertha Hanson.

– Konsten har också en kraft som bara finns. Den kraften vill vi visa, som finns där bortom alla ord också. Det finns något dolt och det hör till den konstnärliga processen att förändra hela tiden och att våga förstöra och bygga upp, och ner i underjorden och upp på ytan igen. Det har vi pratat mycket om, säger Katrin Westman.

– Det är underjorden, det osynliga och skuggsidan som vi vill lyfta upp i den här utställningen, säger Hertha Hanson.

”Har samma källa”

De har jobbat parallellt, men diskuterat både Persefone och de konstnärliga processerna mycket längs vägen.

– Vi jobbar olika, men har samma källa på något sätt, säger Lin de Mol.

Hon har skapat en lång rad verk i olika tekniker till utställningen. Här finns skulpturer i bland annat alabaster, trä och svampar, men också fotografier och en bok med berättelser. Hon berättar att hon arbetar med nästan alla uttryck utom måleri:

– Jag är limmet mellan de här två målarna, säger hon och konstaterar att alla hennes verk handlar om sårbarhet.

Den äckliga perfektionen

”Köttigt” är ordet när Katrin Westman beskriver sina stora, barockinspirerade målningar. De ger associationer till mäktiga teater- eller katedralstak, men här kommer betraktaren mycket nära de breda penseldragen, så nära att det inte går att värja sig från intrycken.

– Jag jobbar mycket med fascinationen för perfektion, det vackra och det fula. Det finns ett äckel i att vilja vara perfekt, säger hon.

I Hertha Hansons stora målningar finns både svärta och glöd och nya element jämfört med vad hon gjort tidigare. Till och med figurativa inslag har det blivit: en djurkropp och även text finns i en målning.

Vänt upp och ner på måleriet

– För mig blev den här berättelsen en guldgruva. Jag känner att den ger så mycket energi. Det har varit lite av nedstigning i underjorden och under hösten har jag vänt upp och ner på mitt måleri som en del av den här processen. Det har varit extremt roligt och skrämmande, ovisst som i den osynliga världen, säger Hertha Hanson.

”Lite av en dröm”

När utställningen öppnar på lördag, den 18 februari, får besökarna även träffa en fjärde konstnär. Amanda Karlsson, född i Karlstad och verksam i Göteborg, är årets konstnärsstipendiat. Hon har fått ett eget rum och är glad över den chansen:

– Skönt. Bra. Jätteroligt. Det är ju lite av en dröm att få ställa ut på Kristinehamns konstmuseum. Jag var här när jag var liten och på gymnasiet gjorde vi en studieresa hit och såg Nathalia Edenmont. Det var väldigt drabbande för mig.

Och även om hennes tema är ett annat än det som de tre konstnärerna i den stora utställningshallen arbetat med, finns paralleller.

– De flesta av mina verk är korta berättelser eller sagor från den fiktiva världen. Här finns också ett hur jag tänker mig hur underjorden är, men jag tänkte inte på Hades innan, utan det är ett avlopp som det springer ut arga råttor ur, säger hon.

Amanda Karlsson får ta emot stipendiet på lördag, ett stipendium som för övrigt Katrin Westman fick 2013 och Hertha Hanson 2015. Året däremellan var året då Lin de Mol flyttade till Sverige från Nederländerna.

Utställningen Den osynliga världen kom till på de tre konstnärernas eget initiativ och deras samarbete lär fortsätta. De har redan planer för vad som ska hända efter utställningsperioden i Kristinehamn.

– Jag hoppas att vi ska få åka runt med den här utställningen, säger Katrin Westman.

– Jag vill ta med den till Amsterdam, säger Lin de Mol.