När jag var arton år höll jag en flicka i handen för första gången i mitt liv. Jag fick till och med en puss (bara på kinden, men ändå!). Detta levde jag på mycket länge. Jag minns vad hon hette, jag minns platsen där undret skedde och jag kommer till och med ihåg veckodagen. Sådant är inte värt något idag. Det fina, det ömtåliga, det som var spännande är helt borta.
Men det var värt något för mig.
Denna känsla tror jag många går miste om idag när allt verkar handla om tillfälliga sexförbindelser. Kärlek är inte längre något fantastiskt. Sex har blivit snabbmat och media underblåser detta med sexfixerade reportage och tv-program. Allt verkar gå ut på alla ska ta för sig, alla ska ligga med alla. Förutsatt att de sköter sin bikinilinje och har perfekt BMI. De som inte lever upp till allt detta blir utanför.
Det är nya tider nu. Magin har försvunnit. Idag tycks allt gå ut på att prestera. Kärlek har ersatts av vulgära sexmöten. Många har glömt bort vad allt egentligen går ut på. Det handlar inte om att prestera. Det handlar istället om att bli inbjuden till något fantastiskt av en människa som känner sig trygg med just dig, en stund av gemenskap under den korta tid som vi har fått här på jorden.
Det handlar om att bli utvald av någon som man trodde att man inte förtjänade och var värd.
För mig är besvarad kärlek fortfarande magi. Jag har haft stor tur i livet och har mycket att vara tacksam över.
Ikväll finns det ensamma människor som går och lägger sig för sista gången i sitt liv. De har levt hela sina liv i ofrivillig ensamhet men nu så har deras skapare bestämt att de är färdiga här på jorden. De kommer aldrig mer att vakna upp ensamma i sin säng.
En gång när de var unga hade de ett oändligt antal med dagar framför sig. De hoppades hela tiden på den där magiska dagen - dagen då de inte längre skulle vakna upp ensamma. Sedan tog de där dagarna slut.
Jag hoppas att de slår upp ögonen någon annanstans, och kanske ser Gud till så att det äntligen ligger någon intill dem?
Peter Ferm Karlstad