De hade rört sig i varandras närhet redan tio år innan de blev ett par. Idag har de drivit företag ihop i över ett decennium. Men det som förde dem samman var en kärlek som bara blivit djupare.
– Vi tänker likadant och han är väldigt snäll, säger Ann-Britt Schmützer.
Dörren knirrar lite hemtrevligt när den öppnas in till Krukmakeri Hemjord. Björn står bakom disken och Ann-Britt sitter med en kopp kaffe vid ett bord. Ett par cafégäster sitter och fikar och Björn står och pratar med en av dem innan intervjun börjar.
Han är lite motvillig till all form av publicitet och har över telefon sagt åt undertecknad att prata med Ann-Britt som får övertala honom. Hon ser med värme mot Björns ryggtavla innan hon börjar berätta vad som ledde fram till att de till slut träffades.
– Jag sa när jag skilde mig andra gången att ”ingen karl kommer in i huset”. Men efter ett tag kände jag att det hade varit kul att träffa någon ibland i alla fall. Jag gick inte på krogen men på nätet gick jag med i Mötesplatsen.
Där dejtade hon lite olika personer men det var ingen som det kändes rätt med. Efter ungefär ett år så skrev det en man utan profilbild till henne. De chattade under kvällen och dagen efter pratade de i telefon och timmarna bara flög iväg. Ann-Britt förstod först inte att det var samma Björn Andersson som varit innebandytränare till hennes ena son. Hon förstod inte heller att det var samma Björn som sålt spaartiklar till hennes butik i Nora. Men Björn visste att det var hon från början för hon hade ju en profilbild.
– Jag hade precis skapat kontot samma kväll eller kvällen innan så jag hade inte hunnit lägga till någon bild. Jag tog kontakt med henne för att jag kände igen henne. Jag hade ju känt en connection tidigare när vi träffats i jobbet.
Det var när de pratade i telefon och Björn sa att han tränat Ann-Britts ena son som det tändes en glödlampa över hennes huvud.
– Det hade ju gått minst åtta år sedan jag träffade honom sist, säger hon.
Då hade båda småbarn och varsina relationer som fungerade bra, men de kände båda att kommunikationen flöt på bra mellan dem.
– Jag tänkte redan då att ”han verkar mysig”, säger Ann-Britt.
När de pratat i telefon under några dagar sågs de för första gången och åt mat i Örebro. Efter det gick de hem till Björn.
– Jag kände mig trygg med det. Sen följde han med mig hem till Nora dagen efter och eftersom alla kände alla så var det väldigt enkelt. Han flyttade in till mig efter ett dygn fast jag sagt att jag inte skulle ha någon karl, säger Ann-Britt och skrattar.
– Ja, jag blev kvar, det funkade ju, säger Björn och ser på Ann-Britt.
De menar att relationen i sig gått spikrakt framåt.
Vad var det som gjorde att du blev kär i Björn?
– Det är nog att vi kan kommunicera så himla bra. Vi tänker likadant. Han är väldigt snäll och omtänksam. Jag känner mig som en uppassad prinsessa ibland. Och vi bråkar inte om skitsaker, säger hon.
– Det har nog både med ålder och erfarenhet att göra. Vi har ju båda haft relationer tidigare, säger Björn.
Varför blev du kär i Ann-Britt?
– Jag tror att det är det att vi är rätt så lika. Vi funkade bra och vi tänker lika. Det märktes i början när vi snackade så mycket i telefon. Jag är ju en arbetsnarkoman och det är säkert det som bräckt mina tidigare relationer för jag tar alltid med jobbet hem, säger Björn.
– Ja, man har ju alltid något som snurrar i huvudet, håller Ann-Britt med.
Att driva företag tillsammans med sin kärlekspartner var något som Ann-Britt blivit varnad för. Björn hade inte heller så bra erfarenheter av det. Men för dem har det varit väldigt smidigt. Troligtvis för att deras upplägg är så att Ann-Britt står för keramiken och Björn står för kaffet, teet och chokladen.
– Vi har kanske bråkat ordentligt två gånger på tjugo år. Då bråkade vi om företaget, säger Ann-Britt.
Hon berättar att hon var beskyddande om företaget i början och att hon hade svårt att släppa till när Björn hade idéer om hur de skulle göra olika saker. Men så kände Björn att han började tröttna på Nora. Han är en rastlös själ som jobbat både inom skola, på myndigheter och haft egna företag, så han ville göra något nytt. Så då öppnade de butik i Karlskoga. Ann-Britt var kvar i Nora och Björn körde sitt race i den nya filialen, vilket blev lyckat. Det gjorde också att Ann-Britt kände sig trygg med att släppa kontrollen.
– Jag märkte ju att det funkade, säger hon.
– Du skyltade om och skrev skyltar, det var det enda. Jag har dålig handstil, säger Björn och ler.
Så småningom hamnade de i Kristinehamn och är nu inne på tolfte året här.
Från början har relationen gått spikrakt framåt. Men som det är i livet så händer saker. En sådan sak har varit Ann-Britts neurologiska sjukdom som ger henne kronisk värk. Idag kan hon bara jobba fyra timmar om dagen, något som är tufft främst för henne själv, men också för Björn.
– Det är ju tufft, jättetufft. Hon har ju ont ständigt. Visst är det jobbigt för det går inte att göra något åt. Man får leva med det och göra det bästa av det och eftersom hon är så satans envis så funkar det, säger Björn med ett leende.
– Jag lever med min sjukdom tjugofyra timmar om dygnet och jag vet inte min prognos. Det gör inte läkarna heller. Men jag har min bromskloss här som ser när jag går över gränsen, säger Ann-Britt och nickar åt Björn.
– Ja, jag påtalar det men du är ju så pass envis så du tar ju egna beslut där, säger han mjukt.
– Men det är bra att du säger till, ler Ann-Britt.
Paret är inte gifta. Ann-Britt har varit gift en gång tidigare, men inte Björn. Men ett år in i förhållandet så förlovade de sig. Det var Björn som frågade henne.
– Jag frågade henne för att jag älskar henne, säger han.
– Men vi ska inte gifta oss, säger Ann-Britt.
– Jag förstår inte varför man ska gifta sig, säger Björn och Ann-Britt håller med.
– Man kan skriva papper på allt ändå.
Hur har relationen utvecklats sen ni blev ihop?
– Den blir bara starkare och starkare, säger Björn.
– Jag kan tänka ibland ”vad skulle hända om jag förlorade Björn?”, alltså inte att han skulle lämna mig, men att något skulle hända honom, säger Ann-Britt.
– Ja, men det är ju bara ditt katastroftänk, säger Björn och hon håller med.
– Jag skulle aldrig klara den här verksamheten själv, säger hon.
Har ni några tips, hur ska man göra för att ha en bra relation?
– Kommunikation. Det finns inget annat. Du måste kunna berätta vad som är fel, säger Ann-Britt.
– Då säger jag att man ska ha kul ihop, säger Björn.
– Det blir bra om man tänker likadant, säger Ann-Britt.