Komikern Per Andersson i Karlstad: "Många skrattar så de får ont i kinderna"

Han känner sig mentalt hemma i Värmland och har druckit ur dunk i Ransäter.

Nu är komikern Per Andersson aktuell med humorshower i både Löfbergs arena och på Karlstad CCC. För honom är humor en ständig del av livet, nästintill maniskt letar han efter garvet i vardagen.

Unga många år har Per Andersson dykt upp i alla möjliga sammanhang – från produktioner med humorgänget Grotesco till "Parlamentet", "Diggiloo" och Melodifestivalen. Han har även gjort musikal, julkalender och varit förband till Håkan Hellström på en av de utsålda Ullevi-konserterna. I hemorten Mölndal strax utanför Göteborg föräras han en utställning som öppnar nu på söndag – Per Andersson verkar ledigt kunna göra sig hemmastadd var som helst. Bara han får locka fram skratt. Han har ett närmast maniskt driv när det gäller att jaga skratt.

– Jag måste typ hejda mig, säger Per Andersson med en långdragen suck och påminner för ett ögonblick om en hund som ertappats, väl medveten om att den har gjort fel.

– Hela tiden ser jag saker och händelser omkring mig som kan bli till ett skämt. Så fort någon säger något tänker jag hur det skulle kunna utvecklas till en sketch.

För Per Andersson är humor inget arbete med kontorstider.

– Jag har fått skärpa mig! Under en period för några år sedan var det maniskt. Tack och lov är den tiden över, det var nästan så att jag fick gå i terapi.

Med ett skratt berättar han hur han kunde kliva in i konversationer och efter att ha snappat upp samtalsämnet drog han tre, fyra snabba skämt.

– Sedan byggde jag upp stämningen till en stor avslutningspoäng, sedan lämnade jag samtalet, gick där ifrån. Detta gjorde jag hela tiden, överallt – vid lämning på dagis, när jag handlade en liter mjölk på Ica.

Inte helt oproblematiskt, men det torde bottna i en passion för komik?

– Ja, absolut.

Kan det tänkas att du använder humor för att dölja osäkerhet eller avväpna obekväma situationer?

– Jag har funderat på det där. Om det är ett slags skydd, om jag har ett hål att fylla vilket vi ju alla har på något sätt. Men jag tror att det för min del framförallt handlar om att jag är besatt. Besatt av humor. Överintresserad. En nörd. Någon kan alla sportresultat, en annan djupdyker i kemi. För mig är det humor.

En oförskämd fråga kanske, men tröttnar du på dig själv ibland om du alltid måste vara rolig?

– Det gör väl alla. Men sällan. Jag tycker oftast att jag är jävligt bra. Jag håller hela vägen! (skratt)

En del komiker uttrycker en utmaning i att gå på krogen eller liknande för att de hela tiden förväntas vara roliga. Det är alltid någon som kommer fram och uppmanar "Säg något roligt". För dig är det tvärtom?

– Att snacka med folk – lalla som jag säger – är görskoj. Överlag. Ibland, om jag uppfattar personen som direkt oförskämd, så kan jag dra ett skämt som inte är ett skämt. Som är obegripligt. Personen ifråga blir då oerhört förvånad. Vilket blir kul i sig.

"Ser det som en buffé”

Två kvällar i Löfbergs arena väntar för Per Andersson. Tillsammans med bland andra Pernilla Wahlgren och David Batra ska han medverka i farsen "Peter Pan går åt helvete". Han är också aktuell med tv-programmet "LOL: Skrattar bäst som skrattar sist" där komiker ska få varandra att skratta under ledning av Eva Röse. Dessutom kommer Per Andersson till Karlstad CCC i vår med sin soloföreställning "Räkhäst - I huvudet på Per Andersson".

Han trivs med att medverka i många olika sammanhang och ser det som ett sätt att hålla sig alert och inte tappa spänst i nyfikenheten.

– Jag gillar att kasta mig ut, jag provar gärna nya genres. Teaterträdet – som komedin är en del av – har många grenar. Jag ser det som en buffé där jag vill smaka på allt.

Han utvecklar:

– För en komiker gäller det att passa på. Som med "Diggiloo" – hur ofta får jag chansen att riva av skämt inför 9 000 personer? Jag kan tänka ibland att jag är lika mycket forskare som jag är komiker.

Forskare?

– Ja. Forskare i humor. Varje situation kräver sitt upplägg – gör jag något med Grotesco har det sin verktygslåda, gör jag Melodifestivalen krävs en tydlighet och så vidare. Jag forskar för att utvinna mesta möjliga effekt av skämten.

Sin humor har han vid tillfälle beskrivit som ett mos av Hasseåtage och Monty Python, men i den mixen saknas en viktig ingrediens – Göteborg. Det var genom att se och uppleva akter som Galenskaparna och Lasse Brandeby han formades.

– Det är först på senare tid jag insett hur vissa saker har påverkat mig. Som staden där man växer upp, dess traditioner. Jag har fått med mig saker utan att ha tänkt på det. Göteborgs-jargongen sitter ju i hela stan – vi är snackiga, gillar att lalla.

Lallar gör man på spårvagnen eller i busskön, gärna med helt främmande människor. Man börjar prata om vad som helst och låter berättelsen ta vägen lite vart den vill.

– I Göteborg är det ett ständigt lallande. Ofta obegripligt för en utomstående. Men fruktansvärt roligt.

"Det skiter sig fullständigt”

Farsen "Peter Pan går åt helvete" har en engelsk förlaga – regissören Edward af Sillén skrattade "brallorna av sig" när han såg den i London – och Per Andersson beskriver uppsättningen som gästar Karlstad som en orgie i slapstick.

– Det handlar om ett amatörteatersällskap som sätter upp en föreställning om Peter Pan och det skiter sig fullständigt.

Han redogör för en lång lista fadäser som inträffar – från sönderfallande dekor och glömda repliker till ovänskap. Allt rasar. Det är en uppsättning som handlar om det som skådespelare fasar för mest – tänk om allt, precis allt, går käpprätt åt helvete.

– Det är en fars om ett teatersällskaps värsta mardröm. Många i publiken skrattar så de får ont i kinderna och det ligger säkert något terapeutiskt i att se när det går dåligt för andra.

Genom egen erfarenhet av amatörteater ligger storyn honom nära. I farsen får det lilla teatersällskapet från Gnesta pengar av Peter Stordalens släkting så de kan för första gången gör en påkostad produktion. Per Andersson gör flera, smått oväntade roller – han spelar hund och så gestaltar han Peter Pans skugga.

– Jag spelar Robert Hare som är biträdande regissör. Det är Hare som i sin tur spelar hund och skugga.

Med ett skratt berättar han om den trikå han har på sig i rollen som skugga.

– Det är den tightaste i världshistorien. Jag lider i den! Och hunddräkten – den är så otroligt varm! När jag är klar med den här föreställningen kommer det bara finnas en väldigt liten Per Andersson kvar, resten av mig har svettats bort.

Snacket inför premiären har delvis handlat om det är en tekniskt avancerad show.

– Jag har aldrig varit med i något liknande, fortsätter Per Andersson.

– Pernilla Wahlgren åker upp i taket och hela scenen skenar. Allt med exakt tajming. Det är flera tekniker bakom scenen än vi är skådisar i ensemblen! Och då är det en ovanligt stor ensemble.

"Dricka ur dunk bland husvagnarna”

När vi hörs på telefon någon dag innan det är dags för avresa till Karlstad berättar Per Andersson att han redan är i Värmland – mentalt.

– Jag har varit mycket i Karlstad. Och Karlskoga. Mamman till mina två söner är från Karlskoga. Så det känns som att jag till hälften är värmlänning. Jag har suttit i gryning och hört folk sjunga "Ack Värmland". För fasen, jag har ju även varit på dragspelsstämma i Ransäter! Jag är inte bra på att spela dragspel, men jag är otrolig på att gå runt och dricka ur dunk bland husvagnarna.

Där kan det också lallas en del.

– Ja verkligen! Den värmländska berättartraditionen är besläktad med lallandet. Fast lallet är mer absurt, dadaistiskt.

Apropå på lall och Göteborg – du har fått en spårvagn i Göteborg uppkallad efter dig. Är det den finaste utmärkelsen?

– En av tre. Vid tre tillfällen har folk ringt om något och sedan fått be mig att lugna ner mig. Första gången var ju om spårvagnen, det kändes så stort! Andra gången var när jag fick Karamelodiktstipendiet. Vilken ära! Och senast var när de ringde från Mölndals museum och frågade om de fick göra utställningen om mig. Så visst, jag borde dra mig tillbaka nu.

Vad tar man som besökare med sig från utställningen om Per Andersson?

– Föreställningen heter "Nyfiken på skratt" och det rimmar ju med mycket av det vi har pratat om. Jag drivs av skrattet i sig självt. Och kanske att man får reda på lite mer om varifrån det där kommer. Jag hoppas att man även får med sig en tanke om att det faktiskt går att göra saker. Skapa utifrån inspiration, dröm och feeling. Har man bara lite oumph så är allt möjligt.

"Peter Pan går åt helvete" gästar Löfbergs arena den 10 och 11 februari. Sedan kommer Per Andersson med soloshowen "Räkhäst - I huvudet på Per Andersson" till Karlstad CCC den 4 april.