Hon leker med humor och allvar

Att vara frilansande skådespelare är knappast något nio till fem-jobb. Fråga Emma Peters. På senare tid har hon växlat mellan filmroll i ”Bonusfamiljen”, deltagare i ”På spåret” och revymakande på Norrbottensteatern.

–  Att skriva och regissera är bland det roligaste jag har gjort, säger hon.

2021 var det 100-årsjubileum av den kvinnliga rösträtten. Det firade Emma Peters med att skapa revyn ”Ja må hon leva” på Norrbottensteatern i Luleå tillsammans med kollegan Emma Molin. Båda två ingår i humorgruppen Grotesco som har gjort mängder av träffsäkra nummer, både för scen och tv. Men ingen av dem hade tagit sig an ett så stort projekt som att sätta upp en hel revy.

–  Vi fick en beställning och satt och skrev tillsammans under pandemin. Sedan regisserade jag den också, säger Emma Peters och fortsätter:

–  Det gav mersmak, det är åt det hållet jag vill gå och utvecklas. Det var så tillfredsställande att få använda hela sin kreativitet, men att verka utan att synas.

Annars är det precis vad hon har gjort den senaste tiden. Synts, alltså. I december hade långfilmen ”Länge leve bonusfamiljen” premiär. Där spelar hon den kantiga Katja som har en del taggiga relationer, inte minst med sin mamma.

I samma veva dök Emma Peters också upp i SVT:s populära fredagsunderhållning ”På spåret” där hon tävlade tillsammans med programledaren Christopher Garplind.

–  Jag älskar själv programmet. Det är skitläskigt att var med. Men samtidig så kul att jag struntar i om jag blottar min okunskap för hela svenska folket.

Emma Peters är uppvuxen i Täby norr om Stockholm och när hon hittade teatern i tioårsåldern visste hon direkt att det var hennes grej.

–  Jag trodde inte det var sant – så roligt var det. Det var något helt annat än handboll, som jag hade testat tidigare.

Dessutom blev hon uppmuntrad hemifrån. Hon märkte att hennes föräldrar mycket hellre gick på teaterföreställningar än på handbollsmatcher och hon fick höra att hon hade talang och en komisk ådra.

Talangen bar hela vägen in på Teaterhögskolan i Stockholm, som hon gick ut 2004. Sedan dess har hon spelat teater och synts i serier som ”Finaste familjen ” och ”Boy machine”. Men det som färgat hennes yrkesliv mest är att hon, under sin tid på scenskolan, råkade lära känna ett sammansvetsat kompisgäng från Lidingö.

–  Det sammanhanget blev humorgruppen Grotesco. Vi har gjort väldigt skojiga saker ihop. Både konstnärligt och socialt.

Hon har alltid jobbat som frilans och gillar att varva olika saker – tv-serier, film och teater. Att kasta sig ut i det okända hör till hennes vardag. Som i monologen ”Nassim” av den iranska dramatikern Nassim Soleimanpour. Den turnerar med Riksteatern och framförs av olika skådespelare varje gång. Emma Peters gör den på Teater Bråddgatan i Norrköping. Konceptet är enkelt – men halsbrytande. En skådespelare får manuset i ett kuvert som han eller hon sprättar upp och läser för första gången, på scen, tillsammans med publiken.

–  Jag har tidigare gjort hans ”Vit kanin, röd kanin” som har samma upplägg. Det var fantastiskt. Jag har aldrig varit med om en liknande scenupplevelse – snacka om att dela ett ögonblick med publiken.

Nu när hon fyller 45 känner hon sig sugen på nya utmaningar yrkesmässigt. Gärna genom att skriva och regissera mer. Helst för teatern där möjligheterna är obegränsade för vad man kan gestalta. Många års erfarenhet har gjort henne bra på dramaturgi – hon känner när det fattas något, när något går för sakta eller skaver.

–  Det är lustfyllt att leka med humor och allvar sådär så att det balanserar perfekt. För båda är helt nödvändiga för varandra. Det blir inte riktigt roligt om det inte också finns en botten – och tvärtom.

Hon har ett par drömprojekt som hon gärna skulle vilja förverkliga.

–  Men jag är så dålig på att sälja in mina idéer. Det är mitt nästa steg: att bli en jäkel på att pitcha!

Lisa Wallström/TT