I ett av höghusen på Sannagatan i Kristinehamn bor Bengt Nyrén, 83. Han har på kort tid blivit utsatt för två bedrägeriförsök, det senaste bara för någon vecka sedan.
– Jag är skitförbannad. Och det värsta är att man inte kommer åt dem, säger han.
Det är en prydlig hall som leder in till köket. På väggarna har han bilder på sina barn och barnbarn. Över dörren in till vardagsrummet hänger en räv.
– Jag gillar att jaga, det har jag gjort mycket, säger han.
Men det har 83-åringen slutat med sedan några år tillbaka. Han har haft problem med hälsan och har även drabbats av vaskulär demens. Den drabbar främst hans förmåga att skriva, läsa och räkna och han har lite svårt att berätta skeenden kronologiskt.
Men det märks knappt när Bengt Nyrén berättar om de två telefonsamtalen från okända nummer. Det första telefonsamtalet var från en person som påstod att Bengt handlat saker han inte betalat för.
– Det var en man, eller en skitunge, som ringde och talade om att jag köpt grejer som jag inte betalt för så han ville ha betalt. Men eftersom jag visste att jag inte hade några skulder så sa jag att han kunde dra åt helvete så fort som möjligt. Då lade han på luren och jag hörde inget mer från honom.
Andra gången det ringde var ungefär en vecka sedan och då hade han sin son Rickard Nyrén på besök.
– Då ringde det en och sa att jag var skyldig Tele2 pengar så då räckte jag luren till min son.
– Ja, de sa att de ringde från Svea inkasso och de kunde farsans personnummer, även de fyra sista siffrorna och hans uppgifter. I början lät det nästan vettigt men så sa han att de mejlat till en mejladress som vi inte kände igen, säger Rickard Nyrén.
Han menade att Bengt drog öronen åt sig rätt snabbt eftersom han varit med om ett liknande samtal tidigare.
– Vi frågade lite frågor och då blev personen sur och avslöjade sig då ganska kvickt, säger Rickard Nyrén.
Om jag berättar kanske jag kan rädda någon annan.
Efter samtalet kollade han upp numret som var ett 08-nummer men han fick ingen information om det. Sedan läste han på Svea inkassos hemsida att de varnade folk för denna typ av samtal och att de aldrig mejlar eller ringer på det viset.
Bengt Nyrén har inte polisanmält men han vill ändå gå ut och varna allmänheten för vad som kan hända.
– Första gången det hände så pratade jag med banken om det och de kände till det. Men om jag håller tyst är det bara jag som vet vad som hänt mig. Om jag berättar kanske jag kan rädda någon annan.
Och han skräder inte orden kring vad han tycker om den typen av brott.
– Jag är skitförbannad. Och det värsta är att man inte kommer åt dem. De visste allt om mig, personliga grejer. Det är ju ett lätt byte att komma till en som är dement. Det är för jävligt, det är så lågt så det liknar inget. Förutom att be dem att dra åt helvete vill jag råda dem att gå till sin mamma och berätta vad de gör och fråga vad hon tycker om det.