Med en smittande spelglädje har Ingvar Karlsson och hans gamla polare spelat in en skiva på allmän begäran.
Här ryms både sången om Johanna med en tand och ett kåseri på bred dialekt.
"Det är fint när gamla polare hör av sig", sjunger Sven-Erik Magnusson i låten "Gamla polare" på Sven-Ingvarsalbumet "Byns enda blondin" från 1994. Den nostalgiskt skimrande sången har lånat sin titel till Ingvar Karlssons band som han har med – just det – gamla polare. Här ingår Kalle Forsgren, Anders Andersson och Jonny Nilsson.
– Vi har väldigt roligt tillsammans, säger Ingvar Karlsson.
Nu har de gjort en skiva, mest på allmän begäran. Många frågar efter deras musik på skiva när de är ute och spelar.
– Det är nog en fem, sex år sedan vi började spela tillsammans. Det är 15 år sedan jag slutade i Sven-Ingvars och jag måste ju ha något att göra, ler Ingvar Karlsson och berättar att han har flera musikaliska projekt rullande. Bland annat med Bengt Alsterlind och gruppen Vikenpôjkera.
– Med Gamla polare spelar vi allt möjligt. Från Taube till Dan Andersson, vi har en repertoar på säkert en hundra låtar när vi är ute och spelar. Vi spelar på bygdegårdar och i folkparker bland annat.
De fyra vännerna kan liknas vid en mänsklig jukebox.
– Vi har träffats på Ransäterstämman och andra festligheter genom åren. Kalle Forsgren och jag är verkligen gamla polare, jag höll på att hamna i Göran Zetterlunds orkester en gång där han var sångare. Alldeles i början alltså, när jag precis hade börjar spela med Sven-Ingvars.
Det är rutinerade musiker han omger sig med.
– Jag och Kalle blir 85 i år. De andra två – Anders och Jonny – är ungdomar, de är bara 70. Som pensionär är det lätt att bli lite ensam, det är fint att ha polare att spela med. Få komma ut bland folk.
Hon är ytterst ansvarig för Melodifestivalen: "Allt började med Lena Philipsson"Gör låtar om mat
Bland de tio låtarna på Gamla polares skiva "En samling av nytt och gammalt" finns bland annat den humoristiska "Johanna".
– Jag spelade mycket ungdomar med funktionsnedsättning för några år sedan, berättar Ingvar Karlsson.
– Det var viktigt tyckte jag att de fick spela på riktiga instrument och just "Johanna" funkade bra, det är bara två ackord i den låten.
"Johanna" – med text av Ingvar Karlssons – bygger på Hank Williams 50-talshit "Jambalaya (On the Bayou)". Låtens Johanna vill ha fest och bjuda på pyttipanna. Hon är långt från vacker och har bara en tand men giftermål blir det ändå.
– Jambalaya är en amerikansk och mexikansk maträtt, den svenska varianten fick bli pyttipanna. Ungdomarna tycker den där låten är väldigt rolig.
– Andra skriver mest låtar om flickor, jag skriver mest om mat. Jag har skrivit låtar om både falukorv och hackkorv. Och så gjorde jag en egen version av "Lambada", min hette "Lam bada", jag tänkte mig en kvinna i Bada bruk som tycker om att äta lam. En väldigt dålig vits!
Ingvar Karlsson skrattar men avslöjar samtidigt en stolthet över att hans "Lam bada" låg på andra plats i fem veckor på Värmlandstoppen.
– Etta var Christer Sjögren. Sedan la de ner det programmet, det kanske var mitt fel.
Albumet avslutas med ett tonsatt kåseri på dialekt av Torleif Styffe som skrev texten till Sven-Ingvarsklassikern "När solen färgar juninatten". Låten, med musik av Sven-Erik Magnusson, fick nytt liv efter att Tomas Andersson Wij gjort en egen version av den i "Så mycket bättre".
Gamla polares skiva går att köpa på bandets konserter eller direkt via medlemmarna.