Hoppa till huvudinnehållet

Henrik L Barvå: Tyskland är inget land för vuxna

Publicerad:
Reporter Henrik L Barvå
Henrik L Barvå
henrik.l.barva@nwt.se
Förbundskansler Olaf Scholz (SPD) talar i tyska förbundsdagen.
Förbundskansler Olaf Scholz (SPD) talar i tyska förbundsdagen. Foto: Markus Schreiber/AP

Detta är en ledarartikel som uttrycker Nya Wermlands-Tidningens politiska linje. NWTs politiska etikett är konservativ.

Tyskland är inget land att hålla i handen när det hettar till. Det har det senaste årets velande kring hjälpen till Ukraina visat med all önskvärd tydlighet.

Akademiledamoten Horace Engdahl fällde i en intervju med Svenska Dagbladet 2011 det berömda yttrandet att "Tyskland är ett Sverige för vuxna". Men det har visat sig att han hade fel. Inte om att Sverige skulle vara så omoget (för det är vi i många stycken), utan om att Tyskland skulle vara särskilt vuxet.

För vad skall man annars säga om ett land som fortsätter att leva i en sorts alternativ verklighet, där man inte behöver förhålla sig till aggressiva grannar eller trygga den energiförsörjning som man är beroende av för sitt välstånd. Det ryska anfallskriget mot Ukraina är blott det senaste i raden av händelser som visat på Tysklands oförmåga och omogenhet.

Den tyske förbundskanslern Olaf Scholz deklarerade strax efter det ryska angreppet på Ukraina den 24 februari förra året att det nu minsann var ett "Zeitenwende". Bundeswehr, den sorgligt eftersatta tyska försvarsmakten, skulle upprustas och försvarsbudgeten skulle nå 2 procent av BNP – som är Natos minikrav. Men trots det så har det hänt föga.

Likadant är det med hjälpen till Ukraina. Förvisso skickar tyskarna nu mycket materiel, men det har suttit långt inne. In i det sista ville de inte släppa ifrån sig de tysktillverkade Leopard 2-stridsvagnarna och nu vill landet inte att Ukraina skall få modernt stridsflyg.

Lite skämtsamt sägs att "man kan alltid lita på att Tyskland kommer att göra rätt efter att först ha prövat alla andra möjliga alternativ" (egentligen en parafras på ett yttrade från den israeliska politikern och diplomaten Abba Eban, som felaktigt brukar tillskrivas Churchill). I Tyskland har det nya verbet "scholzing", som först myntades i just Ukraina, fått spridning. Det betyder "att meddela goda intentioner endast för att använda/hitta på vilka skäl du än kan tänka sig för att försena dessa och/eller förhindra att de förverkligas".

Det föreligger närmast något patologiskt i den tyska motsträvigheten. Detta i ett land vars självbild är att vara en rationell aktör, att med tysk grundlighet och pragmatism främja ordning och stabilitet, både i världspolitiken och hemmavid. Men detta förment icke-ideologiska förhållningssätt kan inte dölja det faktum att det under den rationella ytan finns en stark idealistisk ådra. Det är den som nu på flera plan kolliderar med bistra verkligheten.

Efter murens fall och Tysklands enande har tyskarna verkligen trott på den felaktiga idén om "historiens slut". Nu skulle alla leva i fred, samarbete och välstånd. Militär makt var något för det förgångna och därför rustade förnuftiga människor ner. Med handel och öppenhet skulle auktoritära regimer hamna i ömsesidigt beroende med oss och fås att reformera sig själva. Istället öppnade man för ett eget beroende av länder som Ryssland och Kina. För det är bara så förnuftiga människor gör.

Nu var det många fler länder som gjorde och tänkte likadant, men det var särskilt uttalat i Tyskland. Och det tar nu en ände med förskräckelse. Ryssland och Kina har istället utvecklats i helt annan riktning, och nu sitter vi där och är beroende av dem för vår försörjning av energi, råvaror och alla möjliga produkter. Det är inte så förnuftiga människor gör.

Lägg därtill hur det i Tyskland förvärras av såväl skuldkänslor för alla de krigsförbrytelser som nazisterna begick under andra världskriget som en utbredd rädsla för ett nytt storkrig, liksom en förståelse för Rysslands predikament, och vi får en rejäl häxbrygd. Därav alla varningarna för att mer vapen till Ukraina bara riskerar att eskalera konflikten, och att de vapen som ges helst bör vara defensiva.

Det är också viktigt för Tyskland att man så långt det bara går försöker undvika att Ryssland, som tyskarna själva förödde under kriget, besegras militärt. För det är ett stort och viktigt land de måste förhålla sig till och som inte kan tillåtas kollapsa. Då hotar upplösning, flyktingströmmar och revanschism. Ett dödläge är därför att föredra, för då kan en diplomatisk lösning tvingas fram.

I sammanhanget glömmer man bort att det finns en angripen tredje part som kämpar för sin överlevnad. Så slår den tyska idealismen knut på sig själv och utmynnar i en rå och hänsynslös maktpolitik där det är den starkes rätt som får råda. För de är själva livrädda för att hamna i en krigssituation. Det finns ett ord för det.

Henrik L Barvå

Politisk redaktör

Artikeltaggar

Andra världskrigetFörsvarspolitikKonflikterMilitärNatoOlaf ScholzRysslandSigneratSPDSvenska DagbladetTysklandUkrainaUkrainakrigetVapenWinston Churchill