Läkarbristen på bup i Värmland är mer akut än vad Region Värmland uppger. Det säger en före detta anställd på bup.
– Det går inte att jobba kvar, det är mycket värre än det ser ut.
En tidigare anställd på barn- och ungdomspsykiatrin, bup, i Region Värmland larmar om att läget är än värre än vad som framkommit.
När NWT pratade med nya verksamhetschefen Elisabeth Myrén för ett par veckor sedan framkom att det just nu finns fem anställda specialistläkare, några ST-läkare som kommit olika långt i sin utbildning, och att de skulle behöva sex–sju stycken läkare till.
– Men av de fem är det två som jobbar heltid, varav en av dem slutar i april, en jobbar 30 procent, en är 70 år och jobbar på timmar, en är 67 år och går snart i pension, säger den tidigare anställde som vill vara anonym.
Utöver det finns idag fyra–fem hyrläkare, även benämnda som jourläkare, som jobbar oregelbundna tider enligt avtal på bup.
– Om det hade varit fem specialistläkare på heltid och fyra–fem jourläkare hade i alla fall inte jag lämnat bup, för de har ett bra arbetssätt i team som jag tycker om. Men under de här omständigheterna så går det inte att jobba kvar.
Svårt att rekrytera
Elisabeth Myrén bemöter den kritiken med att hon varit öppen med att det varierar hur mycket de anställda läkarna jobbar.
– Som sagt så har läkarna olika procentsatser. Vi har i nuläget tre läkare på 100 procent, inräknat de som slutar, och två som arbetar cirka 30 procent. Dessutom flera hyrläkare som kommer med stor regelbundenhet, svarar hon i ett mejl.
– Vi arbetar för att få fler specialistläkare, men också AT, ST och hyrläkare. Vi arbetar i ett nuläge men också för en framtid. Vi ser över hur vi kan samarbeta med andra enheter i regionen och ser över våra arbetssätt för att på bästa sätt använda läkarresursen, fortsätter hon i mejlet.
Den tidigare anställde, med god insyn i verksamheten, tror inte det blir så lätt att rekrytera fler läkare.
Hur lätt eller svårt anser du att det är att rekrytera specialistläkare till bup?
– Det är väldigt svårt. Det är en brist i hela landet på specialistläkare inom barn- och ungdomspsykiatri och fler väljer att bo och jobba i storstäderna. Många jobbar dessutom i bemanningsföretag med mer konkurrenskraftiga löner och mindre verksamhetsansvar, säger hen.
Vad kan man göra åt det?
– Man får satsa på unga läkare som gör sin ST-tjänst inom bup och hoppas att de stannar kvar. Men man får vänta länge på dem för specialistutbildningen är fem år och man vet inte om de stannar kvar sen.
– Bup är tyvärr inte en så attraktiv arbetsplats och många söker sig till andra arbetsgivare. Det blir en etisk stress när man vet vad man behöver erbjuda barn och familjer och inte kan göra det. Det är en medicinsk prioritering som måste göras och akutfallen går först. Då vet man att de andra får vänta länge på hjälp, ett halvår eller två år, och att de ofta blir akutfall om ett halvår. Det är oerhört påfrestande.