”Jag har sunt förnuft, du har drömmar” - tvillingarna Niklas och Fredrik om sin relation

Tvillingar är något som aldrig verkar upphöra att fascinera oss som inte själva tillhör de 1-3 procent av befolkningen som har detta speciella släktskap.

I dag, den 2 februari, är det internationella tvillingdagen. Två som kan fira den är tvillingarna Niklas och Fredrik Eriksson.

– Man kan önska att världen såg ut lite mer som den gör för tvillingar, säger de.

Att ha en tvilling är något som präglar livet på många sätt, kan bröderna intyga. Ändå är det första gången som de sitter ner och faktiskt pratar om sin relation på det här sättet.

– Det är jättekul och intressant, och något man egentligen borde göra oftare, säger Fredrik.

Lika och olika

Gemensamt för alla tvillingar är att de är syskon som är födda efter samma graviditet, men man skiljer mellan enäggs- och tvåäggstvillingar. Enäggstvillingar kommer ur samma befruktade ägg som i ett tidigt skede av graviditeten delade sig och blev två individer. De har därför samma DNA, är alltid av samma kön och ser med blotta ögat ofta identiska ut, även om vissa små skillnader finns.

Tvåäggstvillingar blir till i de fall då modern har släppt flera ägg under samma menscykel. Tvillingarna har då blivit till av varsitt ägg och varsin spermie - precis som vanliga syskon, vilket de därmed också är rent genetiskt. Tvåäggstvillingar kan därför vara av både samma och olika kön, och blir i regel inte mer lika varandra än vilka syskon som helst.

Ofta förväxlade

Niklas och Fredrik är faktiskt tvåäggstvillingar, men är ändå så lika att de regelbundet blir förväxlade. Åtminstone när folk ser dem en och en, och kanske heller inte har träffat bägge förut.

– Det händer ju väldigt ofta att folk hälsar igenkännande och jag inte har en aning om vilka de är, säger Niklas.

– Jag var på Bergviks köpcentrum för ett tag sedan och en främmande dam kastade sig runt halsen på mig. Jag sa att ”vad trevligt att få en så go kram, men det var nog min bror du tänkte på”. Och så var det ju, hon var en gammal kollega till Niklas.

Vänjer man sig vid detta?

– Nej, faktiskt inte. Men oftast är det ju bara roligt, säger Fredrik.

– Vi är ju så sociala bägge två, men jag har tänkt att det kanske man på sätt och vis tvingas till att bli när man är tvilling och ”alla” känner igen en, fyller Niklas i.

Lika som bär

Som barn och unga var de betydligt mer lika varandra än de är i dag.

– Nu är det mest rösten som är lika, framför allt i telefon! Och sjukt nog blir man fortfarande själv överraskad av det. Det händer att jag ringer Niklas, han svarar och jag tänker ”vad fan, det är ju jag!”, säger Fredrik.

Men på många gamla foton från uppväxten ser de mer eller mindre identiska ut.

– Jag tror att inte ens morsan vet vem som är vem, säger Fredrik.

– Vår storasyster och hennes kompisar hade skitroligt åt oss - det var ju som att ha levande dockor att leka med, skrattar Niklas.

Likheten förstärktes av att de alltid hade likadana kläder och fick likadana prylar, ända ner till minsta mössa eller ishockeyklubba.

– Men det kanske handlade mer om att det skulle vara rättvist, att vi fick likadana saker. Vi var också helt nitiska med att det skulle vara just rättvist och lika. Kanske har man större acceptans för när det inte blir rättvist om man är vanliga syskon, och mer van vid från början att det skiljer sig mer, säger Niklas.

Sanningar och myter

I nästan alla filmer, tv-serier eller böcker som handlar om tvillingar, utger de sig ibland för att vara varandra för att busa med omgivningen eller utnyttja att folk förväxlar dem. Men det tror Niklas och Fredrik mest är en klyscha från den fiktiva världen.

– Vi har i alla fall aldrig ”spelat” varandra för att lura tjejer eller fröken, säger Niklas.

Har ni haft någon period där ni i stället gått in för att vara mer olika?

– Nej, det tror jag inte. Det har nog skett mer naturligt i så fall, när man blir äldre och bygger ”egna” liv. Vi har nog snarare gått in för att aktivt ”knyta samman” igen som äldre, säger Fredrik.

Nämner man att man är en tvilling dyker ofta många frågor upp. De flesta svåra att svara på, när man inte vet hur det är att inte vara det! Folk brukar genast vilja veta vem som är ”äldst” - även om det ju inte finns någon faktisk åldersskillnad att tala om, utan bara vem som kom ut först.

– Det är jag, med 15 minuter, säger Niklas.

Många kommenterar också att de tycker att det verkar vara så roligt att vara tvillingar.

– Jag antar att det är något okänt som lockar, säger Niklas.

– Ja, det verkar ligga mycket mystik över tvillingar för den som själv inte är en. Folk frågar om vi tänker lika, gillar samma saker och så vidare.

Tvillingsolidaritet

Gillar samma saker gör bröderna till viss del och de har många gemensamma värderingar, men det är svårt att säga hur mycket det faktiskt har med tvillingskapet att göra. Däremot tror de att det stämmer att man som tvillingar ser sig lite som en enhet hela livet.

– Jag minns en gång i ungdomen när jag fick fortkörningsböter. Då tyckte Niklas synd om mig och betalade halva boten. Han kände liksom att det var ”våra” böter, och inget att ens snacka om. Det tror jag inte att många vanliga syskon gör eller känner för varandra, men jag kan tänka mig att många andra tvillingar skulle relatera till det, säger Fredrik.

Niklas håller med.

– Jag tror att tvillingar ofta bryr sig väldigt mycket om varandra, liksom instinktivt, och alltid är beredda att hjälpa varandra för bådas skull. Man kan önska att världen såg ut mer så! Att man brydde sig mer om varandra på riktigt och hade fokus på att det ska gå bra för hela kollektivet.

Niklas och Fredrik förstår ofta vad den andre tänker, utan att de pratat ihop sig om det. Det har alltid funnits en känsla av att saker bara ”flyter” på automatiskt.

– När vi spelade fotboll i samma lag när vi var små, visste jag alltid precis vart Niklas skulle springa på planen. Det är väl märkligt? I allt vi gjorde var det som att ett plus ett blev tre, på något sätt.

Så det finns sanning i det här som man brukar kalla för tvillingtelepati?

– Det gör det absolut, säger Niklas.

– Vi kan såklart bara tala för oss själva, men jag skulle tro att många tvillingar kan relatera till det, säger Fredrik.

Olika expertiser

De har aldrig upplevt någon konkurrens sinsemellan, trots att de ofta umgåtts i samma kretsar och haft samma fritidsaktiviteter.

– När jag håller i föreläsningar säger jag ibland att ”jag är tvilling - en av oss fick talangen och det var inte jag”. Niklas spelade i division 2 i fotboll medan jag sålde lotter till föreningen!

– Ja, jag hade nog enklare för mig i vissa saker som vi gjorde. Men du har ju varit kassör, ordförande och varit väldigt duktig på såna saker. Att leda och hålla låda.

– Men nånting har hänt nu! När jag berättar att jag har en tvilling frågar folk ”pratar han lika mycket som du?” och jag svarar nej - men just nu gör du ju faktiskt det! Du borde vara med mig oftare, det är ju jätteskönt att ibland få vara den som lyssnar, säger Fredrik.

Förnuft och känsla

Ibland uppstår situationer där tvillingarna visar prov på att de också kan vara väldigt olika individer. Som när de skulle köra samma cykellopp, och Niklas bestämde sig för att dra sig ur när vädret var ”överjävligt” - till sin brors bestörtning.

– Jag tänkte att ”nu driver han med mig, han säger detta för att psyka mig!”. Det hade jag aldrig gjort och jag var på riktigt ledsen för din skull. Du missade en otrolig upplevelse!

Niklas ångrar det dock inte för ett ögonblick.

– Nej gud nej, jag var glad att jag inte utsatte mig för det. Jag vet att jag inte hade uppskattat det.

Det är också en episod som är talande för deras olikheter.

– För Fredrik är målet viktigast; för mig är det vägen dit. Jag har sunt förnuft och du har drömmar, säger Niklas.

– Ja men så är det ju. Jag säger ja direkt, får idéer och går på känsla. Som med den här intervjun, jag sa ja på stående fot och så fick Niklas bara hänga på! Han är mer sån att han vill gå och klura, är mer praktiskt förankrad.

Kan ni ibland önska att ni var mer lika den andre?

– Ja, någon gång kan jag absolut önska att jag var mer laidback som Niklas.

Och du Niklas?

– Nej. Hahahaha!