Stök och bråk i och utanför klassrummen är dessvärre alltför vanligt, och inte blir det bättre av om skolorna tillämpar metoden om så kallat "lågaffektivt bemötande". Det kommer bara att göra en kaotisk och otrygg miljö ännu värre. Lärare och annan skolpersonal måste våga sätta gränser.
I förra veckan blev ett avskräckande exempel känt när SVT berättade om lärarvikarien, som hade lång erfarenhet av att undervisa, i Göteborg som inte längre ansågs lämplig. Anledningen var att han inte tillämpade ett tydligen påbjudet lågaffektivt bemötande mot en elev som störde undervisningen.
Det var när eleverna skulle plocka undan sina surfplattor (bara det) som eleven i fråga vägrade och började konstra. Efter flera tillsägelser så tog läraren eleven i armen och ledde ut honom ur klassrummet. Eleven mordhotade då läraren. Elevens pappa polisanmälde för misshandel och läraren mordhotet. Båda avskrevs av polisen.
I och med detta och med både facket och skollagen på sin sida borde saken varit utagerad. Men inte för skolledningen och Göteborgs stad. Läraren fick veta att han var olämplig eftersom han inte gjort ett lågaffektivt bemötande. Metoden innebär att man skall undvika en upptrappning av konflikter, för att på så vis skapa en lugnare miljö.
Problemet är att det inte finns några belägg för att metoden, som utvecklats av psykologen Bo Hejlskov Elvén, fungerar. Möjligen i vissa specifika situationer med särskilda förutsättningar. Men allt som oftast har den tagit en ände med förskräckelse där den prövats. Gör man inget åt en utåtagerande elev (eller annan person för övrigt) så kommer den bara att fortsätta, och under resans gång sabotera för alla andra, i det här fallet klasskamraterna.
Utan ordning och reda i skolan blir det svårt att lära sig något och otryggheten för alla breder ut sig. Barn behöver inte bara lära sig läsa, skriva och räkna. De måste lära sig hur man beter sig i samhället också, och vara respektfull och ta hänsyn till andra. Och det kan de inte göra om de ständigt belönas för sitt stökiga beteende.
Metoden har också spritt sig till andra delar av samhället. Även svensk polis tillämpar alltför ofta lågaffektivt bemötande, med konsekvens att buset får härja fritt, och de själva får stå tillbaka när de istället borde ingripa för att upprätthålla lag och ordning. Gissningsvis har en hel del av dagens bus, för att inte tala om gängkriminella, gått igenom en skola med lågaffektivt bemötande. Med tanke på hur brottsligheten krupit ner i åldrarna så går många därtill fortfarande i skolan.
Det här är ett ganska typiskt svenskt problem. Vår inneboende konflikträdsla gör att vi ogärna tar tag i... ja just det, konflikter. Vi har också gjort normkritiken till en bisarr form av överideologi, som märks särskilt i skolan. Och vad kan vara mer normbrytande för en elev än att stöka och bråka i skolan? Att sätta gränser är inte bra, och då får vi elever som går klart över gränserna för vad som borde anses accepterat. Vi får lära oss att hierarkier och auktoriteter är av ondo. Då är det inte så konstigt om det går ut över lärarens auktoritet och respekten för dem.
Om inte ens skolledningar och skolhuvudmän inser det, och inte backar upp sina utsatta lärare, är vi verkligen illa ute.