Hoppa till huvudinnehållet

Anna hängde sig – efter åratal av mobbning: ”Saknar henne varje dag”

Publicerad:
Reporter Viktor Sunnemark
Viktor Sunnemark
viktor.sunnemark@nwt.se
Annas mamma Karin berättar om sin dotters uppväxt, om hur hon blev mobbad och mådde psykiskt dåligt vilket till slut ledde till att hon tog livet av sig.
Annas mamma Karin berättar om sin dotters uppväxt, om hur hon blev mobbad och mådde psykiskt dåligt vilket till slut ledde till att hon tog livet av sig. Foto: Helena Karlsson

Anna blev mobbad i skolan under sin uppväxt.

Hon mådde psykiskt dåligt i flera år efteråt.

Till slut gick det inte längre – en natt tog hon sitt eget liv.

– Jag saknar henne varje dag, säger hennes mamma.

Mobbning förstör liv. Vissa tar sig ur det, andra inte.

I en ny artikelserie djupdyker NWT i ämnet.

Vi har pratat med de som varit utsatta, en mamma som förlorat en dotter och kartlagt hur misstänkt diskriminering hanteras på Värmlands skolor.

Här är "De utsatta”.


Del 2: Hon förlorade sin dotter

Det är nästan på dagen 17 år sedan Annas mamma Karin – som egentligen heter något annat – hittade sin dotter död i sitt rum.

I dag har Karin ställt fram ett foto på sin dotter i sitt vardagsrum. Det är en svartvit bild, med svart ram runt.

”Du var mitt allt” står det på ett hjärta i sten som ligger intill ramen.

"Du var mitt allt” står det på ett hjärtformad sten som ligger intill fotot av Anna.
"Du var mitt allt” står det på ett hjärtformad sten som ligger intill fotot av Anna. Foto: Helena Karlsson

Enligt Karin fanns det flera orsaker till varför Anna mådde så dåligt under sin sista tid i livet. Men mobbningen under uppväxten är en av de främsta, menar hon.

Redan i låg- och mellanstadiet blev Anna utsatt av sina klasskompisar. De retade henne för att hon hade en syster med Downs syndrom och en pappa som var MS-sjuk.

Mobbningen blev ännu värre i högstadiet.

– Hon blev mobbad. De retade henne hela tiden, bland annat för att hon var överviktig ett tag. En gång gick hon ner så mycket i vikt så jag blev rädd, säger hennes mamma.

Karin vill inte gå in på för många detaljer om vad Anna utsattes för. Det är för jobbigt, tycker hon.

Men där och då visste inte föräldrarna något om hennes mående.

Tills en dag när de tittade på tv tillsammans och mobbning dök upp.

– Då grät hon och sa att så där är de mot mig i skolan, säger Karin och fortsätter:

– Då ringde jag till rektorn och läraren. ”Nej nej” sa läraren, att ”så var det inte”. Och sedan blev det ännu värre.

Anna slutade därför gå i skolan.

– Hon sa att hon gick till skolan och sedan drog hon ner på stan. Vi ville att hon skulle byta klass, men det gick inte, sa skolan.

”Hon mådde så dåligt och det visste vi inte om”
Karin, Annas mamma.

Anna gick sedan vård- och omsorgsprogrammet på gymnasiet och började då, enligt sin mamma, må mycket bättre.

Men när gymnasiet tog slut blev Anna förtvivlad.

– Hon sa att ”nu är det roliga slut” men jag tänkte, hur då? Nu ska ju du få testa på att jobba.

– Hon mådde så dåligt och det visste vi inte om.

”Jag älskar hela min familj. Förlåt mig men jag orkar inte mer. Förlåt. Förlåt. Förlåt”.
”Jag älskar hela min familj. Förlåt mig men jag orkar inte mer. Förlåt. Förlåt. Förlåt”. Foto: Helena Karlsson

Karin minns en dag, inte alls långt efter att Anna slutat gymnasiet, när en kompis till henne ringde och sa att hon måste åka hem för det har hänt något.

Karin, som själv var i familjens sommarstuga då, fick panik.

Hon ringde och ringde hem till Anna. Men ingen svarade. Till slut valde hon att åka hem och leta efter henne.

– Det är hemskt att prata om, men hemma hängde en slang från andra våningen. Där hade hon riggat upp allt. Jag skakade.

Men den dagen hann aldrig Anna så långt, utan fick i stället hjälp av vården.

När Karin kom hem hade ambulansen redan varit där och hämtat henne.

– Hon hade skurit sig bedrövligt, under armarna och i ljumskarna, säger Karin.

Efter utredningar i vården gjordes bedömningen att Anna inte var självmordsbenägen. Hon fick komma hem igen och lovade att aldrig göra om det.

Karin trodde att Anna började må bra igen och hon flyttade in i en egen lägenhet i Karlstad.

Sedan, från ingenstans, ville Anna flytta hem igen.

Hittade sin dotter död

Ungefär ett och ett halvt år efter det första självmordsförsöket skulle Anna ut en kväll med sina kompisar.

Karin märkte att något inte var som det skulle, hon ville inte ut.

Men efter många om och men tog sig Anna ut ändå.

– Klockan kvart, tio i två, hörde jag nyckeln i dörren. Jag frågade henne om det var roligt, och det var det, sa hon. Hon sa att hon var hungrig och jag sa att det fanns mat, men då ville hon inte ha. Hon tog ett glas vatten och gick och la sig.

”Hon blev mobbad. De retade henne hela tiden”.
”Hon blev mobbad. De retade henne hela tiden”. Foto: Helena Karlsson

Det var sista gången som Karin såg sitt dotter vid livet.

– Hon tittade mig inte ögonen, men det tänkte jag inte på då.

Dagen efter skulle familjen åka ut till sommarstugan och visste inte om Anna skulle med eller inte.

Kvart i tolv bad Karin sin son att väcka Anna och fråga om hon skulle med.

– Då sa han att det går inte att komma in, det är låst. Men vi har inga lås på våra dörrar. Då gick jag och kände och ja, det var låst. Då frågade jag om hon var vaken och hon svarade inte. Hon var inte på toaletten.

– Då slog jag upp dörren med höften.

Synen Karin fick se då kommer hon aldrig att glömma. Anna hade hängt sig och låg livlös på golvet.

– Jag fick en chock.

Karin försökte med hjärt- och lungräddning – men det hjälpte inte.

Då tänkte jag, vad ska göra? Jag kan inte ta livet av mig, jag har ju hela familjen.
Karin, Annas mamma.

Veckorna, månaderna och åren efteråt var fruktansvärt tuffa för familjen.

– En vecka efter tänkte jag själv att nu ska jag åka och köra ner i älven. Precis när jag satte i nyckeln i bilen kom min son ut och sa ”mamma, vart ska du?”. Då tänkte jag, vad ska göra? Jag kan inte ta livet av mig, jag har ju hela familjen.

– Jag vet inte vad som hade hänt om inte han kommit ut, men jag tror inte att jag hade gjort det.

"Förlåt mig, men jag orkar inte längre. Förlåt, förlåt, förlåt”

Exakt varför Anna tog livet av sig vet inte Karin eller familjen. I dag vill de heller inte ha några svar. Det skulle göra för ont att veta, menar Karin.

Karin valde att begrava Annas dagböcker med henne. Hon ville inte att någon skulle läsa dem.

Anna dog några år efter gymnasiet.
Anna dog några år efter gymnasiet. Foto: Helena Karlsson

Men långt efter att Anna begravts hittade Karin ett brev ämnat för familjen bland hennes saker.

– Hon hade vetat om det länge att hon skulle göra det. Hon skrev ”Jag älskar hela min familj. Förlåt mig, men jag orkar inte längre. Förlåt, förlåt, förlåt”.

I dag klarar inte Karin av att varken läsa eller höra något om mobbning. Det gör för ont i henne och hon blir påmind om hur svårt det var för Anna och hon vet hur illa det kan gå.

– Jag saknar henne varenda dag. Nu går det bättre. Vissa dagar tänker jag inte på henne. Därför har jag inga kort på henne framme för jag orkar inte. Jag ställde fram det bara för i dag.

Hit kan du vända dig

Om du har suicidtankar ska du söka hjälp. Hit kan du vända dig:

Bris – Barnens rätt i samhället på telefon 116 111.

Jourhavande medmänniska på telefon 08-702 16 80.

Jourhavande präst nås via 112.

Mind Självmordslinjen, chatt via mind.se eller på telefon 9010

Om du mår så dåligt att situationen känns outhärdlig eller om du har planer på att ta ditt liv ska du söka vård genast på en psykiatrisk akutmottagning eller ringa 112.

Källa: 1177-vårdguiden.


Det här var del två av NWT:s artikelserie ”De utsatta”.

• Här kan du läsa del ett:

Mobbades i skolan – nu berättar de: ”Ett rent helvete”

• Här kan du läsa del tre:

Lista: Skolorna som anmält flest fall av misstänkta kränkningar

Artikeltaggar

De utsattaGymnasieskolanKarlstadLärareMobbningSkola och utbildningVärmlands län

Så här jobbar NWT med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.