Erik Axelson och Eva-Lena Olofsson träffades för drygt åtta år sedan på Tinder, när Erik var på semester i Göteborg.
– Jag var plan B! konstaterar Erik.
Året var 2014 och Erik Axelson hade varit singel i ungefär ett halvår. Att bli det i fyrtioårsåldern och sedan försöka träffa någon ny, insåg han rätt snabbt inte var helt enkelt.
– När man bor på en liten ort och känner de flesta, blir det en väldigt liten damm att gräva i. En gång hamnade jag på en blind date i Karlstad. När vi träffades visade hon sig vara ett ex från tonåren. Då kände jag att nä, detta går inte, berättar han.
Vilket ledde till att en kompis visade honom dejtingappen Tinder. Strax efteråt åkte han och dottern på semester till västkusten. De besökte kompisar i Göteborg och då dök det förstås upp många nya ansikten i appen. Däribland Eva-Lena.
– Vi gillade varandras bilder och fick en match. Då kan man skriva meddelanden, och Erik skrev först till mig. Nåt kort, typ, hej, hur har du det, berättar Eva-Lena.
Hon kommer från Jämtland men flyttade till Göteborg hösten 2012 för att studera offentlig förvaltning på universitetet. Liksom Erik, hade hon introducerats till Tinder via en kompis.
– I början tyckte jag det var jättejobbigt att sitta och bedöma bilder så där snabbt som man gör. Men snart kom jag också in i det. Det var som att sitta och spela spel på mobilen när man svajpade bilder, säger hon.
Erik och dottern fortsatte resan söderut mot Halmstad. Under den tiden fortsatte Erik och Eva-Lena att skriva till varandra. Eftersom de skulle övernatta hos samma kompisar på hemvägen, föreslog Erik en träff.
– Tricket med den här typen av dejtande tror jag är att träffas i verkligheten så fort som möjligt. Annars skapar man lätt en bild av en person, och den kan vara svår att leva upp till när man träffas, konstaterar han.
Det är trots allt en rätt låg insats att gå ut och fika med någon.
Men då hade Eva-Lena redan bestämt träff med någon annan.
– Fast han skulle precis resa till Italien och planen var att vi skulle ses när han kom hem. Så jag sa ja till Erik. Han verkade ju rolig, och vad hade jag att förlora?
– Ja, det är trots allt en rätt låg insats att gå ut och fika med någon. Man märker ju ganska snabbt om det finns nånting, säger Erik och konstaterar:
– Jag blev plan B!
Den 19 juli 2014 stämde de träff på Järntorget i Göteborg. De gick på restaurang och Erik berättar att han slog på säljkanalen direkt.
– Ja, du talade om allt du gjort sista åren. Saker du byggt, att du har en dotter och hur ditt hus ser ut, säger Eva-Lena och skrattar. Vi har raljerat en del över det efteråt.
Fast självklart fanns ett stort allvar bakom säljsnacket.
– Jag var ute efter ett seriöst förhållande, och när man bor ute på landet och har barn, har det stor betydelse att man berättar sånt rätt snabbt.
– Jo, speciellt som jag var i en helt annan sits. Jag bodde i studentlägenhet och hade inga andra förpliktelser än att klara tentorna, konstaterar Eva-Lena.
Men de insåg ändå att de befann sig på samma våglängd.
– Det blev till och med lite hångel första kvällen. Man måste ju testa, säger Erik med ett leende.
Jag sa att vi hade träffats första gången i förrgår, men att det kändes som om vi känt varandra mycket längre. Som flera månader.
Dejten fortsatte till långt efter midnatt och redan nästa morgon träffades de på ett hotell och åt frukost tillsammans. Sedan åkte Erik hem till Sunne igen, medan Eva-Lena träffade en kompis och berättade att hon varit på dejt.
– Kompisen frågade hur länge vi träffats. Jag sa att vi hade träffats första gången i förrgår, men att det kändes som om vi känt varandra mycket längre. Som flera månader, säger hon.
Redan tre dagar senare var Erik tillbaka i Göteborg och snart besökte även Eva-Lena Eriks hem i Södra Ås. Första helgen var det bonddag vid Gunnerudsgården och då fick Eva-Lena träffa många bybor.
– Folk var väldigt välkomnande, säger hon.
Därefter gick allting snabbt. I april 2015 flyttade Eva-Lena in i Eriks hus i Södra Ås.
Hade ni svårt att komma överens om var ni skulle bosätta er?
– Nej. Jag tror aldrig vi ens pratade om det. Det föll sig naturligt att jag skulle flytta hit, säger Eva-Lena.
– Det snacket har vi inte haft än, säger Erik med ett leende.
Vilket han förstås är glad över.
– Jag har bott i huset sedan 2000 och känner mig rätt rotad här. Så det hade kunnat bli svårt om Eva-Lena varit lika rotad någon annanstans.
Eva-Lena, hur var det att flytta in i Eriks hus?
– Jag bar just den känslan rätt länge, att jag bodde i Eriks hus. Dessutom var huset i behov av renovering och jag kände mig tveksam till att lägga tid och pengar på att renovera någon annans hus, säger hon.
– Renoveringen hade strandat för mig. Jag hade tappat sugen, förklarar Erik.
Vilket ledde till att Eva-Lena köpte in sig i huset. Idag äger de det tillsammans och Eva-Lena tycker att det ändå var positivt att Erik inte genomfört renoveringen tidigare. För nu blev den till ett gemensamt projekt där Eva-Lena hade möjligheten att sätta sin prägel på huset. Vilket hon gjort.
– Det är du som format hemmet, konstaterar Erik.
Vi tar livet på ungefär samma sätt. Och så är hon så rolig. Hon är den roligaste i familjen.
Drygt ett år efter att de träffades, i oktober 2015, föddes sonen Nils.
– När man träffas i den åldern, runt fyrtio, var det viktigt att barn-frågan kom upp på bordet rätt snabbt. Vi hade inte all tid i världen, och vi måste ta reda på hur vi ville ha det, säger Erik.
Eva-Lena hade då inga barn, eftersom det inte varit jätteviktigt för henne att skaffa några.
– Men med Erik kändes det rätt på nåt sätt, berättar hon.
Erik, varför fastnade du för Eva-Lena?
– Vi tar livet på ungefär samma sätt. Och så är hon så rolig. Hon är den roligaste i familjen!
Säger Erik, som förutom sin snickarbod även driver Karlstad Comedy och jobbar en del med humor.
Eva-Lena skrattar.
– Ibland har han berättat efteråt att han snott ett skämt av mig.
Eva-Lena berättar varför hon fastnade för Erik.
– Han såg mig på ett sätt jag inte känt förut. Han var lyhörd och är enkel att leva med. Det är inte så många problem, det mesta löser vi. Klart vi har rykt ihop men vi har en grundsyn på livet som är snarlik, säger hon.
– Kanske är det så att man blir bättre på relationer när man är lite äldre och fått träna på dem några gånger, säger Erik.
Att det funkar så bra mellan dem är förstås båda glada över. Vilket inte är självklart att det ska göra, menar Eva-Lena.
– Den enda erfarenhet vi människor har med oss in i en ny relation, är ju att alla tidigare relationer har gått åt helvete!