En av Karlstads viktigaste scener fyller 30: ”Jag älskar Scalateatern”

Henrik Schyffert älskar Scalateatern i Karlstad. Han med många andra. Nu fyller scenen som lockat landets nöjeselit 30 år och NWT möter upp scenmästaren Bepa Hedåsen och VD:n Anders Dahl med flera för ett snack om dramatiken bakom scenen, om publiken och artisterna. Samt "Strutsen" och penisakrobatik.

Bepa Hedåsen och Anders Dahl placerar en hög med gästböcker jämte kaffekopparna på bordet. Vi bläddrar alla tre och svensk nöjeshistoria fladdrar förbi i högt tempo. Många av dem som skrivit har glömt att skriva datum eller har en oläsbar handstil. Andra har lämnat finare avtryck – en teckning eller några värmande ord. John Östling är en av dem som ofta tecknat, Peter Wahlbeck är en annan – deras stilar är markant olika.

– Det är en jäkligt fin teater, utbrister Johan Östling med ett leende.

– Och jag vet vad jag pratar om för jag har besökt väldigt många. Scalateatern är en fullpoängare.

Tillsammans med sin parhäst Björn Ling har han besökt många konserthus och teatrar runt om i landet.

– Scalateatern är oerhört skickliga på att sköta om både sin teater och sin publik. Akustiken är perfekt, vilket gör att man som scenartist kan ha mer nyanser i spelet. Både vad gäller musik och prat, ljudet når ända bak i lokalen utan att jag behöver stå längst fram på scenen och ropa.

Johan Östling minns hur han under tidigt 90-tal såg lokalrevyn Cabary på teatern.

– Jag fick upp ögonen för att det faktiskt var något man kunde jobba med – alltså att stå på en scen och vara rolig. Jag drömde om att få vara med i Cabary! Ett tidigt minne är att Malte Hallquist medverkade, han hade klätt ut sig till någon sorts lång Thomas Di Leva-karaktär i någon sketch. Det är nog 30 år sedan.

– Efter de där första upplevelserna längtade jag nog in i teatersalongen. Det finns något fantastiskt magiskt med att kunna stå på en sådan här scen.

"Jag har sytt ihop byxbakar”

Scalateatern öppnade med Cabarys nyårsrevy på nyårsafton 1992. De första åren var det Cabary och Värmlandsteatern som dominerade utbudet, med tiden blev det allt mer gästspel av artister, komiker och andra scenutövare. Under de senaste åren – pandemin borträknad – snittar teatern på 130 föreställningar per år.

– En av de första som jag tog emot här var Brasse Brännström, berättar Bepa Hedåsen.

Hon är scenmästare på Scalateatern.

– Han var så härlig, och väldigt blyg. Han och hans turnésällskap byggde upp ett helt landskap backstage med plastfigurer från Kinderägg. Vid varje föreställning på turnén köpte de varsitt Kinderägg, kastade chokladen och byggde figurerna. De hade hur många figurer som helst!

När Bepa Hedåsen ska beskriva vad det egentligen är hon gör blir listan på arbetsuppgifter snabbt lång och krokig.

– Jag tar emot artisterna, hjälper till med teknik och "humpar" – alltså bär in grejer som ska användas på scenen. Jag kokar kaffe, stryker en och annan skjorta och ser till att brandföreskrifterna följs. Jag har sytt ihop byxbakar, jag ser till att det finns mat och annat – jag gör kort sagt det som behöver göras.

Det märks att hon trivs, hon berättar om möten med artister och scenarbetare – alla med sina egenheter.

– Fantastiskt roliga människor! En och annan mindre rolig också, skrattar hon utan att vilja gå in på detaljer.

– Jag har fått vänner för livet, speciellt eftersom många hela tiden återkommer. Alex och Sigge, till exempel, de brukar komma hit och dra en lättnadens suck och säga "Nu är vi hemma".

Alex Schulman och Sigge Eklund spelade in föreställningen "Älska mig" – som sändes i SVT – på Scalateatern.

– Vi får en del bokningar som egentligen är för stora för oss, säger Anders Dahl.

– Özz Nûjen är en sådan. Han kan sälja ut en betydligt större scen, men väljer att komma till oss.

Anders Dahl har varit med sedan starten. Via biljettluckan blev han verksamhetsledare och i dag är han VD.

– Bo Kaspers orkester är ett annat exempel på akter som har ett speciellt förhållande till teatern.

Han berättar hur bandets sångare Bo Sundström upptäckte Scalateatern vid ett besök i Karlstad, knallade in och frågade om han fick titta på salongen och efter inspektionen bestämde han att det var på Scalateatern nästa spelning med bandet skulle ske.

– De spelade för 400 här och dagen efter i Lisebergshallen inför 2500, säger Anders.

– Spelningen här var magisk. Jag var gråtfärdig efteråt, det går inte att beskriva, minns Bepa.

– Grabbarna i bandet var så nöjda att de omedelbart bokade ytterligare en konsert, ler Anders och nämner ett annat band som stortrivs på Scalas scen.

– I våras spelade Sven-Ingvars här sju gånger! Fullsatt vid alla tillfällen.

Galet med Galenskaparna

Många dramatiska, humoristiska och tårdrypande händelser har utspelats sig även bakom scenen genom åren. Bara någon enstaka gång har något ställts in, i regel har the show fått gått on som planerat. Fast det har varit på håret.

– Galenskaparna skulle ha en jubileumsshow här, börjar Bepa.

– De hade ett lyckohjul för att dra fram viken sketch de skulle köra så de behövde typ all rekvisita de använt. Det kom två stora kollin med grejer med post innan Galenskaparna anlände.

Per Fritzell var den första galenskaparen på plats.

– Han undrade direkt var "Strutsen" var. "Strutsen!?", undrar jag.

Det visade sig att "Strutsen" var en stor låda med allsköns pryttlar. Den var oumbärlig om föreställningen skulle kunna genomföras.

– De andra galenskaparna satt fast på tåget, halvvägs hit. Per började prata om att ställa in alltihopa. Men jag kom att tänka på alla de teaterförråd jag kände till – Cabarys, Starboys och Värmlandsteaterns.

Alla medlemmarna börjar sms:a om de olika sakerna som "Strutsen" innehöll.

– Sandaler, lösnäsa, paraply, Farbror Frejs tänder – allt möjligt! Jag ringde och åkte runt och jagade. De sista sakerna – en rugbyboll och en cowboyhatt – fick jag tag i precis innan stängning på leksaksaffären som då låg mittemot teatern. Det löste sig, vi körde tre utsålda föreställningar. Efteråt sa de: "Det var rätt ställe att bli av med "Strutsen” på.

Året därpå blev det nästan en repris.

– Då var Galenskaparna här igen och den gången kom Per sist av alla. Och han hade glömt sin väska med alla kläder. Väskan fick illköras hit med taxi, den anlände en kvart innan det var dags att gå in på scenen. Saker har en förmåga att lösa sig.

Bepa och Anders ler åt historien och börjar nysta i en annan upplevelse, fast av lite märkligare slag.

– ”Puppetry of the Penis” var speciellt, säger Bepa med viss reservation.

”Puppetry of the Penis” var en show som framfördes av två australiensare endast iförda skor. De "skulpterade" med sina penisar, fick dem att likna en hamburgare till exempel.

– Det är nog den konstigaste föreställningen, säger Bepå och får nickande medhåll av Anders.

– De sprang omkring backstage klädda som Kalle Anka, alltså bara med en t-shirt på sig. Och de ryckte och drog i, ja du vet. Det var väl en sorts uppvärmning, fortsätter Bepa.

– Deras avslutningsnummer, när de åkte skateboard och gjorde "vindseglet", det var speciellt, minns Anders.

Firade Sanna Nielsens 30-årsdag

Varje artist, skådespelare, komiker och estradör har sitt eget sätt att samla sig innan det är dags att möta publiken. Bepa och Anders har stött på de flesta – från den som isolerar sig för att samla fokus till dem som sjunger upp för full hals på toaletten till den som helt utan krusiduller kliver ut på scenen.

– En del går omkring och muttrar för sig själva som osaliga andar, andra vill ha sällskap och prata av sig. Det viktigaste är att var och en får förbereda sig så som den behöver. Det hör till vårt jobb att se till att det är en bra plats.

Utrymmet backstage är rymligt. När Sanna Nielsen uppträdda här 2014 fyllde hon 30 samma dag och hade bokat bord på en fin restaurang i Karlstad. Efter konserten valde hon dock att stanna kvar på Scalateatern och fira med sitt turnésällskap och Bepa.

– Det är ett fint betyg såklart, säger Bepa och nämner att det är många artister som hon har kunnat följa från de tagit de första stapplande stegen till att de har blivit stora stjärnor.

– Laleh till exempel. Det var långt ifrån slutsålt när hon var här för första gången. First Aid Kit är ett annat exempel. Det har också varit häftigt att följa Cabary varje år. Det är så många engagerade i det, det är som en stark kraft. Det har också fungerat som en plantskola för både artister och tekniker. När jag slutar här ska jag skriva en bok om allt, säger Bepa med en blinkning.

Schyffert trivs på Scalateatern

Anders Dahl lyfter fram teaterns betydelse för besöksnäringen.

– Vi betyder mycket för centrumlivet. Under säsong snurrar vi 400 personer, tre till fem kvällar i veckan. Den respons vi får från publik, kommun, region och Kulturrådet vittnar om att vi gör skillnad.

Några av de som ofta återkommer till Scalateatern är Fredrik Lindström, Robert Samuelsson och Henrik Schyffert.

– Jag älskar Scalateatern, säger Henrik Schyffert.

– Det är den perfekta scenen. Storleken – man behöver inte vara orolig för att inte sälja ut och alla som jobbar där är snälla, allt bara funkar. Dessutom ligger det mitt i stan och det är alltid världens publik – alltid go, glad och intresserad.

Han har förlagt flera av sina premiärer på Scalateatern.

– Bland annat föreställningen "Var inte rädda". Jag och Lindström körde test-föreställningar där inför "Ljust och fräscht". Dessutom har jag giggat på Scala med Björn Gustafsson och regisserat Filip och Fredrik där. Jag försöker komma dit så ofta jag kan.

Han resonerar kring betydelsen av scener som Scalateatern.

– De fyller en funktion, verkligen. Inte minst för utbudet. Tänk vad fattigt det skulle bli utan Scalateatern.

Johan Östling pratar också gärna om Scala i ett större perspektiv.

– Den har en enorm betydelse. Inte minst då eftersom den är populär både hos publik och artister. Placeringen är väldigt bra, scenkonsten blir tillgänglig. Scenen är den enda i sitt slag i Karlstad. Här ryms allt från barnteater till Thorsten Flinck.