Det satt långt inne, men till slut blev trycket på tyskarna för stort. Tyskland kommer inte bara tillåta att andra länder skickar den tysktillverkade stridsvagnen Leopard 2 till Ukraina. De kommer också själva att leverera det som kan bli en ny avgörande fas i kriget mot den ryska angriparen.
Tyskland har hittills inte visat sig vara något land att hålla i handen när det smäller. Trots en snabbt deklarerad så kallade "Zeitenwende" efter det ryska storanfallet så har landet ständigt dragit benen efter sig när det gäller hjälp och stöd till Ukraina. En djupt rotad pacifism, historiskt dåligt samvete och en stor rädsla för ett nytt europeiskt storkrig har varit några av anledningarna. Samt trots allt en viss förståelse för Ryssland.
Detta har frustrerat flera länder som velat skicka sina tyska stridsvagnar till den ukrainska krigsmakten. Så sent som i slutet av förra veckan, i samband med givarkonferensen i Ramstein, så vägrade man. Då deklarerade flera länder med Leoparder att de ämnade skicka dem ändå. Trycket ökade och nu har man fått ge med sig.
Länder som Polen, Nederländerna, Finland, Norge och senast Spanien har sagt att de kommer att bidra. Det handlar om runt 100 stridsvagnar och ovanpå det kommer alltså även Leoparder direkt från tyska Bundeswehr, och då till och med av den moderna varianten 2A6.
Från svensk sida har försvarsminister Pål Jonson (M) sagt att regeringen inte utesluter att också vi framöver kan skicka några av våra svenska Leoparder, som här går under beteckningen stridsvagn 122. Men just nu förbereder vi leverans av stridsfordon 90 och artillerisystemet Archer. Vi får inte tveka om att göra det bästa vi kan, också med Leoparden.
Ett problem är att vi bara har 120 stycken, och att de behövs här, särskilt med den upprustning som kommer de närmaste åren. Självklart måste vi ändå kunna avvara några, i alla fall under några år. Vi får helt enkelt köpa nya som ersättare, liksom vi måste med annan krigsmateriel som vi skickar och skall skicka till Ukraina. Möjligen har vi också kvar några stycken äldre modeller – Leopard 2A4, eller stridsvagn 121 – som skulle kunna göras i ordning och sändas iväg.
Samtidigt meddelar amerikanerna att de tänker skicka sin slagkraftiga stridsvagn M1 Abrams, 31 stycken i nuläget, något som var ett villkor från tysk sida. Abrams kräver dock en komplicerad och omfattande logistik till skillnad mot Leopard 2. Bland annat drivs den med flygbränsle (fotogen), medan andra vagnar går på diesel.
Dessa leveranser av tunga och mer offensiva vapensystem till Ukraina är avgörande för att kunna vinna kriget mot Ryssland. Rädslan för eskalering är obefogad. Det är farligare om det hela blir ett utdraget ställnings- och utnötningskrig som tär på människor och resurser. Att ge efter för ryska krav på ukrainska landområden för fred är långsiktigt ohållbart. Då får Kreml blodad tand, upprustar och kommer att anfalla igen vad det lider.
Fred i Ukraina kan endast ske på Ukrainas villkor, och det genom att Ryssland besegras militärt och lämnar alla ockuperade områden, inklusive hela Donbas och Krim. En sådan seger kan bara ske med framgångsrika ukrainska motanfall, och för det behöver de stridsvagnar, pansarskyttefordon och artilleri. Detta var bara början. Leveranserna måste fortsätta.