Voyce: ”Googla blekt och hitta kvällens Färjestad”

Det här var verkligen inte bra, Färjestad.

Det var länge sedan jag såg en så blek insats.

Hur börjar man en sån här krönika? Ska jag ta fram stora sågen, mellansågen eller den lilla?

Eller ingen alls?

För det här är något nytt. Googla ”blekt” och hitta kvällens Färjestad.

Såhär har jag inte sett FBK sedan Tomas Mitell klev in som huvudtränare.

Nej, det här var visserligen inte första gången Färjestad blev nollat och föll stort den här säsongen.

Kommer ni ihåg Färjestads dubbel mot Skellefteå i början av hösten? Jag förstår om ni har förträngt den, men låt mig friska upp minnet lite. Färjestad föll stort, två gånger om - men spelade bra. Det var helt sjukt att se puckarna trilla in - trots att FBK verkligen var med i matcherna. Det gick liksom inte att såga laget, för även om siffrorna skvallrade om något helt annat var ju Färjestad inte utspelat.

Nu? Nu var Färjestad otroligt blekt, samtidigt som Malmö spelade med exakt den desperation och det fysiska spel man hade förväntat sig. Och när man förväntade sig att FBK skulle kliva ut i andra perioden med ett värmländskt ursinne och ”nu jäklar kör vi” och allt det där, då kom inte det. Alls.

Tomas Mitells första ord efter matchen när han intervjuades i Cmore:

”Det har sett ut ungefär såhär många matcher för oss. Vi kämpar och sliter. Vi hade svårt att hantera pucken idag, Malmö var tuffare i närkampsspelet. En bra läropeng för oss om vi ska gå nånstans det här året, vi behöver vara bättre med puck och tuffa till oss”.

Han såg dock ut som att han hade svalt något riktigt otäckt för det liksom sprakade blixtar ur ögonen på honom, och visst bolmade det lite rök ur öronen.

Jo, det kämpades och slets på sina håll, men den där kollektiva maskinen som ändå lyckats mala ner sitt motstånd trots många pjäser borta tidigare den här säsongen...

Förmågan att anpassa sig efter matchbild och motstånd, och falla tillbaka på ett grundspel där alla vet vad som förväntas av dem...

Det såg jag inte till ikväll.

Underskattade man sitt motstånd? Vaggades man in i nån slags trygghet i att Linus Johansson var tillbaka och att Jasse Ikonen skulle debutera - och att det på något sätt skulle göra resan mot tabelljumbon lättare?

Jag vet inte.

Eller har Malmö blivit det mentala spöke som Djurgården var i fjol?

Jon, en av läsarna i vår liverapportering i kvällens match skrev såhär: ”Varför är FBK alltid samariter mot lag som har dåliga trender eller ligger i botten? Så har det varit i många herrans år”.

Det är en bra, och intressant spaning. Man undrar ju om Färjestads barmhärtighet mot Malmö ska hålla i sig?

Om några veckor kommer Malmö till Karlstad, på självaste alla hjärtans dag. Då är det läge att plocka fram hårda kramar istället för hjärtströssel, om inte FBK:s facit mot Malmö den här säsongen ska bli läsning man gör bakom skämskudden.

Så, är det befogat att såga Färjestad ikväll, när man faller mot jumbon? Även fast man klamrat sig fast i toppen och vunnit mot topplag tidigare när många bärande spelare saknats? När jag bara dagar innan hyllat FBK efter en förlust? Är det kanske lite för svängigt och hej svejs-vända kappan efter vinden?

Det har man all rätt att tycka. Men när något är dåligt så kan man inte bara sminka över det och kalla det för något annat, tänker jag. För det var inte bra ikväll, och det var dåligt på ett sätt man inte sett på länge.

Vad vill jag säga med denna textmassa?

Är det varningsklockor som klämtar?

Nej.

Men Färjestad kan vara glada för att det inte blir slutspel mot Malmö, och kan nu helt enkelt checka av årets bottennapp från listan. Ni vet Luleå 0-8 ifjol, jag ska inte gnida in det, men så måste det vara.

Jasse Ikonen då?

Kan inte sätta något betyg på honom. Inte på särskilt många andra den här kvällen heller egentligen. Jag såg honom där på isen, men kan inte säga så mycket mer än så.

”Vi behöver bli bättre”, sa Mitell.

På lördag kommer en ny chans att vara just det.

Och då kan den här bleka kvällen bli guld värd inför en fullsatt Löfbergs Arena – som tändvätska.