Replik: Sagostund med drag queens som är frivillig och riskfri

Debatt
PUBLICERAD:
Sådana här sagostunder var en icke-fråga i USA när de startade 2015 och i många år efter det. Det var först 2019 (inför presidentvalet 2020) som sagostunderna blev en politisk fråga tack vare extremhögern i USA, skriver Anton Sjöstedt, Maria Jern och Malte Blixt.
Foto: Dan Anderson/AP
Dessa sagostunder är helt och hållet frivilliga och det finns inga särskilda uppmaningar från något etablissemang att föräldrar och barn ska delta om de själva inte vill delta, skriver Anton Sjöstedt, Maria Jern och Malte Blixt.

Svar till Ungsvenskarna SDU Värmland (NWT 16/1).

Ungsvenskarnas debattartikel om sagostunder med drag queens behöver en replik, för den innehåller många felaktigheter, politiska pekpinnar och fördomar. Redan vad gäller namnen kallar Ungsvenskarna artisterna för ”Bystiga Damen” och ”fröken Skamlös Vinhora”. Detta trots att de går under de engelska namnen ”Lady Busty & Miss Shameless”, eftersom detta är deras artistnamn sedan långt innan de började med sagostunder. En viss skillnad från Ungsvenskarnas beskrivning alltså, eftersom de inte inkluderar ordet ”vinhora” (artisten i fråga använder aldrig det i samband med sagostunder) och namnen är på engelska, vilket barnen sällan förstår.

Ungsvenskarna påstår att ”PK-etablissemanget är villiga att gå så långt i sin jakt på normbrytning och indoktrinering, som att uppmana föräldrar att försätta sina barn i ovan nämnda sammanhang”. Detta påstående får Ungsvenskarna gärna styrka med bevis. Dessa sagostunder är helt och hållet frivilliga och det finns inga särskilda uppmaningar från något etablissemang att föräldrar och barn ska delta om de själva inte vill delta.

Ungsvenskarna frågar sig om det är rimligt att låta barn delta i aktiviteter där män klär ut sig till kvinnor, eftersom barn gör som vuxna gör. För barn i åldern 3-7 har tydligen i Ungsvenskarnas värld aldrig klätt sig i någonting som inte passar deras biologiska kön och det är enbart på dessa sagostunder barn kan se en vuxen man klä sig i icke-normativa kläder för att underhålla.

Ändå innehåller allt från Shakespeare, opera till bondkomik, buskis, nöjesparker och barnteatrar män som klär ut sig till kvinnor eller tvärtom i samma syfte. Det förekommer till och med i nordisk mytologi, som Sverigedemokraterna tidigare velat lyfta fram i till exempel tv-spel. Vill Ungsvenskarna att barn inte längre ska exponeras för en barnteater baserad på Trymskvädet, där Tor klär ut sig till Freja för att få tillbaka sin hammare från jättarna?

Vad som är rimligt är att evidens och framför allt föräldrar får bestämma vilken kultur deras barn exponeras för eller inte. Det ska inte sverigedemokratiska politiker bestämma. Hittills finns inga bevis för att dessa sagostunder skulle utgöra någon risk för barn eller ha någon negativ påverkan på deras utveckling. Det enda som talar emot dessa sagostunder är någon enskild rapport från Storbritannien om att sagostunderna kan ha motsatt effekt än vad som avses, det vill säga att de riskerar att befästa vissa fördomar i stället för att motverka dem.

Ungsvenskarna målar en bild av att en kultur tvingas på barn och föräldrar uppifrån, när denna bild är helt falsk. Dessa sagostunder är frivilliga företeelser och det har inte funnits någon utbredd kritik mot dem förrän sverigedemokrater gjorde företeelsen till en politisk fråga.

För låt oss vara ärliga med en sak. De som gör politik här är sverigedemokrater – inte drag queens. Sådana här sagostunder var en icke-fråga i USA när de startade 2015 och i många år efter det. Det var först 2019 (inför presidentvalet 2020) som sagostunderna blev en politisk fråga tack vare extremhögern i USA. Titta på vad som hände sedan. Trots att Bland Drakar & Drag queens startade 2017 i Sverige blev det inte en politisk fråga förrän strax innan valet 2022, när sverigedemokrater gjorde det till en politisk fråga.

Sverigedemokraterna och Ungsvenskarna importerar helt enkelt en politisk strategi från extremhögern i USA. De spelar också bland annat på förlegade fördomar om att vuxna män nära barn är farliga. Förskolans rekryteringsproblem när det kommer till män grundar sig bland annat på att denna fördom fortfarande lever kvar.

Avslutningsvis ska politiken hålla armlängds avstånd när det kommer till kulturen. Så länge sagostunderna uppskattas av barn och föräldrar, det inte finns några bevis för några risker och de är frivilliga anser vi liberaler att framför allt föräldrar är bättre lämpade än sverigedemokratiska politiker att bestämma vilken kultur deras barn ska exponeras för eller inte.

Anton Sjöstedt

Ordförande, Liberalerna i Arvika

Maria Jern

Förste vice ordförande, Hbt-liberaler

Malte Blixt

Distriktsordförande, Liberala ungdomsförbundet i Värmland

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.