Skolskjutsen genom Bålgård, liksom på flera andra ställen i Arvika kommun, drogs in under förra året. Detta har skapat stort missnöje bland föräldrar och i Bålgård väljer flera av dem nu att själva skjutsa barnen till skolan, eftersom de anser att det är otryggt för dem att gå längs en oupplyst väg och vänta på bussen vid 61:an.
I Bålgårds bygdegård är det svårt att höra vad föräldrarna som samlats för att prata med AN har att säga. Deras barn springer förtjusta runt och leker i den roliga lokalen, som har både gömställen och löpyta. Nej, någon brist på barn kan man inte tala om i Bålgård.
– Nästa år blir det bortåt en 15-20 stycken som ska till skolan härifrån, säger Bonny Sloberg.
Ändå har sträckan genom Bålgård dragits in, ett beslut som föräldrar blev varse när bussen plötsligt en dag aldrig kom.
Nu vill de ha den tillbaka.
”Sett över avstickare”
– Vi har inte ens fått veta varför sträckan drogs in, säger Malin Wikström.
Det enda skälet föräldrarna fått är att kommunen ”sett över alla ’avstickare’ där bussen tidigare kört istället för att köra färdvägen.”
– Men det här är ingen avstickare, menar Magnus Ståhlberg.
– Det bor ju barn här och vägen går parallellt med stora vägen. Personligen har jag inte sett vare sig några hus eller barn längs 61:an.
Istället för att gå till den närmsta hållplatsen anvisas barnen nu antingen till en hållplats på Långvaksvägen där de får åka med linjebussen åt andra hållet för att sedan ta skolbussen från Furtan, alternativt att vänta vid en busskur intill 61:an.
– 61:an är ju en 100-väg, där ställer inte jag mitt barn. Om en sjuåring får syn på en groda på vägen eller nåt så kan de springa dit utan att tänka sig för, säger Ida Lindgren.
Känner sig otrygga
– Eller om någon som är påverkad kommer och gör en bredsladd, hur ska de skydda sig från det?
Flera andra föräldrar nickar instämmande.
Vägen som barnen hänvisas till är bitvis helt oupplyst och enligt Sandra Albinsson, som själv kör plogbil, finns inga fickor att ställa sig åt sidan i om det till exempel kommer två mötande bilar.
– Då får vi väl lära dem att slänga sig i diket, säger hon.
Apropå att föräldrar känner sig otrygga med att låta barnen gå till bussen under rådande förhållanden svarar kommunens skolskjutssamordnare i ett mail att:
”Vårdnadshavarna förutsätts svara för att barn förbereds och tränas på att klara sin skolväg på ett så säkert sätt som möjligt” och ”att det inte finns gatubelysning och gång- eller cykelbanor är ingen anledning till att få skolskjuts.”
Detta svar anser föräldrarna vara otillräckligt, och de efterfrågar ett tydligare skäl till varför kommunen valde att lägga om skolbussens resväg.
Har gått i alla år
Det borde väl ligga i kommunens intresse att barnen kommer tryggt till skolan, anser flera av dem. Även om man tränar barnen kan man inte ta ansvar för vad andra bilförare gör på vägarna.
Att väglaget under perioder på vintern inte är framkomlig för bussar har föräldrarna förståelse för.
– Men det är väl ingen anledning till att dra in sträckan året om, menar Fredrik Lindblad.
Flera av föräldrarna åkte själva med skolbussen från Bålgård. Andra har flyttat hit med förväntningen att skolbussen ska gå som den alltid gjort.
– Vi som valt att bo och bilda familj här har tagit för givet att skolbussen ska gå som den gjort i alla år, säger Helén.
– Det här blir ju ytterligare en försämring för oss som bor utanför stadskärnan, säger Fredrik.
”En stor olägenhet”
För flera påverkas både plånboken och livspusslet. Några låter barnen stanna på fritids längre än de egentligen behöver för att själva kunna skjutsa dem till och från skolan. Någonting som dessutom bidrar till att det blir mer trafik vid Gateskolan.
– Vi tänkte trappa ner på fritids men nu känner vi oss inte trygga med att låta vårt barn gå på och av bussen vid en så stor väg. Och det är ju inte alla som har råd med fritids, säger Ida Eriksson.
– Det drabbar hela familjen och är en stor olägenhet som kostar massa pengar, menar Bonny.
– Och det är ju mest synd om barnen egentligen, säger Malin Wikström.
”Handlar om prioriteringar”
Per-Joel Sewelén är verksamhetschef för skola och barnomsorg i Arvika kommun.
Varför har man dragit in skolbussträckan genom Bålgård?
– Rent allmänt försöker vi effektivisera skolskjutsverksamheten och det är inte bara i Bålgård, utan även i till exempel Myrom, Klässbol och Glava. Det handlar om åtgärder för att tajta till och minska trafiken.
Varför ska man ”tajta till” skolskjutsen?
– Vi har ju vår ekonomi att se över och vi lägger ansenliga medel på skolskjuts, eftersom befolkningen bor ganska spritt jämfört med andra kommuner. Det här är ett sätt att minska provisionen inom ramen för de riktlinjer som finns.
Så det handlar om att spara pengar?
– Det handlar om att hushålla med pengarna, inte att spara. Vi har en budget att förhålla oss till som är en del av grundskolans budget. Så vi vill förstås lägga så mycket som möjligt på undervisning och inte mer än nödvändigt på transport. Så det handlar om att prioritera.
Föräldrar AN pratat med anser inte att sträckan genom Bålgård är en avstickare, eftersom vägen löper längs med 61:an och det dessutom bor ganska många barn där...
– Utifrån de uppgifter jag sitter med är det en avstickare och det finns hållplats inom rätt avstånd från hemmet. Sen har jag förståelse för att man kan fundera kring varför vi gör som vi gör. Men så här ser det ut i resten av kommunen också.
Vad tänker du om att föräldrar väljer att själva skjutsa sina barn till skolan för de inte känner sig trygga med att låta dem vänta vid 61:an, och att en del barn som följd av detta får gå på fritids längre än om de åkt buss?
– Den avvägningen är naturligtvis ytterst vårdnadshavarens. Det skiljer ju inte från något annat ställe.
Såhär kan det se ut när barnen i Bålgård väntar på skolbussen:
Bedöms som säkra
Skulle du låta en sjuåring vänta på bussen vid 61:an?
– Det är en hypotetisk fråga. Men det skulle bero på mitt barns egna förmågor att hantera det. Hållplatserna är ju bedömda som säkra av transportör, NTF (Nationella trafiksäkerhetsförbundet reds. anm.), Värmlandstrafik och kommunen. Och just i Bålgård är det bättre än på flera andra ställen. Men visst får man se upp i trafiken.
Håller du med om att detta kan betraktas som en försämring för boende på landsbygden?
– Generellt ser jag det inte som en försämring för vi har en omfattande skolskjutsverksamhet. Men i det här enskilda fallet kan jag förstå att det känns som en försämring. Jag önskar att vi kunde göra alla avstickare men jag ser inte den möjligheten.
Hör vad Milja, 6, och Liam, 6, tycker om den indragna sträckan: